Att vara sig själv fö mig är att titta på nmån tänka "hon/han är så smart och sparkar den där bollen så bra!" och direkt efter tänka "men de skiter jag i jag är jag och jag tänker F*n inte göra allt bara för att kunna sparka en boll bra!"

Man ska alltså inte sträva efter andra, om din "vän" går och festar Men du inte tycker det är kul ska du säga "nej tack, Jag stannar hemma och läser min bok ist! ^^"

För mig är att vara sig själv (förenklat) - att inte "vända kappan efter vinden" eller ändra sina åsikter, beteende osv beroende på vem/vilka man är omkring. Man är som man är helt enkelt, take it or leave it ;-)

Ska jag vara ärlig vet jag nog inte exakt vad som är "mig själv". Jag är en person när jag är hemma med min pojkvän, en annan person när jag är med mina vänner och en tredje person när jag träffar okända människor. Jag tycker detta känns väldigt tråkigt och vilseledande men samtidigt nödvändigt och insiktsgivande.

Att man är lite annorlunda beroende på ens sällskap kanske kan vara berikande och man ser det som en möjlighet att testa vem man egentligen kan vara. Man kanske inte känner att man är sig själv men har hamnat i ett fack så att det kan vara svårt att ta sig ur. Man kanske känner sig blyg fast man egentligen inte identifierar sig som "den blyge". Jag tror att man själv är under ständig förändring och som TS skriver, tar efter andra.

Men jag skulle påstå att jag är mig själv med min pojkvän, eftersom vi bor ihop. Då jag kan vara butter, gnällig, glad och konstig utan att känna mig begränsad. Huvudsaken är att jag trivs med den jag är, även om det innebär att jag är annorlunda i olika situationer.

Bill&Bull: Det jag menar är absolut inte att vända kappan efter vinden. Jag är också sån att jag så gott som alltid säger vad jag tycker och tänker. Menar mer att man kanske tar efter personer man uppskattar eller gillar. Kameleonter har jag ingenting för, lika lite som du :)

Molam: Förstår din inställning. Man kan uppskatta personer för deras personlighet, skicklighet eller färdigheter, men man är ändå den man är. Jag själv t.ex är nästan helt ointresserad av sport, men kan ändå uppskatta en bra fotbolls- eller hockeyspelare.

SisselaJ: Det där handlar ju mer om olika roller man går in i. Som jag skrev, vi är inte konstanta, dvs vi är inte precis samma personer hela tiden. Oavsett om man försöker vara den man är in i det längsta, så är det ändå ganska svårt att undgå att låta sig påverkas av den eller dem man för tillfället umgås med. Jag upplevde samma sak när jag var tillsammans med min f.d. sambo. Med henne kunde jag vara precis den jag var, med alla känsloyttringar och tankegångar jag hade rent spontant. När jag umgicks med vänner eller kompisar gjorde jag mig till mer, försökte vara macho och oberoende. Men även de roller vi spelar i olika sammanhang fyller ett syfte och är en del i vår utveckling.

#4 jag kollade bara på rubriken och sedan skrev vad jag anser är att vara sig själv kort. :) så om jag missade något annat så tar jag på mig det

Att vara sig själv innebär för mig att man är sann mot sig själv, att man förstår sina känslor och också litar på dem, den värdefulla magkänslan. Att vara sig själv är att man ser sitt eget värde, tycker att det man ser i spegel duger bra som det är och att man förstår att man inte kan vara omtyckt av alla. När man har en dålig dag eller om något inte har gått som man tänkt sig så är det viktigt att bara låta det "rinna av" sig och gå vidare. För mig är inte livet värt att hänga upp sig på småsaker, allting kan inte alltid gå bra eller som man tänkt sig, alla gör inte på samma sätt som mig men även deras sätt är meningsfullt, klart att man någon gång också blir sviken eller sviker någon annan, men även efter riktigt svåra händelser är det viktigt att man riktar blicken framåt och förstår att inte tiden står still. Livet går alltid vidare.  

Att vara sig själv innebär att man vet "var man har sig själv", att man vet vad som är ens känsliga eller ömma punkter, vad som är ens styrkor eller positiva sidor, vad som får en att fälla krokben på sig själv eller ens negativa sidor, och var ens egna gränser går. Något som i mångt och mycket kommer från ens samlade erfarenheter. Att förstå sig på sig själv innebär också att man funderar på de här sakerna och lär sig formulera vad man vill eller inte vill, vad man tycker om eller inte tycker om, vilka människor man vill vara omgiven av eller inte omgiven av, vad man vill eller inte vill med sin framtid osv.

För mig är dessa frågor väldigt viktiga, man kan hela tiden bättra på sig själv och ingen är någonsin fulländad eller fullärd. Det finns hela tiden nya vägar eller ny stimulans att hämta bara man vågar ta för sig och ta steget. Att våga är viktigt, var inte för bekväm, utan ta chanser och tänk på att det finns situationer eller livsval man själv inte kan ha kontroll över. Men försök i varje fall vara närvarande i nuet, omvärdera och ifrågasätt ditt eget tänkande och varför du gör som du gör. Man måste kunna ändra en åsikt om man känner att det som tidigare var sant kanske inte är det, det finns ingen absolut sanning bara mer eller mindre trovärdiga sådana.