Jag försöker göra något som jag tror är omöjligt. Men jag försöker, iaf.

Meh. Dah. Menade att vara i positiva

Nu är allt negativt känner jag..

Mörker, kallt, trött dygnet runt varje dag, dock svårt att sova på nätterna ändå, upp med tuppen varje dag för att åka 3 mil till jobbet i mörker, jobba massa timmar, åka hem i mörker 3 mil - jag som hatar mörkerkörning och tycker det är skitläskigt, deprimerad pga vinter,mörker och kylan och personliga skäl, fryser jämt och ständigt, jättesjuk pappa, pojkvän långt bort och kan bara se honom på helgerna pga jobbet och måste ändå jobba varannan lördag så där pajade ju det där med tid till pojkvännen också, kan inte flytta hemifrån pga ångest för att min katt inte kan följa med - han och killen är det enda bra i mitt liv. Hatar att vara den jag är, hatar hur jag går, hatar hur jag ser ut, hatar hur jag är som person, hatar att jag sitter och gnäller just nu, har en viss person i familjen som jag inte tål eller kommer överens med som jag ändå måste stå ut med jämt. Har inga vänner känns det som. Snart kommer väl snön som jag ogillar starkt. Ryggmärgsbråck suger. Skenor på benen är fult. 

Jag tror jag fick med en liten del av allt.

Vågar inte ta kontakt med tjejen jag är intresserad av… Som alltid, alltså. Åh, så surt. Hur ska man ens kunna våga när man aldrig har haft en partner i hela sitt liv?😕

Klarade inte omtentan, väntar på svar på en annan tenta. Säkert underkänt på den med. Åååååååå vad livet suger just nu. Kvittar hur mycket jag pluggar så är inget jag kan med på tentorna..blääääääääääääää