Hur får man bättre självkänsla och självförtroende
Jag har lite blandade problem och känner att jag egentligen mest bara vill skriva av mig. Jag är duktigt i skolan och då menar jag A-B nivå i nästan alla ämnen och egentligen så kan jag saker (uppenbarligen) men jag tror inte att jag kan det. Jag tror i princip aldrig på mig själv, oavsett vad det gäller. Är så rädd för att det ska vara fel, att någon skrattar eller vara flr mycket besserwisser så jag blir ensam. Jag ingår i ett gäng på sju tjejer som är ganska tajta. I denna grupp är det en som kräver extremt mycket uppmärksamhet och får hon inte det så blir hon sur och nästan elak. En annan (den förstas "bff") får extremt mycket uppmärksamhet från alla sociala medier. Detta skapar en obalans i gruppen och jag känner mig nästan dagligen utanför. Min bästa kompis är i ena sekunden världens bästa och vi kan snacka om allt mellan himmel och jord för att sedan bli bitchig och får mig att bryta ihop nör jag kommer hem. Vi har alltid haft ett konstigt förhållande (som kompisar) och hon tar ofta "makten" medan jag blir undanskuffad… Det blir inte bättre av att vi har en gemensam kompis som jag kännt i ca 3 år och min kompis i typ 2 månader. Jag saknar denna tredje personer väldigt mycket då vi inte träffas så mycket och min kompis skryter med att hon träffar henne ganska ofta för att de är i samma ridklubb. Så, jag känner mig ensam fast att jag egentligen inte är det. Mitt självförtroende suger och så fort jag börjar tro på mig själv så trycker någon annan ner mig i skiten igen. Att jag dessutom börjar tycka att mitt utseende blir värre för varje dag som går eftersom att det blir en sån hets kring det inom mitt kompisgäng gör ju inte saken bättre. Har acne och haft det i typ fyra år. Två av mina kompisar har också det och en av dem har ungefär lika mycket som jag-> hyfsat mycket. Men då hon går på tabletter för at bli av med dem och jag inte gör detta så börjar detalj stor skillnad. Jag tycker inte om att äta onödiga piller och vet att de en dag kommer försvinna av sig själv. Får ganska ofta höra kommentarer om hur lite acne de andra två har och så står jag där och känner bara jaha… Har dessutom tandställning pga idiotiska tandläkare som förstörde min min för fem PR sedanoch nu äntligen fixar det. Är inte riktigt så illa att jag vill kräkas när jag ser mig själv i en spegel men det är inte långt kvar. Allt känns bara fel. Enda stället där jag känner mig "hel" är hemma. Mamma försöker stötta mig så mycket hon kan och hon är kanon att snacka med men ändå. Känner mig orättvist behandlad i skolan och längtar verkligen efter gymnasiet (börjar till hösten) där jag blir av med hela min klass inklusive mina kompisar. Blir även orättvist behandlad i stallet och det som från början var min fristad blir nu nästan jobbigt att gå till. Vill såå gärna känna mig sedd och tro att jag verkligen kan saker. Detta är egentligen bara ett sätt för mig att skriva av mig dör någon annan kan lösa och eventuellt hjälpa mig. Så tack om du orkat läsa allt detta ❤️
Skickar en kram! 🌺
Medarbetare på Fågelmatning, Djurparker, Vilda djur och Politik i fokus.
![[Yllhilda]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Det är inte konstigt att man blir osäker på sig själv när de som ska vara ens bästa vänner är taskiga när det behagar. Du verkar ha stor insikt i hur saker funkar och vad som egentligen är rätt, och det tycker jag är beundransvärt. 🙂
Har du provat prata med bästisen och fråga varför hon gör som hon gör?
#1 tack ❤️ #2 Vet att jag försökt tidigare närvi varit yngre men inte tagit upp det på ca två år. Både älskar och hatar henne på något konstigt vis :( Vi har liksom hängt ihop i snart åtta år och villa både bli av med henne och samtidigt ha henne för mig själv så det är väldigt blandade känslor… Om jag tar upp det så blir hon oftast bara sur och vill inte prata med mig på typ en vecka och sen är allt som vanligt igen. Borde kunna stå ut tills nian är slut och sedan kommer vi gå olika linjer på gymnasiet så då löser det sig.
Ja, lilla vännen!
Det är inte lätt att leva och tonåren är inte roliga. Dr Phil säger att du lär andra hur de kan behandla dig. Och på sätt och vis stämmer det lite. Om man alltid tar emot all skit utan att sätta gränser så blir inte livet lätt att leva.
Jag anser att föräldrarnas största uppgift är att rusta barnen så de klarar vuxenlivet. Det innebär att man lär sig sätta gränser mot andra men även mot sig själv. Man ska inte acceptera att bli behandlad illa. Inte av någon. Eftersom du är duktig i skolan antar jag att du tycker det är roligt att läsa. På biblioteket finns massor med bra böcker i detta ämne. Det är inte så dumt att läsa några av dessa så du får läsa om vilka typer av "verktyg" som faktiskt finns inom oss alla men det är inte gratis att få fram dem. Det kostar inte pengar att hitta dem utan arbete med sig själv. Det är en process.
Det tog mig många många år att hitta min egen kraft. Men vilken känsla det var att äntligen förstå hur det här med samvaron med andra människor hänger ihop.
Du kan aldrig ändra på någon annan, du kan bara ändra dig själv. Du har inte heller ansvar för hur andra människor uppför sig. Det är ett underligt fenomen att om du ändrar dig kan andra inte längre behandla dig på samma sätt längre även om de försöker en tid. Du skriver att du längtar till gymnasiet och jag hoppas det blir bättre för dig där. Kanske hittar du fler personer med ditt intresse för skolan. Du kanske också har möjlighet att visa upp dig i en säkrare, tryggare person som står på din egen sida. Det går att vara vänlig även om man är bestämd.
Det har ju skrivits hyllkilometrar om detta ämne så dyk in bland hyllorna och botanisera där. Du behöver inte läsa böckerna från pärm till pärm utan låna en trave böcker och läs det som du känner för mest just då och titta sedan vidare i en ny bok osv.
Jag tror att du hitta ditt nya själv och din självkänsla om du jobbar lite på det. Tonåren förändrar ju oss alla. Vi ska ju bli vuxna till slut.
Det är jätte bra att du börjar fundera på allt detta redan nu. Då har du alla förutsättningar att lära dig att stå upp för dig själv i olika situationer. Det behöver man kunna här i livet.
Många kramar och stort lycka till
#4 Tack, verkligen ett stort tack ❤️
#4 Det var verkligen fint sagt! 🙂
#4 Jättebra skrivet. Jag har letat efter bättre självkänsla i flera år, nu först börjar den bli bättre, men är fortfarande blyg i olika sammanhang och lite för tystlåten. Önskar jag vore lite mer pratglad i olika situationer, men sån är jag inte.