Bekräftelsebehov
Känner bara att jag behöver skriva av mig lite…
Även om jag känner mig gladare nuförtiden med bättre självförtroende än vad jag hade förr så känner jag att jag har ett ganska stort bekräftelsebehov. När något roligt händer mig och när jag verkligen lyckats med något så "måste" jag direkt dela med mig av det till någon. Blir oftast till min moster och min mamma som jag smsar om det. På sistone har min moster fått höra en hel del från mig om vad jag lyckats med i skolan och på jobbet. Känner mig jättejobbig efteråt.
Och när jag spelar ett spel eller en sport med andra så försöker jag göra mitt bästa för att vinna, medan de andra mest spelar för skojs skull och inte bryr sig så mycket om att vinna. Jag vill bara att de andra ska tycka att jag är bra.
Men jag känner mig varken bättre eller sämre av bekräftelsen, för samtidigt som jag vill ha bekräftelsen så vill jag inte känna det behovet. Och känner mig jobbig gentemot de andra.
Och så fort någon kille som jag inte träffat förut är snäll mot mig så blir det som att mitt bekräftelsebehov blir ännu större. Jag blir lite som Taylor i TV-serien The O.C. Fast i en mildare form…
Jag försöker att undvika detta, men lyckas inte något vidare. Har ni något bra knep för att hejda sig själv varje gång man skriver ett sådant där onödigt sms eller när man vid spel fokuserar för mycket på att vinna än att ha kul?
Jag vill liksom kunna nöja mig med att ge mig själv den bekräftelsen, och kunna slappna av och ha kul istället för att känna att jag måste vara bäst.
#0 Intressant inlägg och det är stort av dig att du ser att du behöver få bukt på detta, även om det inte är ett stort problem, men ändå .. :)
Jag kikade lite på internet och hittade ett par länkar som jag tror att du skulle uppskatta; http://www.overlevnadsguiden.se/personligutveckling/bekraftelsebehov-2/ &
http://www.sydsvenskan.se/inpa-livet/bekraftelse---lika-mycket-ett-behov-som-en-formaga/
I den andra länken beskriver en familjerådgivare att "ditt beteende" tyder på en stor otrygghet när du försöker "ligger före" med bekräftelsen genom att berätta om vad du gjort och så. Det verkar också bottna i en dåligt självkänsla, så det är också något du kunde kika på, på internet. I den första länken beskriver bloggaren det som att du måste börja värdera dina prestationer och din person på egen hand - vad är DU nöjd med vad gäller dina prestationer eller din person? Det ska liksom inte spela någon roll vad någon annan tycker, och det är det som du måste börja öva på…
Sen tänker jag att det kanske kunde vara bra att du börjar bekräfta dina vänner också, att du ger en komplimang utan att förvänta dig en tillbaka. Att du säger något bra om dem som är genuint för den människan och hennes/hans värde.
Att hela tiden prestera ger lite sned självkänsla också, klart att alla vill göra bra ifrån sig och så, men alla kan inte vara på topp varje gång. Det gäller att man vet att man ändå är bra, trots att man inte alltid är bäst, snyggast eller smartast…
Bättre att tända ett ljus än att förbanna mörkret.