![[Älskamig]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Ej uppskattad.
Jag ska till hösten gå ihop med en annan klass, där det är fler tjejer än vi tidigare har varit. En del av de här tjejerna gick jag i första ring med, men nu när vi ska börja tredje ring, ska vi gå ihop igen.
Jag gruvar mig otroligt mycket för att gå med de här tjejerna, då jag i första ring blev "dömd" av dem. De tittade konstigt på mig, snackade skit bakom ryggen på mig och när jag skulle prata med de, stängde de ofta ute mig eller låtsades som att det inte var roligt eller intressant. För mig var det ren mobbning, och inte alls roligt, då jag insåg att jag blev mer uppskattad när jag inte var mig själv än när jag faktiskt var mig själv. Trots att jag insåg att detta varken var okej eller roligt alls, har det fortsatt pågå att jag gör mig till när jag träffar de här tjejerna samt andra människor på skolan.
Jag vet inte om det har med något tidigare ursprung att göra, att det är för att jag vill bli älskad, som jag faktiskt gör till mig…
Vad kan man göra? Jag försöker vara mig själv…
Var dig själv, alltid!
Men försök ta allt som en nystart, försök lägga det gamla bakom dig och låtsas som att de aldrig frös ute dig. Jag blev utfryst i 1an på gymnasiet, så illa att jag bytte skola. Men nu när jag möter tjejerna på stan säger jag "Hej!" och ler. Låt dem inte vinna, låt dem inte trycka ner dig och känna dig ouppskattad! Som sagt, låtsas som att ingenting.
Eller försök prata med folk utanför klassen! Det funkade inte så bra för mig eftersom jag är så fruktansvärt blyg, haha. Men hade jag fått gå om skolan hade jag definitivt försökt vara mer utåt🙂
Nu kanske det låter som att allt är plättlätt men det vet jag att det verkligen inte är, jag försöker bara peppa dig så du får det bra. Lycka till tjejen🌺
#1: I ettan pratade jag med alla, men efter att tjejerna bröt ner mig, så har jag sjunkit ihop.. Vågar helt enkelt inte vara öppen och utåt.
#2 Men stackarn :( Då har jag inte någon direkt lösning.. Mer än att försöka lite smått att träffa andra kompisar. Vet inte hur stor skolan är. Men det behöver ju inte vara bara tjejer :) Killar är också jättebra kompisar!
Är i exakt samma sits, inte kul alls. Är oftast en helt annan person när jag är runt människor. Det hände nog av samma andledning som det hände dig. Jag har försökt gräva i mig själv för att få fram minsta lilla sak som är jag bland andra människor. Och det enda som nog alltid kommer vara jag är att jag säger till om något är fel eller om ingen annan vågar, vågar jag för dem. Det är det enda för mig. Leta efter något hos dig så kanske det hjälper… Jag försöker fortfarande men hoppas allt går bra för dig. Kram.
Gör som sofisen säger, men du skall tänka på att skolan är ett steg i livet och hitta kompisar hemma var du nu bor. Min kära väns barn har varit mobbad för att han stammar lite o jag har sagt skit i kompisarna o plugga i stället o nu går han på en av Skånes bästa skolor (natur) i hbg. Det har gett honom kraft o känner sig stolt över detta. Så plugga så mycket du kan o strunta i dom andra o sök vänner i dom äldre klasserna.
Ha det gott, kramis på dig.