01. Allmänt

Svårt att "hitta" sitt rätta jag?

2017-06-23 20:59 #0 av: zakkris

Bakrundsinformation:
Diagnos, Depression, instabil personlighetsstörnings problematik med inslag av paranoia och passiv agressivitet.
Mobbad under alla skolår, främst utseenderelaterat, destruktiva förhållanden i ungdomen. Självskadebeteende/missbruk av sex i tidig vuxen ålder.

Problemet:
Jag har som ni löst kan se i snabbinfon haft en hel del problem genom åren.
Det är så att jag idag lärt mig otroligt mycket om mig själv. Jag har nu levt med min diagnos ca 2 år, förutom depressionen, den har jag haft sedan tidig tonår. Går idag på antidepressiva och håller det någorlunda under kontroll.
Men sista tiden, sedan medicineringen börjat fungera bättre svårt att hitta mig själv. Eller rättare sagt har jag alltid gjort det. Gått igenom massa faser, haft persoder där jag vart EMO/Scene influerad på alla sätt möjligt, tillbakadragna, pojkflickan, den oskyldiga, badgirl, den söta, ja de finns säkert fler typer av personligheter jag vartit under mina år. Ändrat hårfärg som jag byter underkläder nästan. Aldrig riktigt hittat MIG. Har nu slutat med olika typer av personligheter, insett att jag inte är nått, jag är den tråkiga djurtjejen som inte är nått annat. Har slutat färga mitt hår stup i kvarten då min man inte tycker om det, så jag är tråkigt blond jämt.

Men jag har ändå inte hittat mig i det hela, byter klädstilar jämt, men hittar inte nått som är jag där heller.
Är det någon här som håller på med samma kamp som jag?
Kanske tom någon som vunnit kampen och kan ge mig tips om hur jag ska kämpa mig vidare?

Anmäl
2017-06-23 22:37 #1 av: Lia

Jag tror att de flesta mer eller mindre haft eller har dessa problem någon gång under livet. Sen är det nog ännu vanligare för oss med borderline att hitta oss själva, speciellt med tanke på hur impulsiva vi kan vara.

Men för att hitta sig själv måste man verkligen tillåta sig själv att vara just den man är. Och när du skriver att din man tycker och tänker så pass mycket om din hårfärg att du inte kan vara dig själv, ja då är det inte heller lätt att finna sig själv. Jag tycker att du ska strunta totalt i vad han tycker om din hårfärg; det är ditt hår, din personlighet, ditt liv och du kommer ångra dig senare om du inte gör vad du vill med det. Låt inte andras idéer om vem du ska vara hindra dig från att vara den du vill vara!

När jag insåg att jag inte måste vara som andra vill att jag ska vara, utan började tillåta mig själv att vara precis som jag vill, så började jag känna mig mer trygg i vem jag var. 

Söker du vänner? Klicka här!

Borderline & Depression & Goth & IBS & Social ångest & Vänskap Gapskrattar

Anmäl
2017-06-23 23:30 #2 av: Roe Deer

Vem man är, det är en rätt filosofisk fråga. För mig är jag en essens i form av en själ som upplever den fysiska tillvaron i en mänsklig kropp. - denna tanke har hjälpt mig genom många svåra perioder av mitt liv. 

Du är allt förutom det fysiska. Du, din själ, uttrycker ditt sanna jag genom det fysiska, genom vad du gillar och mår bra av, genom ditt agerande. Det kan vara i ständig förändring beroende på vart du befinner dig i livet. Så länge du gör dina val av kärlek och inte av egot eller rädsla så vet du att det är rätt. Egot är baserat på det yttre, det fysiska..  vi föds alla nakna, vi föds in i samhällen och kan mycket väl formas av dem samt uppfostran... vi, våra sanna jag är dem bortom dessa... 

Mitt råd till dig är att inte fastna i en "viss stil" eftersom det tillhör det yttre, det fysiska. Varför gillar du det du gillar? Får det dig att må bra? Eller får det andra att bemöta dig på ett sätt som får dig att må bra? Oftast är vi beroende av andras respons på våra val... det är så fel. Det är en sorts minihjärntvättning av oss själva= gör val p.g.a. rädsla. Ha på dig det som DU är bekväm i, gör val som DU står för rent moraliskt och etiskt, det förflutna kommer bara påverka dig om du tänker på det. Läs Eckhart Tolle! Lycka till!

Anmäl
2017-06-24 07:33 #3 av: zakkris

Jag förstår hur du tänker. Har kommit så pass långt att jag är bekväm i min kropp, även om jag är smått överviktig. Jag gillar att jag har mina ponnys som arbetar med mig. Men jag vill alltid att folk ska gilla mig när de går förbi mig, jag vill att de ska kolla på mig och känna att henne skulle jag vilja vara, jag vill visa att jag är bekväm i min kropp att jag faktiskt inte har några problem med att jag inte håller kroppsidealet. Men när de kommer till klädstilar, inget blir bra, inget får mig att utstråla "hon älskar sin kropp" utan snarare tvärt om, vilket gör att jag gömmer mig i stora tshirts och leggins. Smink, inget blir bra där heller så är all natural jämt, har aldrig fått lära mig att sminka mig, så de blir lite kaosartat, det funkade ju när jag hade min emoperiod haha, men inte nu när jag skall verka självständig och bekväm.

Det är min man som fått mig att älska mig själv, han har alltid stått vid min sida, hur arg jag än blir eller hur självmordsbelägen jag blir så finns han alltid där. Men han utmanar mig samtidigt alltid, han säger allt jag gör och visar mig vad det är jag gör eller säger mot honom, så jag får insikt i hur mina diagnoser behandlar honom. Detta har gjort att jag arbetat med mig själv mycket samt att han alltid älskat mig trots att jag gått upp nästan 20kg sedan vi träffades för 3 år sen, han älskar mig mer nu än då faktiskt. Och det har hjälpt mig mycket.
Men har som sagt lite kvar innan jag är riktigt hemma så att säga.

Anmäl
2017-06-24 10:50 #4 av: Roe Deer

#3 Vad skönt att du har ett bra stöd i din man! Det gör mycket för en, då ens egna tankar annars kan "manipulera" en till att må på ett visst sätt, då vi hör samma meningar om och om  igen inombords.  

När man är trygg i sig själv så spelar klädstil ingen roll eftersom man strålar oavsett vad! Är man bekväm i sin kropp så kan man gärna framhäva den, om man inte är så blyg för blickar. Men är man inte bekväm med uppmärksamhet kan man lätt "gömma" sig i mer täckande och mindre uppseendeväckande kläder. 

Fundera på hur du är som person och hur du vill uttrycka det i kläder, färg och form. Färgval är lättast (jag gillar antingen pasteller och skira färger eller mörkare dova färger... skrikiga färger är inget för mig eftersom jag inte är en sådan "skrikig" person haha). Sedan har jag alltid gillat klassisk skönhet, tunna skjortklänningar, men även lite rock/grunge... fundera på vad du attraheras till.. kika på inspirationsbilder och försök hitta lite basplagg som passar till mycket. =)

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.