Annons:
Etikettberättelser-ur-livet
Läst 5176 ggr
Mia
2/21/11, 2:57 PM

Berättelser ur livet del 1

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

Den här artikelserien handlar om anonyma medlemmar som har valt att dela med sig utav personliga berättelser. Förträngda minnen som kommer tillbaka handlar denna berättelse om.

En sann berättelse som är viktig att uppmärksamma.

Berättelsen börjar i slutet av farmors liv när hon var på ålderdomshemmet, när hon plötsligt började berätta i korta ordadrag hur hennes unga år hade varit och om föräldrarnas bortgång och hur farmor blev lämnad åt sig själv. Man kunde se i hennes ögon att det var traumatiska ord som kom ur hennes mun. Så det ni kommer att få läsa är bara korta stycken i hennes barndoms liv.

Farmor var född i en liten bondby i början på 1900-talet som yngst i syskonskaran.

Farmor blev föräldralös i unga år. Hon var 12 år när hennes far gick bort och 15 år när hennes mor gick ur tiden. Hennes syskon som var äldre var ute och arbetade på andra orter som pigor som det hette på den tiden.

Farmor berättade hur hon blev lämnad ensam på gården under en längre tid innan en morbror förbarmade sig över henne och tog henne med sig hem. I byn fanns det även andra släktingar som antagligen hjälpte farmor stundtals.

Det farmor ofta återkom till var dom mörka nätterna, att vara ensam och tanken på föräldrarna. Man kunde se hur ont det gjorde i henne då hon berättade med tårar i ögonen. Det är svårt att sätta sig in i och förstå hur livet var i början på 1900-talet med all fattigdom och hur den sociala biten fungerade.

Farmor var lätt att prata med, vi kunde prata om allt utom hennes liv. Det hade varit fint att få besöka hennes barndomsplats men hon ville inte dit.

Tänk om hon hade någon att prata med på den tiden, vilken lycka det skulle ha varit för henne.

Att dra slutsatsen att farmor förträngde sin barndom och uppväxt är ganska uppenbart, dock går det inte att sudda ut förträngda minnen - de kommer alltid tillbaka. Blev till en tragisk släktsaga, men ack så viktig.

Text: Anonym medlem
Bild: Mia, Sajtvärd.

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Annons:
Fridaaaa
2/21/11, 3:08 PM
#1

Fin artikel

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

Mia
2/22/11, 5:56 PM
#2

En bra påminnelse om att det är viktigt att bearbeta sina minnen, de kommer alltid tillbaka.

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Fridaaaa
2/22/11, 6:12 PM
#3

Ja precis

 Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.

[Lisake]
2/22/11, 8:21 PM
#4

Ja det var då inte bättre förr i heller,det var nog inte så idyllisk som man kan föreställa sig i bland.människor hade nog fullt upp med sitt och att sköta om det arbete som skulle utföras på gården.fastän man inte hade någon klocka att följa tiden utan man följde årstidsväxlingarna.

Det är många människoöden genom tiderna som även gällde den psykologiska biten också utan att gå närmare in på det.

Ja det nog så viktigt att bearbeta minnen.

Kalendula
2/24/11, 12:22 PM
#5

Jag tror att det är viktigt att bearbeta egentligen allt man är med om, speciellt negativa saker.

Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.

"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"

simudainkain
2/24/11, 10:31 PM
#6

Håller med #4 om att inte romantisera vår historia. Håller med övriga om vikten av att få bearbeta sitt livsöde…

Historien om den ensamma flickan känns i hela kroppen.

Annons:
Mia
2/25/11, 9:29 PM
#7

Trevligt att ni uppskattar berättelsen!

#5 Visst är det det, det är väl främst de negativa sakerna man fokuserar på att bearbeta. Inte är det många som tänker att de ska bearbeta sina positiva upplevelser.

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

Upp till toppen
Annons: