åh :D det där är så sjukt bra tips! Känns mer som om man tror på det och allt fint på så sätt :) Det är liksom lättare att ta till sig!

#1 Eller hur, det tyckte jag med när jag läste tipsen

Vilka bra tips, det där med att skriva komplimanger i en liten bok ska jag börja med direkt :)

Är dessa tips inte från nån tidning.. Solo, Frida? :D Känner igen dem. Men BRA är de!

#4 Jo, det står i artikeln längst ner att de är ifrån Solo!

Oj haha hoppsan det missade jag visst! (:

Bra tips oavsett var dom kommer ifrån.

#7 Kul att ni uppskattar tipsen

Oj, där var ju två av mina tips… tankeläsare… 

#9 vad menar du?

Det låter mest som att undvika problemet med en tillfällig lösning som gör att man lurar sig till att tro att man är någon annan :]

Hur kan man få bättre självförtroende om man låtsas vara någon annan? =/ Jag hade bara blivit ännu mer missnöjd. Dessutom brukar folk märka av när man "fejkar" och behandla en därefter.

Människor med dåligt självförtroende tenderar även att fejka väldigt ofta, för att dom är missnöjda med sig själva. Det ger ju negativa tankar, jag själv tänker; "Jag måste låtsas vara någon annan för att folk ska tycka om mig/för att jag ska tycka om mig själv".

Nae, det där tipset tror jag inte ett dugg på.

Det första tipset var dock superbra! Ska testa det. Det sista tipset tror jag inte funkar för mig själv, kanske funkar det för andra, vem vet.

Jag och mina vänner brukar ha roleplaying som någon av oss låtsas vara typ en alterego, någon är rädd eller liknade det är jätte kul.

På så sätt så märkte man med att våga fråga är inte så skrämmande. inte heller var det så skrämmande att våga säga ifrån. Efter ett par "lektioner".

Sedan gjorde vi alltid små test som då var jätte hemska men numer är vardagliga saker. Dessa saker kunde vara allt från att gå in i en butik för att måsta fråga kassa tjejen eller någon annan arbetare i butiken efter någonting.

en annan grej som fungerat på mig är omvänd psykologi. om andra personer använder det. Alltså omvänd på det sättet att någon har sagt till mig att jag inte klara av det. "Du bara inte gör det för att du inte kan" sedan så har jag ju måsta visa att jag kan och fast jag itne skulle ha klarat det så säger dom ändå till mig "träning ger färdighet" eller " se nu jag sa ju att du kunde "

Han kan säga till mig att han är för lat för att fara och söka ved för att sedan tända eld i spisen(har vedspis som värmer huset) Och jag sen igen var rädd för att misslyckas. Så a

ex:(hur jag själv har stärkts)

Så som att ringa och prata med chefen, förut var jag alltid rädd för ifall jag skulle säga någonting till henne som hon itne skulel tycka om men numera är det så att jag fattar att jag måste ju säga ifrån till henne vare sig det är någonting hon tycker om eller inte för annars går jag där omkring och straffar mig själv utan att veta ifall det skulle kunna ändras.

det jag också tycker är viktig är att ge lika mycket beröm åt andra som man själv vill ha. Och testa på många olika små saker :)

Är 22 år och jag virkar, broderar, vill lära mig att veva osv…min pojkvän tycker att det är någonting som bara pensionärer håller på med och hans mor håller med honom.

Men jag tycker om att göra det, för det hjälper inte mig så mycket om jag sitter som en 40 åring med kanske lite dålig syn och skall lära mig allt detta, och ifall jag får många barn så kanske dom vill lära sig och då kan jag göra det :) Måste alltid tänka på framtiden med.

#11, 12 Jag tror att det kan hjälpa vissa människor att ha ett alterego. Om man bestämmer sig för att sitt alterego ska vara modig och våga göra nya saker, så går man in i den rollen och försöker verkligen att göra något nytt och till sist så kanske man inser att det inte var så farligt att prova på något nytt och då har man tagit till sig den här egenskapen och vågar prova på nya saker efterhand. Då är det ju ingen roll eller altergo längre utan något som personen har tagit till sig. Men sen fungerar ju inte just det tipset för alla, jag tror det beror på vilken inställning man har.