# Bekräftelsebehov
Author: [Borttaget]

Hej.. Jag lider av, som titeln påpekar, bekräftelsebehov.. Det har inte stört så mycket förut, men nu när man ska försöka hitta en karl att spendera livet med så kan det verkligen.. Vara i vägen.. Jag menar, jag skulle inte dejta mig haha! 

Så, har någon snäll själ något tips om hur man får bort de f\*rbannade bekräftelsebehovet?   

Skrev in det här eftersom mitt bekräftelsebehov troligen bottnar i dålig självkänsla. Om det är fel forum så ursäkta mig och tack för er tid! 🙂

## Comment 1
Author: [Borttaget]

Bekräftelsebehov, jag har inte stor kunskap om det men det känns som det har att göra med som du säger låg självkänsla och kanske dåligt självförtroende? Rätta mig om jag har fel dock :) OM det har med det att göra så måste du väl först och främst (eller måste och måste, hatar det ordet men det passar in nu, hehe) ta tag i din självkänsla och ditt självförtroende. Se dina bra sidor och dina talanger och utgå från det och låta dina mindre bra sidor vara ifred liksom.  
  
Jag själv anser att om ens negativa sidor går att leva med, du vet acceptabla saker för alla är vi inte perfekta, så ska man bara lägga dom åt sidan :) Sen ska man se sig själv från ljusa sidan. Tänka på nåt som du är stolt över, vara den personen du vill vara och utgå från det.  
  
Kan ta mig själv som exempel, det brukar bli lite bättre förklaring om man ger exempel:  
Jag har gått igenom en drös av saker i mitt liv som jag seriöst kunde ta mitt liv för, så jag är alltså stolt över att jag står på mina ben och är där jag är idag. Det ger min självkänsla en rejält egoboost faktiskt; att jag kan vara stolt över mig själv och inse vilken bra människa jag har blivit. För att ens tänka så måste man granska hela sig själv, gå igenom en själv bit för bit för att se hur saker ligger till. Om du förstår hur jag menar? Det kommer inte huxflux utan man måste nästan granska sig själv som person och sedan falla för att man inser hur dålig man har varit i vissa situationer för att sedan se det fina hos sig själv.  
Jag har varit omringad av personer utan kärlek - i mina ögon. Jag är rätt sentimental av mig och berättar gärna till folk vad dom betyder för mig men jag har märkt att dagens samhälle iiiiinte riktigt fungerar så. Det har gett mig en smäll på käften men jag vägrar ge upp den jag är ;) Folk får skratta åt mig om dom vill men jag är jag och ingen annan. Åtminstone kan JAG visa kärlek mot mina medmänniskor... liksom.  
Förut ville jag vara vacker för samhället och hatade att ha nån finne och jag hatade att visa min dåliga hy.. sen slutade jag bry mig om andra ansåg jag var äcklig eller ful och jag började må bättre. Det är rätt skönt att lämna hemmet och se risig ut för en dag och inte bry sig ett skvatt vad andra anser ;)  
  
När man slutar bry sig om vad andra anser om en så behöver man nog inte det där bekräftelsebehovet. När man kör sitt race och är stolt över den man är så behöver man inte bekräftelse från andra att man duger.  
Så om du fixar din självkänsla, börjar studera dig själv och kanske skriva upp dina fina sidor med dig själv (kan vara allt ifrån att du är bra på att lyssna till att du är bra på att passa tider, allt du är bra på skriver du ned vad det än är) och läser igenom dom och tar åt dig av din egna beröm. Sen OM du har egenskaper som du måste arbeta med (svartsjuka, avundsjuka och dylikt) så kan du skriva ned dom och sen ta itu med det med.. det brukar ge en egoboost det också :) Att man bekämpar ens negativa sidor och kommer ut starkare.  
  
Om du börjar se dig själv från dina egna ögon och inte vill se dig själv från dina medmänniskors ögon så tror jag du kommer sluta söka bekräftelse. Sen i ett förhållande bör det ju finnas bekräftelse också, men i rimlig skala. Får inte gå till överdrift men man ska få beröm och bekräftelse i lagom form :)

Hoppas du förstod nåt av jag skrev i alla fall :P

## Comment 2
Author: [Borttaget]

Ja jag förstod, tack så mycket! Jag är stolt över många saker med mig själv och har slutat bry mig i den största delen, men om ens kille säger något så brusar det upp och jag har svårt att inte söka bekräftelse hos någon annan som kan säga att det som han tyckte var negativt är positivt i dens ögon.. 

Jag brukar tänka att dom får ta mig som jag är, men när den som ligger nära hjärtat som säger nått negativt om mig så kommer det här bekräftelsebehovet upp.. Över små saker som man borde kunna ta. I ett förhållande ska man ju kunna ge och ta, alltså man ändras ju lite tillsammans.. Men herregud vad svårt det är.. Har varit singel länge före så då behövde jag bara tänka på vad jag tyckte om migsjälv men nu.. Ja jobbigt är de..  

Men tack för din tid och ditt svar! 🙂

## Comment 3
Author: [Borttaget]

#2 Ah okej.. men försök att inte söka bekräftelse hos andra om din killes åsikter var bra/dåliga? Fokusera på vad DU tycker och gå efter det.  
Jag är själv sådan som vill ha respons från andra när jag blir upprörd över nåt min kille anser eller gjort.. men i slut ändan ÄR det JAG som måste avgöra hur JAG anser om det han gjort/sagt och ingen annan. Jag kan bli upprörd över nåt mina vänner inte alls skulle brusa upp sig över liksom :) Och tvärtom. Samma med ens partner.. det han/hon anser är okej kan du anse är olämpligt.  
  
Ja.. jag hatar också att få kritik men då tänker jag än en gång om JAG anser jag är dålig på det min partner påpekar och om det är nåt jag kan ändra eller om jag helt enkelt är så och han får acceptera det :) Man får lära känna sig själv lite för att kunna granska kritiken man får och om man förtjänar den eller inte liksom!  
  
Det är lugnt, vill hjälpa så gott jag kan! :)

## Comment 4
Author: Lillsöt

Men om andra hela tiden kritiserar en då? Om man själv tycker att man är bra, men inser att inga andra gör det? Vad gör man då?
