Jag kan tänka mig att förr när hemmafruar var mer vanligt så var man just hemmafru och en skilsmässa slog med all säkerhet sönder hela tillvaron.

Idag så är man oftast både mamma, "hemmafru" och yrkesarbetande så man har kanske ett större socialt stöd via arbetskamrater vid en skilsmässa t.ex än en kvinna hade förr. Då hade hon kanske bara andra hemmafruar att umgås med och kanske kände sig extra utsatt och ensam om sin situation.

Jag är dotter, flickvän, syster, vän, studerande och djurälskare. Det är iallafall dem som jag kommer på i nu läget!

Håller med #1 att om man har flera identiteter så har man därmed ett större socialt kontaktnät som man känner kan hjälpa till vid kriser. Jag tror även att om man har flera identiteter så kanske ens självkänsla ökar eftersom man är bra på flera olika saker. T ex om man tränar så är det en identitet och då är man därmed bra på det osvosv..

Även om min son är vuxen så är jag mamma, jag är min mans fru och bästa vän, jag är syster och svägerska, jag är matte till två katter, jag är en arbetskamrat i en grupp, så det blir en del om man tänker efter

#3 Visst blir det en hel del! Men det är ganska kul att se tycker jag, hur många olika roller man identifierar sig med. Sen kan man även fundera på om man beter sig annorlunda beroende på vilken roll man är inne i?

#4 Jag är mycket tuffare på jobbet än hemma tror jag.

#5 Finns kanske fler skillnader du kan komma på. Jag är annorlunda i sättet jag kommunicerar beroende på om det är min mamma eller vänner..

Jag är mycket "pjoskigare" med min son än min man

Jag är många, men ändå bara en.

Jag har  olika roller här i livet, jag är mamma, mormor, hustru, lillasyster, arbetskamrat, vän, granne, matte osv.

Jag vill inte riktigt kalla det "identiteter", utan jag vill byta ut ordet mot "roller".

Jag har hela tiden kvar min grundidentitet, men jag behandlar inte och pratar inte till mina barn, som jag gör med mina arbetskamrater osv.

Det är helt naturligt att uppföra sig olika i olika situationer.

Jag behöver inte vara mamma på mitt jobb. Där är jag arbetskamrat. Mina två barn behandlar inte mig på samma sätt, som de behandlar varandra. De är syskon, utan någon mammaroll till varandra.

Ganska enkelt och naturligt egentligen om ni tänker efter.

Men har man bara en enda roll här i livet, t.ex. att vara hustru, då är risken stor att man tappar bort sig själv någonstans.

Du nämner forskningen Mia, och  jag är övertygad om att forskningen har rätt.

För har du bara en eller två roller i ditt liv och fullkomligt lever dig in i den rollen, så är risken stor att man tappar bort sig själv på vägen.

Det sociala skyddsnätet krymper ju mindre roller du har.

#8 Var inne i samma tankebanor som dig med att kalla det för roller istället för identiteter. Låter nog lite förvirrande att säga att man har flera olika identiteter.. Då är det nog roller ett bättre ord att använda.

Tror också att forskningen har rätt eftersom det inte är hälsosamt att endast identifiera sig som en roll eller två roller. Att fullständigt leva sig in i den rollen och sedan förlora den är något otroligt traumatiskt och då har den personen ingen att luta sig tillbaka mot eller ta stöd av..

Jag är med Jag är dotter, flickvän, syster, vän, och djurälskare. Hmm kommer inte på mycket mer?

Så intressant.

Hm, jag har aldrig tänkt på det. Jag är med jag, med allt vad det innebär. Jag kommer aldrig förlora mig, vad som än händer.

Ska man nämna något så är jag väl dotter, syster, vän, matte, student, författare, drömmare… men dessa är egenskaper som alla kan förändras och bli oaktuella. Kanske dör mina föräldrar och min bror, kanske tappar jag kontakten med vännerna, katten kanske dör, tids nog kommer jag ta examen och inte längre vara student, kanske ger jag upp min dröm om att bli författare, kanske händer det något så jag slutar drömma…

Så jag vill nog inte identifiera mig själv genom roller - jag vill nog helst bara ta det som det kommer, utan planer och utan specifierade roller.

#11 Javisst, det är intressant, men sällan något man tänker på.

Du identifierar dig inte själv genom livets olika roller, men rollerna finns där ändå. Antingen du vill eller inte.

Det handlar inte om identitet, utan om de olika rollar vi har i livets gång.

#12 Precis så ser jag det, men jag är inte mindre mig själv bara för att en av mina livsroller skulle råka försvinna.

#14 Intressant! Jag hade nog blivit ganska påverkad om någon av mina roller hade försvunnit även om jag har några stycken..

#15 Jag tror att man är mycket av vad man själv gör sig till. Att vara sig själv är ju också en roll.

Jag är dotter, syster, kompis, elev, patient, matte och mig själv. Försöker förena alla dessa roller till en och samma person eftersom det är ganska utmattande att växla hela tiden.

Jag är Maria, galna Maria och var förr "perfekta Maria". Har byggt upp någon sorts sköld när jag är i skolan och med vissa vänner för att dölja att jag mår dåligt. Eller mådde dåligt, sedan har jag fastnat i den rollen på vissa platser (galna Maria). Men egentligen tänker jag bara att jag är allmänt omogen och vill bara vara vanliga Maria. Trivs såklart bäst som bara vanliga Maria. Var även för ca. 1-2 år sedan "perfekta Maria" på internet, det var min fristad där jag avr prefekt. Men kämpar för att bara kunna vara vanliga Maria jämt.

Har aldrig berättat för andra om dessa indentiteter, men tycker det är dags nu.

Hittade en gammal intressant tråd, putt upp