Att beämpa min blyghet

Jag är en social tjej och har jobb jag trivs på och kollegor som jag trivs med och har en underbar familj hemma, make och dotter. Men jag är väldigt blyg,  t ex på jobbet, så undviker jag att delta i fikaraster och är rätt tystlåten om vad jag gjort i helgen och inte den första som pratar så mycket om mig privat och vad jag skall göra i helgen. Jag har blivit mobbad i skolan och på en arbetsplats under ett par år och det kan ju göra att jag blivit blygare än jag behöver vara. Jag skulle väldigt gärna vilja få vara en tjej som vågar ta steget och prata lite mer, att inte vara så blyg. Tips tar jag gärna emot.

Det är en balansgång det där, att vilja vara på ett visst sätt men inte tappa sig själv. Det är bra att utmana sig, våga och utvecklas. Särskilt när det gäller saker man inte riktigt trivs med i sig själv, kanske att man är tyst eller rädd. Bara man inte ändrar sig för mycket och blir någon man inte är!

Har kanske inga tips... Vill och våga. Börja smått!

#1 Tack, det skall jag anamma och det är nog som du säger, att våga ta steget. I mycket annat vågar jag ju ta steget, så det bör väl också gå gällande detta.

Man kan prata om något som inte är privat också. T ex något aktuellt som hänt, eller någon hobby. Det värsta som kan hända är att ämnet man tar upp inte intresserar någon. Det vet jag när jag prata om diverse vägarbeten som funnits på vägen till jobbet. :)

Absolut, man behöver inte börja med att prata privata saker. Är det väldigt jobbigt med hela fikarast-situationen kan det räcka att vara i det rummet en stund av rasten även om man inte ens tittar på en annan människa. Förhoppningsvis känner man själv vart gränsen för att det blir jobbigt går och kan försöka flytta den, om man vill såklart.

De på mitt jobb utom min bästa kollega som inte heller fikar, är att de tar upp bantningstips,  inte alls nåt jag behöver, som är en lång och smal tjej och inte är ett dugg intresserad av det och sedan pratar de om andra barnsliga ämnen som inte intresserar mig. idag fikade jag 10 min sen stod jag inte ut en sekund.

Tråkigt. Kan inte ge tips eller så på det, småprata med folk som inte är mina vänner är nästintill omöjligt för mig. Du behöver kanske inte prata med dom? Mer än om jobbet...

Kan vara lite tråkigt beteende om övriga ständigt prata om något som utesluter en person i gruppen.

Just kring bantningstips går det kanske att styra om till matlagning och mat överlag... om du vill/vågar/orkar. Och är dom bantningstokiga hamnar dom nog direkt tillbaka på det...

Jag var med och fikade igår och de bara pratade om saker som jag är helt ointresserad av och tycker detta med bantning och träning gått till överdrift i massmedia och det måste finnas vettigare saker att prata om hos folk än sånt skit. Jag och min braiga kollega hade egen fika istället och det var mer än lyckat så det kändes jättebra. Vi får fortsätta så och lämna de andra ifred.

Gör så! Njut av braigt folk och låt resten sköta sig själva.