Annons:
Etikett15-självkänsla
Läst 2928 ggr
Azorerna 2014
2015-01-03 10:09

Att beämpa min blyghet

Jag är en social tjej och har jobb jag trivs på och kollegor som jag trivs med och har en underbar familj hemma, make och dotter. Men jag är väldigt blyg,  t ex på jobbet, så undviker jag att delta i fikaraster och är rätt tystlåten om vad jag gjort i helgen och inte den första som pratar så mycket om mig privat och vad jag skall göra i helgen. Jag har blivit mobbad i skolan och på en arbetsplats under ett par år och det kan ju göra att jag blivit blygare än jag behöver vara. Jag skulle väldigt gärna vilja få vara en tjej som vågar ta steget och prata lite mer, att inte vara så blyg. Tips tar jag gärna emot.

Annons:
Gräshoppa
2015-01-07 18:12
#1

Det är en balansgång det där, att vilja vara på ett visst sätt men inte tappa sig själv. Det är bra att utmana sig, våga och utvecklas. Särskilt när det gäller saker man inte riktigt trivs med i sig själv, kanske att man är tyst eller rädd. Bara man inte ändrar sig för mycket och blir någon man inte är!

Har kanske inga tips… Vill och våga. Börja smått!

Azorerna 2014
2015-01-11 13:45
#2

#1 Tack, det skall jag anamma och det är nog som du säger, att våga ta steget. I mycket annat vågar jag ju ta steget, så det bör väl också gå gällande detta.

Huygens
2015-01-11 18:48
#3

Man kan prata om något som inte är privat också. T ex något aktuellt som hänt, eller någon hobby. Det värsta som kan hända är att ämnet man tar upp inte intresserar någon. Det vet jag när jag prata om diverse vägarbeten som funnits på vägen till jobbet. :)

Gräshoppa
2015-01-12 16:10
#4

Absolut, man behöver inte börja med att prata privata saker. Är det väldigt jobbigt med hela fikarast-situationen kan det räcka att vara i det rummet en stund av rasten även om man inte ens tittar på en annan människa. Förhoppningsvis känner man själv vart gränsen för att det blir jobbigt går och kan försöka flytta den, om man vill såklart.

Azorerna 2014
2015-01-16 19:53
#5

De på mitt jobb utom min bästa kollega som inte heller fikar, är att de tar upp bantningstips,  inte alls nåt jag behöver, som är en lång och smal tjej och inte är ett dugg intresserad av det och sedan pratar de om andra barnsliga ämnen som inte intresserar mig. idag fikade jag 10 min sen stod jag inte ut en sekund.

Gräshoppa
2015-01-16 22:27
#6

Tråkigt. Kan inte ge tips eller så på det, småprata med folk som inte är mina vänner är nästintill omöjligt för mig. Du behöver kanske inte prata med dom? Mer än om jobbet…

Annons:
Huygens
2015-01-16 22:30
#7

Kan vara lite tråkigt beteende om övriga ständigt prata om något som utesluter en person i gruppen.

Gräshoppa
2015-01-16 22:32
#8

Just kring bantningstips går det kanske att styra om till matlagning och mat överlag… om du vill/vågar/orkar. Och är dom bantningstokiga hamnar dom nog direkt tillbaka på det…

Azorerna 2014
2015-01-17 13:19
#9

Jag var med och fikade igår och de bara pratade om saker som jag är helt ointresserad av och tycker detta med bantning och träning gått till överdrift i massmedia och det måste finnas vettigare saker att prata om hos folk än sånt skit. Jag och min braiga kollega hade egen fika istället och det var mer än lyckat så det kändes jättebra. Vi får fortsätta så och lämna de andra ifred.

Gräshoppa
2015-01-19 15:32
#10

Gör så! Njut av braigt folk och låt resten sköta sig själva.

Reuter
2018-08-20 21:32
Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.
#11

Eftersom jag hunnit fundera på frågan: Vad jag skulle gjort annorlunda om jag fick ”respawna”? Jag skulle gjort allt för att bekämpa min blyghet!!! Kämpa och spela normal:) folk är lättlurade. Ja har provat att låtsas inte vara blyg. Det funkar - ofta.

[11:11]
2018-09-01 14:34
#12

Hej, Azorerna 2014. Vi lever tyvärr i en mansdominerad värld där alla måste vara maskulina, dominanta och utåtriktade för att kunna överleva i den här iskalla världen. Men vad händer om man inte är det? Vad händer om man är svag? Det är inte dig som det är fel på.. utan samhället. Jag skulle aldrig förändra mitt utseende eller min personlighet bara för att passa in i samhället. Om jag vore du så hade jag omfamnat min feminina sida, istället för att knuffa undan den. Men om den sidan gör så att du mår dåligt.. så föreslår jag att du går ut lite mer och pratar med nya människor, utmana dig själv, ställ dig framför spegeln varje morgon och säg till dig själv - jag kan klara av alla utmaningar som kommer i min väg, utan tvekan. Det kan ta tid men du kommer att växa till slut.

Annars kan du ju ta ett extra tillskott på hormonet testosteron, det förebygger självkänslan.

P.s. Dominans och undergivenhet är mer utav en sexuell läggning. Det är lika svårt att ändra på den som att gå från lesbisk till bög. Men det beror också på.. hur.. undergiven du egentligen är. För att skalan kan vara olika för alla. Träffar du på en man eller kvinna som är mycket blygare än vad du är.. så kan jag lova att du kommer att känna dig lite modigare.

JRSN
2019-01-06 02:39
#13

Ska ge en lite annorlunda syn på begreppet blyghet som eventuellt kan upplevas lite "spooky". Är det alltid vi själva som "har blyghet" eller kommer känslan utifrån? Min erfarenhet är att blyghet, åtminstone i vissa fall, kommer från en annan närstående person. Denne person klarar inte att själv ta itu med sin rädsla, nervositet etc. Istället projicerar denne över sin blyghet på någon annan, som hen har en relation med. En slags omvänd energitjuv så att säga. Men om den drabbade lyckas identifiera personen i fråga så kan det vara lättare att bryta den "dåliga energikopplingen".

……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
                      Hemsida: www.astromantra.se/

Annons:
Upp till toppen
Annons: