Annons:
Etikett15-självkänsla
Läst 3990 ggr
filikjonkan
2015-09-18 21:07

Söka jobb, dålig självkänsla

Hej!

Jag kände att jag behöde hjälp så jag googlade och hittade hit - jepp jag är ny här.

Min självkänsla ligger nämligen i botten. Och jag måste fixa det på något vis, så fort det går. Jag har liksom inget stöd eller support någonstans. Jag stöttar och hjälper folk i min omgivning men har märkt att så fort jag ber om hjälp så är de totalt ointresserade. Så ja, jag känner mig väldigt ensam. Men det är inte det värsta just nu.

Jag har pluggat i många år samtidigt som jag sökt jobb. Efter ca 3 år med plugg kom jag på en affärsidé och introducerade den för en familjemedlem, som jag tänkte kunde bli min kompanjon. I slutändan blev jag blåst på allt - släktingen startade upp verksamheten själv utan mig och där stod jag utan jobb och kände mig otroligt sviken, besviken, ledsen och arg. Fortsatte plugga i ett år till men var deprimerad och tog inte ett enda högskolepoäng. Lånade pengar av mina föräldrar för att läsa ännu en termin och komma ifatt med poängen. Klarade det och det blev studier i ytterligare i ett år. Nu är det slut med studielån och jag har min examen. Men känner mig värdelös när det kommer till att söka jobb.

Jag skäms nästan över att återigen kontakta företagen jag sökt arbete hos under åren. Och jag vet inte vad jag ska säga ang. mina få högskolepoäng i förhållande till min långa studietid. Jag har en kandidatexamen och det tar det normalt 3 år att få. Jag känner mig värdelös som inte lyckats få ett enda litet jobb under hela den här tiden. Och jag är fortfarande arg och besviken på min släkting, som har det mer än gott ställt. 

Jag vet att jag klarar av att arbeta med de jobb jag söker till. Jag är ansvarstagande, pålitlig, passar tider och gör alltid mitt bästa. Men samtidigt har jag så låga tankar om mig själv som tycker jag är dum, korkad, seg, asocial, värdelös - hallå inte ens min släkting ville ha med mig att göra?! Finns det någonstans där man bara kan få lite pepp och stöd? Jag är duktig på att peppa, stödja och se det positiva hos andra, men det går inte alls när det kommer till mig själv. Någon mer som är i liknande situation?

Annons:
Aleya
2015-09-18 21:16
#1

En bra start är att sluta leva i det förgångna gällande din släkting. Det går inte att ändra och därför onödigt att lägga energi på. Acceptera och gå vidare. Varför skulle någon vilja veta varför det tagit tid för dig att avsluta din utbildning? Är du kvalificerad för jobbet så är det inget någon lär tänka på. Jag skulle rekommendera att läsa Mia Törnbloms böcker. Hon har kloka ord och bra övningar i dom.

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Henrik Larsson
2015-09-18 21:47
#2

Känner igen mycket av det du skriver och det är nog många som har det så ibland. Testa gör en liten lista med några saker du tycker är dåligt (tex den du skrivit i inlägget). 
vrid och vänd på dessa saker och liksom försök "sälja in" dem ändå genom att plocka fram fördelar med dem oavsett hur konstigt det verkar nu.
Tex en gammal skruttig bil kan man också se som billig, amorteringsfri, skattebefriad, lättlagad, ej stöldbegärlig osv.
Att din släkting lever gott på din idé kan man tolka som att du har näsa för affärsmöjligheter, att du valde att släppa det till släktingen var för att du prioriterade studierna som du ju klarade och slutförde (ett sätt att se på det som låter bättre eller hur). 

Skit i att söka samma jobb igen om du inte vill. Sök andra jobb. 

Skit sen i alla som suger ut energi inkl släktingar och sk vänner. Tänk på hur det skulle vara om alla dessa bara dog/försvann, vad skulle du göra då? Gör det redan nu istället för att vänta. Och ett trick för att slippa allas "smarta och goda råd": fråga aldrig nåt i förväg, och tala aldrig om nåt förrän det redan är gjort, berätta då bara det som är bra. Då har de inget att säga.

Jobbar på www.swehobby.se

filikjonkan
2015-09-18 22:43
#3

Nu ska vi se om jag göra rätt när jag svarar på inläggen 🙂

#1 Tack Aleya för ditt svar! Jo varför jag ojar mig över det… det har nämligen hänt på en intervju redan. Blev intervjuad av en tjej på kanske 23 år? Tyckte intervjun gick bra först men sen frågade hon ang. mina studier och tyckte att det var anmärkningsvärt att det tagit så lång tid att slutföra dessa. Jag sa att det berodde på flera faktorer (vilket det gjorde, även högskolan jag pluggat på har satt käppar i hjulet för mig genom att rätta tentor försent så att jag ej blivit behörig till kommande kurser) och liksom så är det i livet, ibland kommer saker emellan men nu har jag ändå slutfört studierna. Hon höll inte med. Fick inte jobbet.

Nu när du nämner den där Mia så tror jag faktiskt att jag har en bok av henne i nån kartong i en garderob :o Vad smart av dig och jag kan bara undra varför jag inte tänkt på det tidigare. Ska leta fram den och läsa!

#2 Tack Henrik för ditt svar! Vad ska man säga, det där var en drös kloka ord. Jag ska försöka tänka mer så. Köra mitt race och det där med listor lät som en riktigt bra övning. Jo, det lät ju mycket bättre att säga att jag slutförde studierna istället. Måste ta och träna mig till ett mer positivt tankesätt märker jag.

Men återigen, TACK. Bara att ni svarade mig gör att jag känner mig mer värdefull och blir lite mer.. fit for fight så att säga 🙂 Från en ensam själ med åtminstone lite hopp om en bättre framtid :´)

Aleya
2015-09-18 22:59
#4

#3 aha. Då förstår jag mer. Ja du. Men egentligen anser jag att på en intervju är det en irrelevant fråga. Men tydligen tyckte den människan att det är såååå viktigt. Betyder inte att alla gör det. :) Finns det något sätt där du annars skulle kunna få erfarenhet av detta jobbet, via praktik eller dylikt? För så får man bäst jobb har jag lärt mig. Fick min första anställning som var tillsvidare så. :) Så läs på och plugga i den boken så kommer du nog komma på bättre tankar. :)

BlommaStjärnorMemento moriStjärnorBlomma

Medarbetare för Julen

Blanksteg
2015-09-18 23:43
#5

Jag känner igen mig så mycket, inte i det som du blivit utsatt för av din släkting, men det där med att söka jobb. Jag har heller aldrig haft en fast anställning, och bara haft småjobb med jätteliten lön. Har inte sökt så många jobb tidigare under min studietid vilket jag ångrar, och oroar mig för att arbetsgivare ska tycka det är konstigt att jag har så lite arbetslivserfarenhet.  Jag har liksom inte vågat då jag tidigare varit väldigt blyg och inte trott att jag då skulle klara av ett jobb, och så har jag ett dåligt självförtroende och stor prestationsångest som jag tyvärr tenderar låta hindra mig.

Men man får ändå kämpa och söka. Det värsta är inte att komma på en arbetsintervju som visar sig gå jättedåligt, utan det är att inte söka alls och fastna där man står. Tänk ut ett bra och ärligt svar på frågan om varför det tog den tiden att få ut din examen. Jag skulle inte ha brytt mig, men vissa gör kanske det och då får man försöka vända deras tankebanor kring det. Du kanske kan berätta om dina svåra tider men fokusera på att berätta vad du lärt dig och hur du har utvecklats positivt.

filikjonkan
2015-09-21 08:53
#6

#4 Jag var orolig redan innan intervjun att frågan skulle komma upp och hade frågat en vän om råd och hon viftade bort allt och sa "nej men det är det ingen som frågar". Så, jag upplevde väl hela situationen än värre pga just det. 

Försöker nu gå med inställningen att antingen ser dom något bra i mig och vill anställa mig eller så gör dom det inte, och då är det deras förlust. Även fast det är skitsvårt att tänka så så försöker jag åtminstone.

Annons:
filikjonkan
2015-09-21 09:03
#7

#5 Om du skött studierna någorlunda så kan du alltid säga till din arbetsgivare att du visserligen sökt några jobb men eftersom det varit så stor konkurrens har du valt att satsa helhjärtat på studierna istället. Jag tycker personligen att det är lite märkligt att arbetsgivare har såna krav när det gäller studerande - studierna i sig är ju ett heltidsjobb. Kräver de att folk som redan har en annan anställning och söker jobb hos dem även ska studera kvällskurser? Eller ha ett extrajobb vid sidan om? Och dessutom så råder det hög arbetslöshet och det är skitsvårt att få jobb. Det är väldigt många sökanden per jobb och konkurrensen är hård. (Det är detta som gör mig så skev och schizofren - å ena sidan vet jag att jag skulle göra ett BRA jobb, bättre än "dumskalle" aka. nån som inte kan passa tider, förstå sina arbetsuppgifter etc. Å andra sidan vet jag även att jag absolut inte är den BÄSTA personen de kan anställa. Jag saknar erfarenhet och körkort och om det är någon som har det så är det väl klart de får jobbet före mig?)

Tack för feedback, det känns skönt att veta att man inte är ensam och att andra upplever liknande känslor. Det är som du säger, vi får ta oss i kragen och VÅGA. Någon gång ska det väl funka.

filikjonkan
2015-09-21 09:09
#8

Kom förövrigt på att tänka på hur det gick till när jag fick mitt senaste jobb. Jag hade veckan innan varit på en arbetsintervju som gick riktigt dåligt. Jag märkte från första början att chefen inte ville anställa mig. Men jag gjorde ändå mitt bästa under intervjun och bet ihop. Veckan efter blev jag kallad till en annan intervju, på ett företag som lustigt nog låg granne med det andra företaget. Då hade jag fått något slags "jävlar anamma" i mig efter den dåliga intervjun där jag fick svara på massa irrelevanta hitte-på-frågor. Så jag tänkte från början "skit samma om jag inte får det nu går jag bara dit och får det här överstökat". Jag var knappt nervös ens och kom in och fick jättebra kontakt med chefen som var trevlig och snäll. Och jag fick beskedet under intervjun att jag var klar för jobbet. 

Får försöka hitta tillbaka till den känslan även om det är lite mer komplicerat nu eftersom jag verkligen är desperat, jag behöver ju en försörjning så jag kan betala hyra etc. :s

Blueberry95
2015-10-13 18:13
#9

Är precis i samma situation som dig just nu.  Har  bara pluggat och sökt jobb, men känner mig nästan för osäker för att jobba just nu. Men jag antar att ända sättet att komma över det är att sluta bry sig. Det är iallafall det jag ska försöka med🙂

heno
2015-10-16 00:18
#10

Vad pluggade du till ? Är du färdig ? vad vill du ? du måste berätta mer. Var bor du ?

Vi kan nog hjälpa dig om vi får veta mer !

filikjonkan
2015-11-10 11:35
#11

Uppdatering: har fått ett jobb nu :) Blev uppringd efter att ha skickat en ansökan och fick jobbet via telefon - såååå glad att jag slapp anställningsintervju! Blev en liten egoboost bara att bli anställd, att någon annan tror på en.

Upp till toppen
Annons: