Ja, eller alltså om jag är rädd och osäker men sedan försöker låtsas vara stark och inte bry mig om andra så trivs jag mer med mig själv och vågar mer och det hjälper mig. Kanske är olika från person till person dock

beror ju på, ja det kan funka för mig i vissa sammanhang men ibland inte, det kan tom göra det värre för mig. Men sen har jag ju en diagnos också, med viss läkemedel kan jag få sjukt bra självförtroende och jag kan tom säga åt någon utan att min kropp reagerar som den annars brukar, problemet är att jag blivit helt känslolös av de medicinerna att jag slutat med dom.

Ah ok! 

Jag tycker det bara verkar så svårt. Försöker ibland, men låter mig tyvärr påverkas av mina obehagskänslor så att det inte går.

Fungerar ibland, men glömmer bort det och blir osäker. Det bästa är nog att ha något som påminner en.

det funkar. i know. men bara en period. sen går det inte hålla masken. 

jag tror till viss del att det är bra ibland för tvingar du dig själv att le lite när du är ledsen eller orolig så försöker du ändra på ditt humör medvetet. ta kontroll över situationen. lite kbt tänk. det är bra. 

så beroende på människa och situationen tänker jag. för mig har det varit bra. för jag har fått "tvinga mig ut" när jag varit som sämst. men nån period blev det för mycket och jag mådde dåligt för jag kunde inte vara mig själv. 

balans. nyckeln till allt :) idag är jag tillfreds. för det mesta. men det har varit en resa.

tillägg.

tex mina senaste jobb hade jag INTE haft om jag inte hade "fake it til you make it". och idag är jag ig själv och älskar mitt jobb. men i början fick jag utan tvekan lägga å en mask. en roll.

Det fungerar om du innerst inne vet att du kan. Men självkänslan kanske säger ifrån. Då kan det vara bra att köra enligt KBT. Dvs "fake it til You make it" - det har fungerat för mig. Jag vet vad min passion är. Att hjälpa, lyfta och inspirera andra. Men har tvivlat på min förmåga att göra det. Kämpade mig igenom en helvetisk period in i detta i ett nytt yrke, med ångest, sömnlösa nätter och funderingar om jag gjort rätt som hoppade på detta coachjobb. Men jag klev upp varje morgon, mötte de människor jag skulle hjälpa och gav mig hän. När personerna lämnade mötet med en bättre energi än när de kom, trots att jag inledningsvis var nervös, förstod jag att jag faktiskt gör en positiv påverkan på de människor jag vill hjälpa. Mitt råd till er alla: trotsa rädslan. Rädslan är inte i vägen, rädslan ÄR vägen.

Jag tror att det varierar från individ till individ.
Jag vet att det funkat på några av mina närmaste vänner, inte fullt ut kanske men till stor del och gjort dem mycket mer självsäkra i sig själva, men det funkade inte alls bra för mig… Det hade i stället en negativ effekt på mig då jag kände pressen att hela tiden verka självsäker, och älska mig osv, det gjorde också att folk gärna la märke till mig vilket gav upphov till flera panikattacker, men å andra sidan kände jag redan från början att det inte skulle funka då jag inte vet hur det faktiskt är att vara självsäker.

Självklart fungerar det! Min musikanalys lärare brukar alltid säga det! Och han brukar alltid berätta om en kvinna som bevisade att detta citat 'fall IT til i Make IT " faktist fungerar för att behärska det man fejkat. Hon bevisade detta genom att ha en grupp på 4 personer som skulle göra en jobbintervjuv för att få ett visst jobb där det bara fanns en plats. Två personer av dess fyra skulle bete sig så som man beter sig för så som man brukar när man gör en interjuv dvs: nervös, osäker , "kommer jag verkligen få detta", "säger jag rätt nu" , "beter jag mig rätt nu? Tycker de om mig nu?" Osv och de andra två skulle fick i uppdrag att vara mer tillbaka lutad i stolen under intervjun och ha armarna i kors, ta mer djup och självklara andetag osv. De skulle med andra ord bete sig som om de hade hade/redan fått jobbet. Och resultatet blev att vem som fick jobbet stod mellan de två som hade 'fake IT til you make it'. Och om man tänker efter är det väl rätt Självklart? Det är ungefär som citatet ' om du bemöter någon som den är då förblir den vad den är men om du bemöter Någon som du vill att den ska vara då kommer den bli Det du vill att den ska vara. ' det är som om man är öppen för En utveckling på ett annat sätt än att Bara säga till sig själv 'jag kan det här men inte det där'. förstår du vad jag menar?

Jag tycker inte det är så bra, eftersom andra behandlar en utifrån detta. Dvs folk kan vara tuffare mot en för att man visar upp en tuff fasad. Om man däremot visar upp sin sårbara sida, så tar många hänsyn. Och de som inte gör det är det ju inte värt att bry sig om!

Kan funka beroende på sak. I mitt fall har de inte funkat, jag har bara lurat mig själv och andra. 

jag låtsas vara glad, positiv, frammåttänkande osv. Men ärligt, är det bara ett fucking spel. det enda det gör är att andra blir avundsjuka på en och också låtsas (fake it) och då blir det hela allt en ond spiral. Det enda man kan lyckas med om man fejkar, är att lyckas fejka. men varför ska man det? alla är sårbara.