Annons:
Etikett15-självkänsla
Läst 5597 ggr
Jag1987
2016-08-31 09:15

Ångest och relationer

Hej! Jag har en väldigt svår ångest i min relation. Känner att jag inte är den han behöver och varje gång han ser nere ut så tänker jag att det är för att han tycker jag är jobbig och han vill göra Slut, och att han tänker på någon annan som är bättre. Han säger sällan vad det är han tänker på också. Mina dåliga sidor hos mig enligt mig skälv är att jag ibland säger saker utan att tänka, jag tar illa upp, svårt att stå på mig och han vill säkert ha en starkare tjej som han känner han kan luta sig mot i svåra lägen. Jag har svårt att ta tag i saker och ofta är det han som får fixa det till Slut. Jag pratar ofta om sånt jag vart med om och kanske för mycket ibland så det låter kanske bara som att jag vill ha uppmärksamhet. Säger han nåt på allvar som jag tycker är onödigt (han är väldigt noga med praktiska saker) så kan jag skämta om det och säga typ, men herregud! Osv…. Istället för att säga vad jag tycker på ett bra sätt. När det är nåt han tänker på så vänder han sig till någon annan, speciellt sin familj och jag känner bara att jag inte kan ge honom stödet eftersom han inte gillar mitt sätt att vara. Det är bara mina tankar men jag har säkert rätt till viss del. Jag ska jobba bort det som är jobbigt med mig själv men då känner jag att det redan är för sent. Han har redan fått en bild av mig och det är för sent för mig att ändra på det för jag tänker att han inte kommer orka med mig ända tills jag ordnat upp mitt mående. Det här blev väldigt långt men snälla svara och ge mig lite råd för jag är så ledsen och ångestfylld varje dag! 😢

Annons:
Sindri
2016-08-31 09:19
#1

Har din partner på något sätt visat att du inte är den han behöver? Att han tar illa upp av ditt sätt? Varför är han tillsammans med dig?
Jag sabbade mitt första samboförhållande genom att ständigt vara osäker, misstänksam och svartsjuk eftersom jag var övertygad om att allt var fel med mig. Bara gick liksom och väntade på att han skulle göra slut. Vilket han såklart gjorde, det var bara min självkänsla som sabbade inget annat.

Fråga honom rent ut om han tycker det eller det är jobbigt. Säg till honom vad det är du gillar med honom, så får du kanske höra något tillbaka.
Det är dock viktigt att tänka på att din självkänsla skall inte komma genom någon annans ögon, utan bara genom dig själv.
Den dag man blir beroende av någon annan (eller något annat) för att acceptera sig själv är man inne på en farlig och jobbig väg.

Du måste rannsaka dig själv och se dina goda egenskaper och verkligen inse att du är bra och värd att älskas. Andra människors blick på oss själva går genom vår egen.

Jag1987
2016-08-31 09:48
#2

Nej han har inte visat det men han är konflikträdd och kanske inte vågar. Och just att jag känner att jag inte är någon stöttepelare. Jag pratade också med han en gång om en sak som jag blev jätteledsem över och han ångrade sig djupt och vi redde ut det. Sen skrev jag i min dagbok att jag fortfarande inte kommit över det och jag tror han läst det för jag glömde den framme. Då kanske han känner att det är onödigt att ens prata om saker eftersom jag ändå inte kan glömma det fast jag sagt att det är okej. Att det kanske inte är nåt att satsa på. Men han visar att han älskar mig och han vill ha barn med mig osv. Men jag känner ändå att jag bara kommer sabba allt…

Sindri
2016-08-31 11:54
#3

Du måste jobba mycket med din självkänsla. Om man hela tiden går och tänker att allt kommer att misslyckas och gå åt helvete så gör det ofta det. Inte på grund av nåt hokus-pokus, utan på grund av att man genom sin inställning inte anstränger sig lika mycket, visar utåt att man inte tror på sig själv, blir så ängslig att man blir jobbig för andra etc.

Att förlåta är inte samma sak som att glömma. Du kan mycket väl förlåta din pojkvän en sak, men du måste inte glömma för det. I ett långt förhållande hinner båda såra varandra, göra och säga gel saker. Men det betyder inte att man inte kan gå vidare och älska varandra. Förhoppningsvis lär sig båda av misstagen.

Kanske skulle du försöka få hjälp utifrån genom samtal, gruppterapi etc att försöka boosta din självkänsla. S.k. självhjälpsböcker kan hjälpa en del, men det är viktigt att din självkänsla verkligen kommer inifrån, och inte är något du bara försöker intala dig.

Det måste finnas några bra egenskaper hos dig, du måste vara åtminstone OK på något. Har du för höga krav på dig själv? Man måste inte vara världsbäst - det räcker gott att vara en vanlig, hygglig människa som gör sitt bästa.

Jag1987
2016-08-31 17:02
#4

Tack för era kloka svar. Jag har också kommit på att jag ursäktar mig för typ allt jag säger och gör och kan börja förklara mig hur jag egentligen menade osv. Och det gör ju också att folk tröttnar och ser på en som att man inte kan säga nåt rätt utan bara korrigerar allt jag säger. Urs det är så jobbigt. Jag funderar även om jag är paranoid eller om det bara är självkänslan? Jag är också så himla stressad att börja må bättre innan allt går åt helsike. :/ jag brukar tänka tillbaka på när vi träffades och innan jag började visa mina dåliga sidor. Jag blir ibland ledsen när jag tänker tillbaka på det.

Sindri
2016-08-31 19:21
#5

Men ibland kan det vara bra att tänka tillbaka på det som var bättre.

Uppenbarligen mådde du bättre då och hade inte så mycket negativa tankar. Hur vore det att försöka hitta tillbaka till den personen? Den finns ju där nånstans bakom all bråten.

Azalhea
2016-09-29 00:17
#6

En relation bygger på tillit och att vara öppen. En relation ska vara trygg och ska sällan göra ont. Gråter du mer än att du känner välbefinnande kanske det är dags att tänka på att ett samtal vore på sin plats. Låt er rannsaka varandra, går han inte med på det så kan du nästan räkna ut med lilltån att detta troligtvis inte är en relation för dig. Ge han en chans att prata om och möta DINA bekymmer. Gör han inte det så måste du kika vidare.. och kanske söka hjälp för att få upp självkänslan lite. :) du är inte bättre än någon, och ingen är bättre än dig. Kram på dig.

Annons:
Upp till toppen
Annons: