Jag är garanterat mkt äldre än dig men stöter ibland på tillfällen då jag tvekar och undrar om jag gör rätt eller om jag borde eller typ rädd för vad som ska hända efteråt, pinsamheter eller liknande.  Jag tänker då på vad min kvinnliga vän sade i anslutning till en viktigt mail jag skulle skriva: Hon sade; "Go for it!".   Dessa tre ord gör att jag alltid vågar.  Jag tänker att inget händer i mitt liv om jag inte skaffar modet. Så det är ofta jag kastar mig utför stupet och gör det "läbbiga" och ofta går det mkt bra o ibland går det inte så bra. Men grejer händer iaf och jag går framåt i livet. 

Så gör det du också, "Go for it!".

#1 Ja, att man kanske har något psykologiskt ankare, en fras, eller bild eller förebild, som man förknippat med känslan att våga. 

När jag var som modigast var min motivation 'Ja nu vågar jag inte det här. DET ÄR DÄRFÖR DU SKA GÖRA DET!' Att man inte vågar är just det största argumentet att göra det eftersom rädsla är en otroligt skadlig känsla som begränsar och stänger inne oss i oss själva och dåliga vanor. 

#0 Hitta någon fras eller något annat som du kan förknippa med modighet. När du känner dig modig, upprepa den frasen för dig själv. Tillslut kan du tjuvkoppla den känslan (i teorin). 

Man kan väl också ta fasta på det positiva resultatet av vad du ska göra och intala sig själv att det kommer att hända. Då blir man mer målfokuserad och inställd på det positiva handlandet istället för att fokusera på sig själv och de egna rädslorna. 

🙂

..fordom sporde them:
 bättre lyss till strängen som brast,
 än aldrig spänna en båge

du har redan fått bra råd. Go for it
. det värsta som kan hända är att det går åt skogen
än sen då
 och det bästa som … *ler*

Jag vågade men det blev inte som jag ville

Bra gjort ändå. Bättre å försökt å sen veta att det inte funka än att gå o undra o känna senare att det var dumt o inte ta en chans.