14. Självinsikt

Från introvert till extrovert

2016-12-12 17:37 #0 av: chaoscrime

Har kommit till den extrema självinsikten att jag vill träna bort mycket av mina introverta drag för att låta de mer extroverta försöka ta plats. Många jag diskuterat med tycker mina funderingar kring detta är irrelevant då introverta/extroverta drag är något man föds med. Men jag vill tro att vi utvecklas som individ för varje dag som går och att allting går att träna sig till - om man har styrkan för det. 

Har ni någon erfarenhet av liknande situationer?

Anmäl
2016-12-15 14:11 #1 av: OnlineCores

Ja, det beror nog på varför du är introvert. Beror det på osäkerhet så är det ju inte bra för då kan du ju inte leva ut till ditt fulla jag. Sen kan ju det variera i olika situationer och det styrs mycket av dina behov i varje enskild situation. Vet du vad du vill?

Anmäl
2016-12-17 10:44 #2 av: Annielle

Man kan absolut träna sig till mycket och utvecklas på många sätt, men vissa drag har man som inte går att ändra på fullständigt.

Risken är ju att man inte lär sig att acceptera vem man är och att man duger precis som man är och i stället tappar bort sig själv.

Jag gick själv från att vara väldigt introvert till att "tvinga" mig själv att bli mer extrovert, började helt enkelt prata betydligt mer (pratade typ aldrig med mer än en person och var nästan alltid knäpptyst i gruppsammanhang) , tvingade mig att bli mer social o.s.v. men eftersom det var för långt i från min grundpersonlighet blev jag slutkörd av det och nu har jag svårt att hitta tillbaka till mig själv igen.

Var dig själv, det finns redan så många andra.

Anmäl
2016-12-17 14:58 #3 av: OnlineCores

#0 Det låter som du blir arg på extroverta för att de tar plats, och om det handlar om det så låter det mer som om problemet handlar om något annat än din egna introversion. T.ex. att någon extrovert person inte visar respekt och tar in omgivningen på det sätt du önskar, och att du inte kan påverka situationen.

I mitt eget fall så var jag introvert när jag var yngre, men med åldern så har jag blivit mera självsäker på vem jag är och påverkas inte lika lätt av andra människor som jag gjorde tidigare, dessutom törs jag komma andra närmre nu. Det introverta berodde mycket på att jag var rädd för intimitet. Intimitet handlar om att släppa försvaret och lita på någon annan.

Anmäl
2016-12-19 10:40 #4 av: chaoscrime

Kan mycket väl bero på osäkerhet, vet inte vad jag vill och jag känner att mitt "ointresse" för att socialisera mig hindrar mig från att testa livets alla vinklar.

Sen kan det mycket väl ha att göra med att även jag är rädd för intimitet - jag är väldigt reserverad bland främlingar och kan inte prata känslor. Sen är jag extremt dålig på kallprata eftersom att det känns meningslöst. Motivationen till att prata mer med folk är inte så stor:(

Anmäl
2016-12-21 14:08 #5 av: setfree

# 4 Om du inte ser ett behov av social kontakt är det väl inget problem?

Om du känner dig ensam för att du inte vågar ta kontakt så finns det en poäng i att träna sin förmåga bland folk. Jag känner till de som inte ser något behov och det är väl helt OK.

Saknar du intimitet med någon? Har du en partner?

Anmäl
2016-12-21 17:06 #6 av: OnlineCores

#4 Du är inte ensam om att inte gilla innehållslösa konversationer, jag skulle gissa på att det handlar om att du inte lär dig något av det. För hjärnan har inget noll-stadie, antingen går humöret upp eller så går det ner och det är hela tiden dina behov som styr ditt mående. Behov av sömn, mat, vätska, närhet, trygghet, kreativitet, kontroll m.m. 

Så vad är det för behov som du inte uppfyller genom kallprat, eller är det något som måste komma före innan du kan nöja dig med kallprat? 

Eller om du frågar dig själv vad det är du behöver. Ilska/aggression beror antingen på frustration, rädsla eller sorg.

Anmäl