Blir jätteelak
Vet inte om detta är rätt ställe att posta på men detta va enda stället man kunde vara anonym på och detta är jobbigt för mig att skriva så jag testar..
Normalt ser jag mig som en väldigt godhjärtad person. Jag bryr mig extremt mycket om människor, jag vill alltid hjälpa till, finnas där och ja.. Jag genuint bryr mig om människor och vill dem väl. Men ibland händer något och jag vet inte varför.. Detta händer när det kommer till människor jag älskar. Min mamma, min pojkvän etc och det har hänt i perioder under hela mitt liv.. Om någon jag älskar gör minsta lilla fel, om jag känner mig minsta lilla rädd eller orolig blir jag genuint elak. Jag gör allt jag kan för att såra personen. Trycker på alla knappar jag kan för att såra så mycket jag kan. Där och då tänker jag inte på något annat och efteråt mår jag så fruktansvärt dåligt. Jag får ångest och förstår inte alls varför jag gjorde så. Min pojkvän är världens mest godhjärtade person och han vet att något ligger bakom och han förlåter mig, men det MÅSTE sluta och jag vet inte vad jag ska göra.. Jag har varit med om mycket svek genom mitt liv. Uppvuxen med ensamstående mamma som lidit av ångest, PTSD, depression etc vilket jag också gör nu. Blev deprimerad som 10 åring. Min pappa svek mig något så fruktansvärt, lika så mina morföräldrar och jag vet inte om det är en anledning eller om det genuint är något väldigt väldigt fel. Någon som har någon idé? Varför kan jag bli så extremt elak? Går det att fixa? Hjälp..
Jag har samma problem 😕
Jag har blivit mobbad och lider av barnfattigdom
Jag vet ju inte alls om det är såhär, men kanske;
Om man känner sig sviken och ensam så vill man vara alla till lags. Man bryr sig om, är snäll, och får förhoppningsvis en del tillbaka.
Så fort något går emot så blir man rädd. -Skall jag bli sviken igen? Tycker de om mig på riktigt!
Att bli accepterad och älskad fast man inte är snäll och gullig kan kännas som ett test på om folk verkligen bryr sig.
Det kan vara en del av förklaringen, men det kan finnas flera orsaker som samverkar.
Det finns ett ordspråk som säger lite av det;
Älska mig som mest när jag förtjänar det som minst,
för då behöver jag det som bäst.
Bra att ni båda (TS och #1) ändå är medvetna och funderar över det. Vill man en förändring gör medvetenhet och vilja att det är lättare att genomföra.
Är inte säker, #0, men det låter som ett missriktat kontrollbehov. Du vill inte på några villkor bli sviken (igen), så när dina nära och kära råkar trampa lite snett så går du till attack, egentligen mot misstaget i sig, men det slår mot personen som råkar göra det. Men människor är ju inte ofelbara, förstås, så du behöver lära dig att skilja på sak och person. En viktig början, när du känner elakheten välla fram, är att ställa dig frågan; "vad är det som gör att jag känner så här, vad är den verkliga orsaken"?
Situationer i livet som påminner oss om tidigare svek framkallar stark ångest. För att slippa smärtan är det lätt att man "kanaliserar den" på andra. Det kan vara del av förklaringen till att du i vissa situationer försöker såra personer i din omgivning. Det är inte helt lätt att förändra ett sådant beteende och man behöver säkerligen professionell hjälp för att komma tillrätta med det hela. Att du har börjat fundera över orsak och verkan är emellertid ett tecken på att du är på rätt väg.
……………………………………
Sajtvärd: Andar, Änglar & Demoner / Knackningsterapi
Hemsida: www.astromantra.se/
Jag ber om ursäkt för ett sådant sent svar! Tack så jättemycket för era svar. Ni har säkert alldeles rätt.. Det är i perioder också så det är inte alltid. Jag "attackerar" typ alltid när något sådant händer, men i perioder så är det nästan konstant och när jag tänker efter så ligger det nog väldigt mycket i vad ni säger.. Ska försöka leta hjälp professionellt och se vad som händer. Tack igen ❤️
Lycka till! Tänk på att du är värd att må bättre och känna dig mer balanserad, och våga njuta av att känna dig omtyckt.
#5 Åh, tusen tack ❤️❤️
Jag fungerar väldigt likt hur du beskriver att du fungerar.
Jag blir elak, rentutav grym om någon hotar mig, om jag tycker de är orättvisa, själviska, om jag tror de har en agenda eller manipulerar mig. Då smäller det. Inte fysiskt men jag blir väldigt elak och ångrar mig massor efter.
Har ett förflutet med ensamstående mamma som mått jättedåligt, en pappa som vart utestängd och morföräldrar för vilka jag vart en ständig besvikelse (jag är inte karl nog, inte idrottare, inte tillräckligt där för dem)
Jag ska lyckas lära mig hantera dessa känslor, det är mitt mission men det tar tid! det är jättesvårt!