Hej

Jag är 40 år och har efter många års trauman i relationer med narcissister tillslut hittat den jag mår bra med. Problemet är att läkningen sker genom att den gamla skiten kommer upp.
Nytt barn, ny relation - gamla snurrar i huvudet och gammal syn på mig själv och min roll i relationer och som förälder.
Nästan varje dag triggar något en fullkomligt akut fly och fäkta reaktion, en överväxel som tidigare hållit mig och barnen vid liv, men som inte behövs idag och snarare förstör idag. En feltolkning av händelser i vardagen. Det kan vara en suck från maken, en blick.
Jag totalt stänger av hjärnan och logiska tänkandet och bara springer fram och tillbaka och försöker fixa problem jag tror att han och barnen har. Det är en loop jag inte lyckas bryta förrän jag är helt slut.
Min fråga: hur bryter jag loopen? Klappa på kroppen, säga saker jag ser m.m. hjälper inte. Önskar ibland att någon slog mig eller att jag bara skulle springa rakt in i väggen för att chocka mig ur loopen.
Jag tycker extremt illa om mig själv sen många år tillbaka och mycket hänger det ihop med loopen, en brist på gränssättning och krypande för andra. Trots att jag är medveten om detta så hjälper inte det när snurren väl börjat. Det jag efterfrågar är något sätt att bryta snurren när den börjat.
Hoppas någon förstår mitt problem. Det kan ju inte vara helt unikt…hoppas jag…
Jag tror att jag ansvarar för att fixa alla andras problem. Och se allas problem innan de själva ens förstår det.
Leva med en aggressiv ointelligent mansbebis med barn närvarande gör så med en människa.