Ja se män :p
Börjar med att be om ursäkt om någon man känner sig trampad på tårna 🎧
Men måna av er män vill att vi ska lystna på er och tycka att ni har bra idéer och synpunkter, och leva oss in i era berättelser.
Tvärt om är det inte många män som klarar, om vi kvinnor inte börjar med "jag har ett problem", då går det bra att lyssna OM det förklaras kort och koncist.
Hade en väldigt häftig upplevelse i går kväll och en fortsättning på den upplevelsen i dag. Kände mig upprymd för att få berätta för min man i dag när han kom hem, vi tog vanliga ritualen först, men när jaag känd att det var läge så började jag berätta. Hant berätta ungefär hälften innan han avbryter mig med en helt annan sak han kom att tänka på. Där missade han själva grejen med min upplevelse som fans i slutet på min förklaring.
Har jag kläckt ur mig slutet nu då till han…….nää, det känns inte som att intresset fins så det får vara.
Men självkänslan fick sig en törn 😕
Jag förstår att du blir ledsen eller så, men jag tycker inte man ska dra alla män över en kam. :)
Min man är exakt likadan. Jag kan ha nåt som jag tycker är jätteviktigt att få dela med mig av till honom. Jag får oftast prata klart, men då kan det hoppa nåt helt otroligt ur hans mun, som t.ex. "Se så mörkt det är därborta på himlen". Eller nåt annat dumt som inte alls har med saken att göra.
Herre Gud så förminskad jag känner mig varje gång som det händer!
Min man är en sån som inte klarar av om jag säger att jag är missnöjd med något i vårt förhållande, så jag säger ingenting. Jag bara känner. Jag känner mig som en liten lort.
Att vi fortfarande är tillsammans beror helt säkert på att vi är särbo.