Självkänsla iFokus

Självkänsla

Etikett08-personliga-berättelser
Läst 1115 ggr
BusBella
0

Blir aldrig nöjd

Vet inte om det här är rätt forum, men vet inte var det annars kan passa. Jag har ingen självkänsla alls. Jag ser mig som totalt talanglös på precis allting. Inget jag gör duger, inget är gott nog förutom perfektion. Skolan har blivit ett helvete. Så fort jag öppnar munnen hör jag bara hur ful min röst är, på bildlektionerna känns det som att alla ritar bra medan jag är på samma nivå som en femåring och att ha fel på ett prov är oacceptabelt. Det är såhär vad jag än gör. Allt där man ska vara kreativ avskys, eftersom jag inte kan något. Jag set det inte som dålig självkänsla, jag ser det bara som att jag vet om mina brister. Det har gått så långt att jag hittar på brister som inte finns där. Varje gång jag gör något kan jag höra alla mina drömmar krossas. Bara en sak till på listan över allt jag inte kan bli. Jag tror inte på beröm men tål inte att någon pekar ut något jag är dålig på. I över fyra år har jag gått i skolan utan att prata med någon och jag är den ensammaste som finns. Jag är så rädd att säga eller göra fel att jag inte säger någonting alls. Ställer någon direkta frågor blir jag så nervös att jag alltid säger fel. Gör jag någonsin bort mig minns jag det i flera år och ältar det, och förväntar att alla alltid kommer ihåg det. Jag skäms konstant, till och med inför mina föräldrar. Frågar någon vad jag har för talanger så kan jag inte säga någonting alls. Det går inte att leva så här. Jag undviker speglar för jag vill inte se mig själv och jag har självmordstankar. Har jag något psykiskt fel eller kan man ha så här dålig självkänsla?

Mind your language.

/Emma

Medarbetare på Exotiska djur och Chinchilla

[Saoirse]
0
#1

Känner igen mig så otroligt mycket i det du skriver, jag kände nästan likadant då jag var i din ålder. Det jag kan tipsa dig om är att kontakta kuratorn eller skolsköterskan på din skola. Det kan vara bra att du får prata med någon öga mot öga om hur du känner dig. Det kanske inte hjälper på en gång, men ju mer du faktiskt får säga vad du känner till någon så kan det faktiskt hjälpa din självkänsla att bli bättre. När det gäller det där med perfektion så gäller det att vara så pass snäll med sig själv att man kan acceptera att det inte alltid blir perfekt. Det är svårt att göra, jag vet(när jag fick mitt första omprov då jag gick i 8:an for jag hem och grät i flera timmar för att jag kände mig som ett totalt misslyckande), men vad är det värsta som kan hända egentligen? Det behöver inte ses som ett misslyckande bara för att det inte blir perfekt. För mig tog det flera år att släppa på alla kraven och det är någonting jag fortfarande måste jobba med. Men det har blivit bättre, och jag hoppas verkligen att det blir bättre för dig också. Ingen ska behöva må som du mår nu. Ibland behöver man en liten knuff i rätt riktning av någon som verkligen vet hur man ska hantera det, så då är det bra att ha en kurator(eller skolsköterska) som kan ge en den där lilla knuffen.

Hoppas verkligen att du mår bättre snart 🌺