hur ska jag tänka?
Jag har haft mitt körkort sen november 2012. Men har bara kört 4-5 ggr då jag blev gravid och inte ville köra med magen. Men nu är barnet ute sen 3 månader och jag vågar inte köra. Känns som att jag under dessa år har byggt upp en mur som säger att jag är värdelös på bilkörning. Har kört ca 6 ggr tillsammans med min sambo denna månaden men blir inte så säker att jag vågar köra själv. Jag vill kunna köra själv då jag blir instängd hemma hela dagarna annars då vi bor så avsides. Har råkat ut för två kärringstop men det är normalt att det händer någon nån gång säger min partner. Även han får det ibland. Annars säger alla att jag är jätte duktig på att köra och jag vet innerst inne att jag kan men jag vågar inte. Jag lyckades köra 500 m själv en dag och då var det mörkt också, jag kände mig så otoligt glad, lugn och lycklig men dagen efter så vågade jag inte igen så fick avboka mötet jag skulle på….. Finns det någon som kan ge mig tips hur jag ska tänka/göra
Madeleine - Medarbetare för Pudel.ifokus!
Är det något som du är rädd för när du kör? att något ska hända menar jag?
Vad är det värsta som kan hända?
Varför är du rätt för att köra?
Ett tips är att ta små små steg!
Dom sakerna jag är mest nervös för: - att jag ska krocka -att jag får motorstopp och folk börjar peka, tuta med mera så att jag blir mer stressad och får flera motorstopp -att någon ska köra in i mig i hög fart - att jag råkar krocka så allvarligt att mitt barn försvinner
Madeleine - Medarbetare för Pudel.ifokus!
mitt tips är också att ta det i små steg..och öva öva öva. Kanske kan du och din sambo åka någonstans avlägset där det är så lite trafik som möjligt så att du kan få köra =)
Har redan testat, hjälper inte. :-(
Madeleine - Medarbetare för Pudel.ifokus!
Tänk inte, just do it! Ju mer du tänker desto mer hindrar du dig själv i detta läge. Det är bara att sätta sig bakom ratten och köra. Gäller allt i livet och när man bara går in i robot mode och gör saker så upptäcker man ganska snart att det inte är så hemskt, oavsett det är bilkörning eller städa en bajamaja.
Nä det e inte "bara" o sätta sig i bilen o köra när man har en sån rädsla o oro inombords, så det du helst ska göra e att söka hjälp o få KBT, det e oxå skitviktigt att du får en person du känner förtroende för o som kan hjälpa dig att vägleda dina orosmoment du känner inom dig o iom detta kan du så småningom våga dig ut igen utan att känna som du gör idag.
Om TS bara ska ta tag i detta ensam kan det sluta illa, både för föraren själv o andra eftersom ts förmodligen inte e riktigt kababel att lita på sig själv o e rädd ute på gatorna.
Lycka till TS :-)
Jo det är "bara". Vid 11 års ålder höll jag på och drunkna och därefter fick jag panik så fort jag var i en vattenmassa där jag inte bottnade. Idag har jag både lärt mig surfa och har dykcert, men var vägen lätt att vandra själv? Nej det var den inte och det tog många försök innan jag kunde ha huvudet under vattnet, men det går. Frågan som lyder är "Hur ska jag tänka?" och svaret på det är "inte alls". Hjärnan är problemet här och en fantasivärld har byggts upp. TS har körtkort och är därför kapabel och förmögen att framföra ett fordon och bör därför göra det, och naturligtvis inte i befolkade delar tills självförtroendet återkommit, men det säger sig ju självt.
För att övervinna en fruktan måste man utsätta sig för det och inse att den är obefogad, först då kan man släppa det. Prova, prova, prova och prova igen. Det kommer släppa men om du sitter och funderar kommer inget att ske, så släpp alla tankar och bara gör.
Jag håller med om att det är bara att "do it". Man måste pusha sig själv hela tiden och med tiden blir det bättre.
Jag var också rädd för att köra efter att inte ha kört bil sen 2007. Plötsligt så är jag i Frankrike med en hyrbil och pressar mig själv till att bara köra (det här var i februari). Var jag rädd? Skiträdd! Men jag gjorde det - jag bara inte tänkte så mycket på det utan bara körde. :)
Okej tack för tipset ska försöka att inte tänka :-)
Madeleine - Medarbetare för Pudel.ifokus!