Orkar inte mer..
Jag vet inte vart jag skall börja, allt är bara ett rent kaos inom mig. Jag har i mina yngre dar varit mobbad för mitt utseende, det är jag fortfarande men inte lika mycket. Jag har en pojkvän jag varit tillsammans med i över 1 år men det känns som att jag kommer förstöra det med att jag bara tycker illa om mig själv hela tiden och aldrig har något positivt att säga om min kropp och utseende. Står jag i underkläder framför spegeln faller jag ihop i tårar, jag har gått upp så otroligt mycket i vikt och jag klarar knappt av det längre. Jag äter och äter, jag vill sluta men det känns som det inte går. Mitt sockerberoendet är starkare än vad det någonsin varit förr, jag vill få ett slut och jag försöker kämpa med det. Jag trycker ner mig själv hela tiden och det står jag för.. jag tycker jag är så äcklig, ful och misslyckad.. någon som vet hur man kan göra för att jobba bort detta? det känns omöjligt..
Läste i en annan tråd att du bara är 17 år. Går du i skolan? Rent spontant tycker jag att du ska flytta hem till dina föräldrar och be dem hjälpa dig. Du vet att du måste ta i tu med ditt matberoende och det är en jätteviktig sak att du själv är medveten. Be dina föräldrar att hjälpa dig komma till en psykolog/kurator/KBT terapeut.
Medarbetare på djurskydd.ifokus
#1 Jag vägrar flytta hem, jag är skriven här nu och jag söker även skola här just nu. Ja jag vet, men jag måste klara det på denna sidan av Sverige, visst jag kan få lite stöd av mina föräldrar men inte mycket. Jag är 17 år och tvingas vara självständig..
#2 Då får du ta tag i det själv. ring en vårdcentral eller gå till ett BVC och säg att du måste tala med någon som kan hjälpa dig. Eftersom du bor där och inte är myndig antar jag att dina föräldrar tycker det är okej.
Medarbetare på djurskydd.ifokus
hej där…du kan alltid börja träna…de gör jag och jag känner ungefär samma som du:( men de hjälper faktiskt lite med träningen och om din pojkvän ej accepterar den du är ja då är han kanske ej rätt! men börja träna de är ett jätte bra tips!
Min syster syster blev också mobbad och har samma problem som du och har haft sedan lågstadiet. Jag och alla runt omkring henne har försökt på alla sätt och vis att få henne att se sig själv för den vackra kvinna hon är men i slutändan måste det vara hon själv som ändrar sin självbild.
Häromdagen så kollade vi på hennes bröllopsbilder och hon satt hela tiden och klagade på sitt utseende. Hon satt med sin snart 1åriga dotter i famnen då jag sa till henne "jag hoppas du vet att den sortens självbild är smittsam?" och nickade mot hennes dotter. Hon svarade "ja vem tror du jag har fått det ifrån" och tittade mot vår mor.
Så enligt henne är det hennes mor hon har fått det ifrån. Så jag tycker att du ska göra ditt bästa för att försöka ändra din självbild om inte för din egen skull så för alla andra tjejer där ute som kanske börjar se sig själva på samma sätt.
Jag vet inte vad jag kan säga till dig för att hjälpa dig. Jag känner igen mig jättemycket. Jag tror också att det är bäst att gå och prata med någon, tror verkligen det är jättebra med tanke på att du är så ung också.
Men om du inte vill de så tycker jag du ska börja med att skita i vad alla andra tycker, det är en otrolig press på hur man ska se ut i de svenska samhället och man duger inte om man inte ser ut som alla andra. Men jag lovar dig, ingen kille, och ingen tjej vill ha en flickvän som försöker vara någon dom inte är. Försök att HITTA dig själv. Försök hitta den DU vill vara, och inte vad alla andra är.
Om du tycker att du är stor, så gör allt för att försöka få bort sötsuget. Jag och min pojkvän kom på en deal tillsammans om att bara äta chips, godis och läsk varannan fredag. Ett jättebra tips. Sötsuget hinner försvinna på två veckor men man får ändå unna sig de goda. Du och din kille kanske kan börja träna tillsammans? Eller ta med dig en tjejkompis till gymmet. Och de viktigaste av allt, försök göra det till en rolig sak, inte en ångestsak.
Jag förstår hur du känner. Jag är också jätteosäker men jag har jobbat jättemycket på de verkligen, och börjar finna min själv mer och mer.
Kram