Trasig och vilsen...
Vet inte riktigt utav vilken anledning jag skriver, känner väl att jag kanske bara behöver skriva av mig.
Med en trasslig barndom och 8 års drogmissbruk bakom mig känner jag mig ganska så vilsen. för att förkorta det hela så har jag varit drogfri i 4 år, har en dotter på 3, fast jobb, osv osv. Jag sitter här idag utan något som helst umgänge, dottern mamma är ute och missbrukar och jag är ensamstående för tillfället.
Problematiken kommer in i vardagen, anser mig inte vara värd något umgänge. Avsiktligt så isolerar jag mig från omvärlden, känner att jag inte har något större utbyte utav umgänge heller.
Jag har stora problem med att se långsiktigt och mitt egna ansvar i allt. Speciellt relationer. Avslutade här i dagarna en 6 månaders relation som var hur bra som helst, förutom att jag sabbade allt - konstant. Osäker, mindre värd, (osv) kände jag gentemot partnern jag hade.
Allt runt ikring mig går med snabb takt framåt, medans jag som person och mående drastiskt går åt andra hållet…
vet inte riktigt vart jag ska börja, kan inte tänka mig att jag känner mig ensam i detta. Känns bra att få skriva av mig, tack ifokus…
Det är inte lätt att bära runt ett tungt bagage med sig, ibland kan våra erfarenheter och upplevelser vara tunga bördor. Vilket också ofta leder till att vi lätt kan hamna i olika typer av tankefällor och många gånger låter vi våra rädslor styra oss istället. Det är lätt att hamna snett i livet men desto svårare att komma på banan igen, detta kan kännas som ett nederlag (när det faktum inte borde vara det). Man kan tex enkelt hamna i ekonomiska svårigheter men att ta sig ur dem kan ta dubbelt så långt tid med tanke på alla räntor osv man samlar på sig. Dock ska man inte se det som att man står stilla för att det tar lång tid utan att man rör sig sakta framåt. Det kanske var ett dåligt exempel men det jag menar är att försök att inte fokusera på det du inte har utan se att du faktiskt rör dig fram, fast än det går sakta. Det är du inte ensam om utan det är fullt mänskligt. Vi människor är formade av våra scheman. våra Scheman tros växa fram under vår hela utveckling, dock är den som starkast när vi är barn. De är ovillkorliga och de handlar om våra personliga sanningar (som många gånger är fastlagda redan i förväg) och fördomar om hur vi ser på oss själva, andra människor och på livet. Vissa scheman är svåra att påverka medans andra lättare kan förändras utifrån våra nya erfarenheter. Våra scheman kan ses som en filter som filtrerar verkligheten så att den passar våra scheman. Dessa scheman formar våra livsregler, våra livsregler handlar om det vi har lärt oss om hur vi ska förhålla oss till livssituationer och hur vi ska bete oss. De går ofta att formulera som ”om så” satser eller ”måste/borde” satser och våra livsregler utgör våra automatiska tankar. Automatiska tankarna är de omedelbara tankar som kommer upp vid en situation, de kan vara både i ord och bild (och ibland inre dialoger) och grundar sig i hur våra livsregler ser ut, dvs har vi negativ livsregel så är de första automatiska tankarna negativa, typ nej, fy, hjälp, osv. Tex har vi växt upp med att ha mycket krav på oss kan våra livsregler vara att är jag inte bäst så duger inte jag och våra automatiska tankar kan vara Nej jag duger inte vid kritik.
Som jag ser det borde du jobba med dina tankar och rädslor. Se vad du har istället för vad du inte har. Våga och testa, går det inte så ta det inte som att hela världen går under utan tänk va bra jag testade och nästa gång kommer det bli bättre. Jobba med acceptans också med acceptans betyder det inte att gilla läget utan att se det för vad det är och vilket ditt nästa steg ska vara för att komma i rätt riktning. Sen tycker jag du ska börja göra något, kanske en kurs eller liknande, det kan kännas skrämmande i början men stannar du kvar så kommer den skrämmande känslan så småningom försvinna, flyr du så "bekräftar" du för dig själv att det var skrämmande och att du borde hålla dig borta. Phuu detta blev långt… Lycka till 🙂
When life rains on your parade, dance in the puddles 🌈
🌺Änglar IFokus