Jag vet inte om detta är rätt ställe att skriva på, men jag tänkte att det kanske har med självförtroende/känsla att göra, så jag lägger ut det här. Supertacksam för alla svar!

Jag har problem med scenskräck, och jag vet inte vad jag ska göra åt det. Jag känner ångest flera dagar innan vi ska framföra/redovisa något i skolan, och då är det svårt att få något annat gjort. När jag sitter och skriver (till exempel om vi ska framföra en text om ett land) kan jag först känna att det blir svårt att tänka, och sedan blir det svårt att andas. Det värsta var när jag hade nationella prov förra skolåret, och vi skulle skriva om en påhittad bro. Jag kom inte på något, det liksom tog helt stopp i hjärnan och så kunde jag inte andas. Det var inte som när man är ledsen, utan det var värre. Allt jag kunde tänka på var att jag inte kunde komma på något att skriva, och att jag inte kunde andas (hela världen verkade plötsligt så liten, typ som när man fokuserar kameran på ett objekt och allt runt omkring blir suddigt). Liknande händer när jag väl står där framme vid tavlan eller sätter mig på den stol jag ska sitta på. Först skakar jag i benen, sedan i händerna. Jag känner mig yr och mår illa, vinglar fast jag sitter ner eller står stilla, och får såna där "blackouts" och kan inte ens se min egna text. Efter ett tag är det svårt att stå upp, och ibland får jag så där svårt att andas (beroende på hur länge vi håller på, eller hur jobbigt jag tycker det är). Det känns om benen liksom håller på att vika sig under mig. Sist avslutade jag mig mitt i en mening när texten blev suddig och sade "Ja, ja, ja", vek ihop pappret och slutade där och fick luta mig mot tavlan för att inte tappa balansen helt. Efter allt det mår jag uruselt, för jag vet ju själv att jag kan bättre. Jag kan stå där, läsa stycken ur böcker, spela charader, och läsa upp uppgifter bara jag gjort den tillsammans med någon. Jag kan bara aldrig läsa upp saker jag gjort själv, helt solo. Vad kan jag göra åt detta?