![[mariamaria33]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
vill vara perfekt
Jag är en 17 årig tjej, 165 cm lång och väger 55kg. Har aldrig varit i ett förhållande och tror det beror på att jag hela tiden håller folk på avstånd. Jag vet att jag inte är överviktig eller så men ändå sträver jag för att tappa 10 kilo. Jag hatar hela min kropp och tror personligen att inte en ända kille vill ha mig just för min fula kropp med dem där groteskt feta låren och den där putmagen som aldrig tar slut. usssh hatar sommaren och speciellt denna eftersom jag har kommit till en punkt då jag inte ens vill visa mig i shorts!! innan skämdes jag bara när jag var i bikini, så det känns som det bara blir värre och värre. Jag tror inte att jag kan börja njuta av livet förrens jag gått ner mina 10 kilo. problemet är bara att det tar sån jäkla tid har legat på kaloriunderskott (1500kalorier) i snart 4 månader och ser ingen jäkla skillnad. Tränar dessutom också både konditionsträning och styrketräning. Vissa dagar vill jag bara lägga mig ner och bara gråta eftersom det känns som att jag bara sliter och jobbar varje dag och ändå inte belönas med nått. åhhh hatar livet just nu.
Någon som håller på med att gå ner och vill ge lite tips?
Varför vill du gå ner i vikt när du är inte överviktig? Vad tror du att det kommer hända då?
Hur förberedd är du egentligen för krig, arbetslöshet, bränder eller sjukdom? Läs mer på Prepping iFokus
Till att börja med tror jag att du behöver prata med någon om din önskan att gå ner i vikt. En vikt på 45 kilo är ett barns vikt, inte en nästan vuxens, och skulle göra att ditt BMI kommer ner under 17, vilket innebär att du är underviktig. Du skriver att du vill vara "perfekt", men vad innebär det?
Sajtvärd på Wicca ifokus och Halland iFokus
Det viktigaste är inte utsidan. Utsidan är bara en fasad.
Jag började gå ner i vikt efter att mitt ex skämtade om min stora rumpa. Han var inte elak men efter flera år med sådana skämt så fick jag nog och gick ner i vikt. Jag gick ner ända till 43 kg och jag är då 160cm lång. Jag såg bedrövlig ut och mådde sämre än någonsin. Jag fick en ny kille och han hade problem med hur smal jag var. Han tyckte det var jobbigt då jag var så benig, och det tyckte jag med. Plötsligt gjorde det ont att sitta på en stol och att sen kunna ligga bekvämt i sängen för jag kände av benen så tydligt att det blev obehagligt.
Nu väger jag 49kg men strävar fortfarande efter att gå upp ett par kg. Det är inte hälsosamt att väga för lite, det tär på ens kropp. Var försiktig och ta hand om dig själv!
Ursäkta om jag är egoistisk… i denna tråd..
Jag fick ett "bra inläggs poäng". Tack!
Just nu har jag själv det "lite" jobbigt.
Jag hoppas att Ts fått minst lika mycket positiv feedback, som jag fått, tack vare denna tråd.
Tack!
Starta ny diskussion