Hej

Det är första gången jag skriver här på självkänsla iFokus. Det har blivit allt mer påtagligt att jag har svårt för att veta vad jag själv vill och känner i vissa situationer och det skapar inte bara problem för mig, men min omgivning blir ganska förvirrande. 

Det i sig grundar sig förmodligen i dålig självkänsla tror jag. Jag har ända sedan jag var barn/ungdom försökt anpassa mig och vara till lags, dels för att jag ville ha kompisar och "passa in" och för att jag upplevde det oerhört jobbigt om någon blev besviken på mig. Som jag hört av flera, "Tänk på dig själv, du kommer i första hand, och om någon blir besviken eller inte gillar dig är de inte värda din uppmärksamhet". Det är också riktigt, det inser jag, men ändå. Det är svårt att ta in de orden och göra det till verklighet. Hur gör man så att det blir verklighet? Jag kan ibland må dåligt över att jag gjort dåliga val.

Nu har det ändå blivit att jag i olika situationer har svårt att avgöra vad jag själv vill i sociala sammanhang, och ofta kommer min vilja i kläm eftersom jag inte är helt medveten om den själv, och att jag i de flesta fall ser genom fingrarna och i slutändan lyckas det bli att jag kanske träffar den där personen ändå när jag i själva verket vill vara själv en dag, men att jag är rädd att den personen ska tycka illa om mig om jag inte gör det, eller något annat som jag oroar mig för som skadar relationen. På något sätt, även om jag från början ville vara själv en dag så lyckas jag tro att jag vill träffa personen i slutändan ändå pga av rädslan att det ska bli något negativt av att jag inte gör det. Det låter jättekonstigt när jag skriver det här känner jag nu, men det är exakt så jag känner och upplever och jag vet bara inte hur jag ska göra för jag blir i slutändan stressad över allt jag har att göra hemma, eller mina fritidsintressen som kommer i kläm för många gånger är det någon annans vilja som kommer före min. 

Hur hittar jag styrkan? Hur lyckas jag se vad jag vill innan rädslan tar över? I de situationerna är inte min egen vilja jättetydlig och jag blir ganska förvirrad själv. Jag vill ju umgås med vänner, men jag vill vara hemma själv också.  Jag tycker om att umgås med vänner och vill jättegärna det, men jag har behov av att lägga tid på annat också och det är då det blir ganska besvärligt för mig. Det är helt och hållet jag själv som ställer till det, inte mina vänner alls, för jag ser inget fel i att vilja umgås mycket heller, man är ju bara olika och hur pass mycket behov man har av att ses mycket. 

Jag skriver detta nu eftersom jag känner att jag är i behov av en förändring. Mest för att jag själv vill må bra, och att inte behöva känna mig stressad över beslut jag tar. Det blev väldigt långt det här, men hoppas ni vill läsa och kanske är det någon mer som dras med samma problem eller liknande? berätta gärna isåfall, det kan vara skönt att höra att man inte är ensam.