Vet att detta inte hjälper men här:

*Kram* <3

Hur gammal är du vännen?

Tack för din kram iallafall <3 Jag är 14.

Då tror jag det kan ha en stor det med pubertetshormoner att göra att du känner som du gör. Minns själv när jag var i den åldern också faktiskt. Man börjar ifrågasätta massa saker, undra vem man egentligen är och har svårt att känna att man "är eller får vara sig själv".

Klen tröst för dig just nu men kanske kan hjälpa dig lite i alla fall är att veta att du faktiskt är jättefin och du är dig själv både när du är hemma och när du är med kompisar. Man har flera sidor av sig själv och det är viktigt att låta sig själv vara just sådan. Man är liksom olika sidor av sig själv i olika sammanhang och det är faktiskt naturligt. Man har en massa olika känslor, och speciellt när man är i tonåren och hormonerna spökar. Det är viktigt att låta sig själv få känna alla känslor och liksom "lära känna dem och lära sig hantera dem". Du håller ju på att bli vuxen men är liksom "mitt emellan" just nu och kommer att vara det i några år till.

Om du har kort på dig själv nu och sparar dem, kommer du i framtiden kunna titta tillbaka på dem och vilja krama dig själv och undra hur du som var så fin kunde få för dig något annat? Det är hjärnspöken som kommer med hormoner! 

Är du en elak person som vill andra illa?.. Tror inte det va? I så fall är du kanske inte så fin alla gånger, just när man känner så, är arg och bitter och vill andra ska må skit också. Men det är ju bara för stunden och inte det du vill egentligen i så fall, eller hur?

Men för övrigt, vad gäller utseendet, är det bara så att en tjej i din ålder kan liksom inte vara ful! Du kan kanske vara smutsig, konstigt sminkad eller ha konstiga eller smutsiga, trasiga eller fula kläder på dig. Men det är ju bara saker på ytan!

Tar man av dig allt det och tittar på dig eller vilken 14 årig flicka som helst och jämför med vuxna kvinnor i allmänhet så är en "14is" alltid fräsch liksom. Vacker som en knopp på väg att blomma ut. Det låter superklyshigt att säga, men klyshor bygger ju oftast på något sant.

Har du läst eller hört dikten av Karin Boye som heter "Det gör ont när knoppar brister"? Är en liknelse om just där i tonåren, just runt 14-15 års åldern hur det är och kan kännas. 

För det du går igenom just nu och upplever, det är faktiskt det samma som så oändligt många andra tjejer gått igenom och känt i alla världens länder i alla tider. Det att vara och inte vara olika saker samtidigt. Vara rädd för det nya och känna sig ful samtidigt som man är nyfiken och glad och sprallig eller känner som man förstår mer och bättre vad livet egentligen går ut på än korkade och konstiga vuxna. Ena stunden är självförtroendet i topp och nästa totalt nere i botten och då är det lätt att känna att man bara lurar både sin omgivning och sig själv om hur man gentligen känner och är. Eftersom man spontant tar för givet att det är när man är ensam som man är sig själv och med andra är man inte det. Men det är fel! Man är sig själv i alla dessa sammanhang och man inte avsiktligt spelar teater. Man måste ju också få pröva sig fram och känna hur det är att vara på det ena eller andra sättet. Att vara lik den eller den för en stund o s v. Hur ska man annars lära sig hur det är och känns att vara människa?. 

Man är ju inte någon annan för det, utan man försöker lära sig och upptäcka och förstå både andra människor men framför allt försöker man ju upptäcka fler sidor av sig själv! :)

I en och samma person finns både den där blyga och fina tjejen och samtidigt den glada spralliga och självsäkra tjejen. Den smutsiga trasiga och den som är sårad och ledsen, kall ibland och  varm och godhjärtad ibland. Snygg som en modell i ena utstyrseln och ser ut som en benget i något annat. Ena stunden kan man vara en Tove Lykke och nästa är man Marylin Monroe, för att nästa dag vara en grå råtta som myser hemma i soffan med en förälder, och nästa stund är en romantisk älva eller värsta trendsättande modedrottningen. ALLT detdär finns i dig, och du måste låta dig få hitta dessa sidor och upptäcka dem. Och medan du gör det, är du hela tiden dig själv, någon av alla dina sidor som du har i dig. 

Och jag lovar, du kommer med tiden bli tryggare i dig själv och må bättre! På vägen kanske du kan behöva få bolla och prata av dig med någon vuxen du har förtroende för, men också kompisar i din egen ålder. Du är på väg in i vuxenvärlden helt enkelt och det gör både ont och är jättespännande, hemskt och underbart samtidigt! Framtiden är din och världen är din med allt hemsk och underbart som finns där! Upptäck den lite i taget och vila sedan hemma tryggt emellan "upptäcktsfärderna"

Stor Kram!  ❤️

Gud vad fin människa du är! Jag blev nästan tåröggd av hur bra du fick mig att må! Det känns redan som om jag förstår lite bättre att jag alltid är mig själv på något sätt. Jag har gått hos en kurator sedan 5an-6an och nu går jag i 8an och hon har aldrig kommit med en sådan bra förklaring till vem jag är som du gjort! Tack så mycket ❤

❤️ Vad skönt att du känner det hjälpte dig att få läsa/veta! 

Berättade bara allt det jag tror både jag och de flesta kvinnor faktiskt inser med åren men inte tänker på så mycket på längre. Man lätt insikter bara för givet när man blir äldre liksom. Det är lätt att glömma hur bökigt det var med saker i början innan man blivit van vid sig själv i nya situationer.

Berättade det där som jag önskar att något faktiskt hade berättat för mig när jag var precis där som du är nu och kände en massa saker jag inte förstod mig på än. 

Tänker att din kurator kanske också glömt just det, den stora bilden/helheten. Hon har säkert försökt hjälpa dig med enskilda känslor och funderingar du haft. Och för en del är det vad som hjälper bäst. Och i en del situationer behöver man prata om specifika saker. Det är olika både för olika personer och för en själv i olika situationer. Hen har säkert kunnat vara till hjälp för dig också med olika funderingar du haft. Kanske det var just rätt tillfälle för dig nu att liksom förstå när du hörde/såg också?

Önskar dig i alla fall stor lycka och gott självförtroende i framtiden. Men glöm inte att utan sorg blir det svårt att förstå vad lycka är.. så man behöver få uppleva både ock liksom. Så låt dig själv vara som du är i olika situationer och känna det du känner och uppleva det du upplever. Då växer du som människa och person. Ju mer du är medveten om vad du känner, tänker och upplever, ju mer kommer du kunna välja hur du själv vill formas, vara och bli både idag, nästa vecka och i framtiden. 🙂 ❤️

Jo visst har min kurator hjälpt mig genom saker just då men aldrig förklarat varför jag känner som jag gör. Tack så mycket för dina svar och att du fortsatte skriva eftersom, tack😊❤

♡ Ibland är det riktigt bra med webbforum. :-) Finns nästan alltid någon som läser och svarar. Och ofta hjälp att få se saker ur andra vinklar. :-) Kram! ♡