Tja, förmodligen? Skulle tro att det är nödvändigt att älska sig själv först. Är dock för trött för att fullt förklara varför, to be continued!

Jag håller nog med, för om man inte älskar sig själv hur ska man då kunna trivas och älska en annan person? Man måste ju alltid jobba med sig själv först och må bra själv, annars kan det gå ut över någon annan och göra saker sämre.. Låter man saker gå ut över en annan för att man själv inte mår bra eller kanske är jättesvartsjuk av sig så slutar det bara i katastrof.. Nu svamlar jag säkert bara men jag ville få fram att jag tror det är viktigt att älska sig själv innan man kan ge sig helt och fullt till en annan och älska den..

Ja, det ligger sanning i den meningen. Om man inte älskar sig själv, så kan man inte älska någon annan fullt ut.

Jag menar..det är ungefär som med det halvfulla glaset eller det halvtomma glaset. Hur känner du dig? Hur bra är du på att ta emot kärlek? Hur bra är du på att ge kärlek?

Jag tror att när man älskar sig själv, så har man hittat sig själv och har balans och kan älska, ge och ta i kärlek.

ord… det är faktiskt inte så lätt… jag är väldigt ledsen över att ha insett det, att jag hatar mig själv… men jag försöker att dölja det, därför att jag är rädd att om jag för tydligt förmedlar det utåt blir jag behandlad som skit - visserligen kan jag känna att jag blir det ändå, men…

Jag tror absolut att man kan älska någon annan eller annat fullt ut även om man inte älskar sig själv eller är tillfreds med sig själv.

Kärleken har inget med detta att göra. En ynklig liten människa utan självförtroende är lika kapabel att älska som någon annan.

Pratar vi relationer så kan det kanske bli problem med tilliten till varandra och annat strul om man inte är nöjd med sig själv så att relationen till slut inte fungerar och det kan vara värt att jobba på.

Men att man skulle vara oförmögen att älska någon annan för att man inte älskar sig själv är ett uttryck som är fel tycker jag.

#4 Självklart är det inte lätt. Det är verkligen något som man får jobba med hela livet tror jag, finns alltid något man kan förbättra. Vad trist att du känner på det viset, så ska det ju inte alls behöva kännas.

#5 Där kom du med bra tankar! Får en att tänka om och i andra banor lixom. Håller dock med om att relationer kan bli förstörda om man inte trivs med sig själv och så.

#6

#5 Håller med dig. Självklart kan man ha ett stort, varmt och vidöppet hjärta och ha förmåga att älska en människa djupt, även om man inte är nöjd med sig själv.

Däremot tenderar ju problem med bristande självkänsla och bristande självförtroende att smitta av sig på relationen.

Säg det par som INTE får bekymmer om en av parterna har en massa komplex, inte törs göra vissa saker, oroar sig för vad alla andra ska tycka och tänka, osv.

#8 Ja, det är precis det jag menar också. Att kämpa med sitt självförtroende gynnar en relation bra.

Kan bara instämma i vad # 5 säger. Visst är det möjligt.

Jag tro både ock, därför att det är rätt skönt att bli älskad tillbaka med.

Jag håller med bumbleboo. Man kan absolut känna kärlek för någon annan utan att känna det för sig själv. Finns de som aldrig har älskat sig själva, men jag kan med ganska stor säkerhet säga att alla barn  någon gång älskat sina föräldrar. Det är inget man kan välja utan ligger i barnets natur.

Däremot kan man ha svårt att visa kärleken på ett positivt sätt om man inte älskar sig själv och de relationer man har blir antagligen destruktiva.

Om man inte älskar sig själv så blir man kanske osäker i sig själv och det speglar sig i relationen och då blir det destruktivt, det är väl det som är det stora problemet? Man är osäker och kanske tror att ens partner ska vara otrogen eller inte litar på de ord han/hon säger..

#13 Det tror jag är riktigt.

Älskar gör nog alla men man kanske gör det på "fel" sätt när man är osäker och är svartsjuk, tror inte man är värd att älskas osv.

Därför är det alltid bra att öva på sin självkänsla.

Många kloka ord här.