Jag påverkas knappt av modeller över huvud taget, inte när det gäller kroppsform eller utseende, konstigt nog. Jag har nog aldrig riktigt påverkats av det negativt i alla fall. Jag har nog alltid varit ganska kritisk till modell bilder i alla fall, det går så lätt att fixa till hyn då modellerna, det är inga svårigheter att göra de smala och ge dem större bröst eller vad det nu kan vara. Tro mig, jag har själv en del del erfarenhet av t.ex. Photoshop, som jag bara tycker är roligt. :)

Jag har däremot på senare dagar lärt mig tänka "Ingen är perfekt, alla har vi fel och brister. VArför skulle jag då vilja vara som någon annan? "

Det jag i så fall kan bli avundsjuk av skulle vara saker/kläder som finns med på bilden som jag själv vill ha utan att ha råd eller möjlighet att skaffa det. :P

Jag tror jag påverkas undermedvetet. Eftersom man blir matad av bilder på hur man "ska" se ut är det nog svårt att inte ta åt sig.

Dock brukar jag tänka, när jag tvivlar på mig själv, att "skulle jag älska mina vänner mer om de såg ut som modellerna?". Nej såklart!

#2 Precis! Det gäller att inte gå i såna där tankefällor som kanske uppstår omedvetet! :) Även om det inte alltid är så lätt. Då är det bra att ha såna knep och stanna upp och tänka till. ;)

Jag tror inte det här med smala modeller är medias största fällor när det gäller vårt självförtroende. De flesta är nog ganska medvetna om att bilder är fejkade och modellerna sminkade till max.

Det farliga tror jag snarare är att vi matas hela tiden med hur bra vi ska må.

Vi ska vara lyckliga, självsäkra, ha en strålande karriär, välartade barn, ett fantastiskt sexliv och en fritid som är fullspäckad av motion och kultur. Vi ska vara lyckade helt enkelt.

Skulle vi mot förmodan känna oss deppiga eller drabbas av sorg (vilket är fullt normalt) så ska vi genast besöka en psykolog, gärna kombinerat med antideppresiva mediciner.

Tänk om man istället kunde sätta fokus på att det ÄR normalt att inte vara lycklig hela tiden. Det ÄR normalt att känna sig kass emellanåt.

Man kan vara en helt underbar människa trots ett liv som är långtifrån perfekt.

#4 Tror du har en poäng där! Det är otroligt mycket i tidningar om de perfekta sexställningarna och lusthöjarna, hur man får ett lyckligt förhållande och hur man ska göra osvosv..

Det kanske är därför så många har svårt för att erkänna om man har en dålig dag eller bara mår skit.

#4 Ja, det tror jag du har rätt i. Hur många gånger har man inte sagt "jag mår bra" fast man egentligen bara vill gråta? Egentligen är det ganska konstigt att man, trots att man vet att alla mår dåligt ibland, måste hålla uppe fasaden hela tiden.

Jag tror faktiskt inte jag påverkas särskilt mycket av media. varken av hur man ska se ut eller hur man ska må hur man ska va eller göra. känner inte igen det.

#7 Det måste vara väldigt skönt!

#8 mm

Jag paverkas jattemycket. Jag har i princip ingen sjalvkansla och sa fort nagon som ser battre ut an mig/ar gladare an mig/ar smartare an mig osv hamnar i min vag sa forminskas jag direkt till ingenting. Vissa reklamer, filmer och liknande far mig att kanna mig sa misslyckad och dalig att jag kan borja grata.