Jag har inget sådant jobb men jag har arbetat i många år inom vården med rehabilitering och det är ju en form av "pepping" fast kanske mer på det fysiska planet.

Men hur man än vrider på det så blir ju psyket inblandat ändå

#1 Ja men det har du rätt i, det psykiska är ju inblandat! Om man är motiverad eller inte och annat..

Jag skulle tycka att det vore skoj att ha det som jobb! Att kunna hjälpa människor och få se dem utvecklas vore enormt skoj! Jag läser ju ett väldigt brett program som låter mig bli i princip vad som

Jag skulle vilja jobba inom barn/ungdomspsykiatri när jag blir stor… Men samtidigt är det ju så höga betyg som krävs och jag vet inte om jag orkar satsa så hårt. Annars kanske jag blir dagisfröken och hjälper barnen att få en bra start i livet

#3 Betygen sätter nog käppar i hjulen för många men om man verkligen vill något ska man inte ge upp! Jag själv gick ut gymnasiet med 18,90 i slutbetyg och dem kämpade jag för så du kan ju absolut om du vill! Men förskolelärare är lika fint det med

#4 Jo det är lite kluvet, just nu kämpar jag för att få betyg i tillräckligt många ämnen så jag kommer in på gymnasiet. Jag missade hela åttan och början på nian på grund av min utbrändhet (eller utmattningssyndrom som det så vackert heter), och det jag är rädd för är att även om jag kommer in på gymnasiet kommer jag i vissa ämnen (som t.ex NO) bara ha kunskaper från sjunde klass och jag vet inte hur jag ska kunna få tillbaka två års kurser utan att dräpa mig igen. Jag kommer inte vara färdigutbildad förrän jag är 40

#5 Kämpa på! Vet du vad du vill läsa på gymnasiet? Man behöver inte gå natur eller samhälle för att kunna komma in på högskolan senare. Jag gick t ex barn och fritidsprogrammet, dock kan man behöva lägga till vissa kurser. Jag la t ex till Engelska B och Matte B - det går om man vill  Fast det har väl kommit nya regler nu antar jag?

#6 Tack! :) jag funderar mellan något estetiskt, barn och fritid eller djursjukvård. Just nu känns det som att jag vill gå allt Jag vet inte hur det kommer se ut när jag ska söka, sist jag pratade med min syo hade politikerna fortfarande inte bestämt än.

Jag är en människa, som älskar att lyssna på andra människor. Jag lyssnar hellre än pratar själv och försöker sätta mej in i hur andra människor mår. Jag har en stor positiv inställning till livet, och försöker alltid vända det negativa till nåt bra.

Arbetar på ett demensboende och gör alltid mitt bästa, för att förgylla dagarna för dessa stackars människor. Jag gillar mitt arbete med andra människor.

Nej, det skulle jag nog inte.. Jag tror att det latt blir sa att man skavs ner lite om man jobbar med andras motgangar hela dagarna. Daremot skulle jag garna jobba i ett socialt yrke dar man far hjalpa folk, som t.ex. bumbleboo :)

Har inte direkt ett sådant yrke, men jag får i mitt jobb ofta hjälpa människor att lösa problem, vilket är nog så givande!

Har haft chefsjobb förut där jag aktivit arbetade för att få mina Medarbetare att utvecklas, växa och lära sig mer och när jag märkte att mina ansträngningar bar frukt, så växte jag själv enormt!

#9 Så tänker jag med! Därför jag valde bort socionomyrket och psykologyrket.. Hade nog itne klarat av det i längden!

Jag är lärare i Grundskolan och jag har hjälpt en del elever att få bättre självkänsla har de sagt till mig!

#12 Jag kan tänka mig att du är en helt underbar lärare Jeremina

#13 Tack, jag har varit kurator under många skolluncher ska du veta!

#14 Kurator är något jag hade kunnat tänka mig