Måste hålla med dig om att det var en intressant artikel! Vet dock inte riktigt om jag har någon åsikt, haha.. Är väl för trött för att kunna tänka. (skyller på plugget )

Men jag har en åsikt.

Artikeln är överdrivet… väldigt överdrivet… kritisk till positivt tänkande. Jag har ännu inte träffat på en glad, inspirerande, framgångsrik och positiv människa som i huvudsak tänker negativt och pessimistiskt.

Det finns definitivt nog med bittra, sura och negativa människor där ute. Jag behöver absolut inte vara en av dem. Om jag vill leva ett så bra och lyckligt liv som möjligt kan jag heller inte låta omständigheterna bestämma hur jag ska må. Precis som artikelförfattaren sa om Kaj Pollack, så kan jag välja hur jag ska reagera på omständigheterna.

När man överväger om positivt tänkande verkligen är bra, fundera på vilket av följande uttryck ni gillar bäst:

"Jag gillar dig, för du är så negativ och gnällig".

eller

"Jag gillar dig, för du är så optimistisk och positiv".

eller detta exempel:

"Du inspirerar mig, för du ser svårigheter i alla möjligheter".

eller

"Du inspirerar mig, för du ser möjligheter i alla svårigheter".

Vilken typ av människor gillar man att umgås med? Negativa människor som bara klagar och gnäller på allt och alla, eller positiva människor som sprider glädje, värme och positiv energi vart än de är och vad som än händer?

Jag tror inte jag behöver ge fler exempel egentligen. Poängen är glasklar. Mår vi bäst när vi är olyckliga eller mår vi bäst när vi är lyckliga? Vad avgör huruvida vi är lyckliga eller inte? Svar: Vårt tänkande. Slutsats: Vi bestämmer själva om vi ska vara lyckliga eller olyckliga genom vårt sätt att tänka.

OBS! För att inte bli helt slaktad av negativa och bittra männskor måste jag tillägga att det i en del fall krävs handling för att förändra en situation. Att bara tänka räcker liksom inte. Men tanken kommer före handling, så tanken finns med där ändå.

Så… fortsätt tänk positivt!

Jag uppfattar inte artikeln som kritisk till positivt tänkande utan snarare den industri det har blivit och att man lägger så mycket ansvar på den egna individen.

Det är väldigt baserat på den enskilda individen och man glömmer att vi människor behöver framför allt varandra för att må bra. Det spelar ingen roll hur stor specialist du är på positivt tänkande och allsköns metoder om du är helt ensam t.ex.

T.om finns det åsikter att du framkallar din egen sjukdom. Det kan göra människor väldigt illa om man är en skör person.

Självklart ska man fortsätta att tänka positivt

Då kanske det var jag som var överdrivet kritisk till artikeln, men jag uppfattade den verkligen som kritisk till allt vad industrin försöker förmedla, inte bara de mest extrema varianterna.

Nu är det ju också ett välkänt faktum att man faktiskt kan tänka sig sjuk. De mest kända exemplen är väl oro och stress, som om det fortgår under en längre tid faktiskt kan göra en fysiskt sjuk.

Visst behöver vi andra runt omkring oss för att må bra, självklart, men det kan aldrig bli upp till någon annan att se till att mitt liv är så bra som jag vill att det ska vara. Det är ingen annans ansvar än mitt.

Jag håller med dig.

Men samtidigt så kopierar jag in detta:

. I boken "You can heal your life" går Louise Hayes ännu längre: "vi skapar själva varje sjukdom i vår kropp". Akne, till exempel, beror på att man "inte accepterar sig själv", och den "troliga orsaken" till aids är att man känner sig "sårbar och utan hopp".

Denna extremform av information anser jag är farlig även om jag också tror att man kan tänka sig sjuk och även i viss mån frisk men det beror ju alldeles på vad det är för sjukdomar.

Det är farligt att skuldbelägga människor för vad de må råka ut för i livet även om vi själva har det övergripande ansvaret så är vi olika "starka" om man nu får uttrycka sig så.

Jag håller med dig, tro det eller ej. …vilket jag egentligen gjort hela tiden. Det är artikeln jag har problem med.

Jag tror ju på människors godhet och jag har svårt att tänka mig att man skulle skuldbelägga någon för att den personen är sjuk. "Du är sjuk. Det är ditt fel. Nu får du skärpa dig". Jag har svårt att tro att den kommentaren skulle hända i verkligheten.

Jag menar bara att är man sjuk och skör och en sökare och kommer över litteratur som hävdar att du själv är orsaken och kan förändra din situation så kan det hela leda till stora problem med skuld och skam.

De flesta människor kan ju ändå läsa mellan raderna och ta det med en nypa salt och förstå undermeningen.

Vad jag starkt ogillar är att man tjänar stora pengar på människors sökande och många av dessa författare lever inte ens som de lär…

#7 Det är något jag har upplevt ofta, att de inte lever som de lär.

Precis de lever sällan som de lär.

#9 Ja, det är nog lättare att sitta och skriva eller säga massa saker, men svårare att själv gå efter det

Jág tycker inte man ska gå runt o va arg & skylla på omständigheter och andra människor för allt illa som händer, även dom gånger det kan stämma att det är nån annan som gör mest fel (men det kanske inte ens var meningen. ibörjan iallafall.) Jag tror det bara gör saker värre (tex att personen gjorde fel i början, sen blir man beskylld & skulldbelagd o kallad för idiot .. och DÅ börjar personen jävlas med avsikt kanske) . Jag tror det är bättre att försöka påverka saker /PÅVERKA andra iställetl. (man kan STYRA sig själv men inte andra.)

Det kanske kan nog va så att dom som har skrivit artikeln har misstolkat Kay Pollack, Rhonda Byrne, Will Bowen, Louise Hay osv. Dom har säkert inte läst deras böcker / artikler ordentligt. Kanske har dom bara läst över-texterna eller nåt?

det som är farligt med att skriva självhjälps böcker /artiklar o liknande…. tror jag är att folk kan tolka det man skriver hur som helst, & sen beskylls författaren för tex någon begick självmord när det vart fel när h*n gjorde som författaren sa, eller liknande. bäst är det kanske att hålla tyst och låta andra göra som dom vill.

Tror att det har mest med pengar att göra. Pengar styr så mycket…och förstör så mycket…