Mina framtidsmål är ganska realistiska och jag försöker ta en dag i sänder.

Min närmsta plan är att inte bekymra mig för min långsamt växande hjärntumör förrän till våren då ny röntgen är planerad.

Jag är ganska bra på att fokusera på annat trevligt istället.

Vinterns plan är att renovera gästrummet och grovköket och vi har kommit en bit på väg i gästrummet i alla fall.

Jag trivs med mitt arbete och hoppas få vara kvar. Jag har varit projektanställd i snart 10 år och nu har jag förlängt till mars (tror jag) och jobbar för att jag ska bli kvar ännu en tid. Det handlar inte så mycket om mig personligen utan mer om forskaranslag. (pengar, pengar)

Eftersom jag är 48 år så har jag inga planer på att utbilda mig mer eller ens att flytta. Det känns som vi har flyttat färdigt nu.

Så mitt största mål är egentligen att fortsätta må gott i min väldigt trivsamma vardag

#1 Projektanställd måste vara jätteroligt. Jag är på en arbetsplats just nu med projektanställda och får vara med på deras olika möten, otroligt stressande men verkar så givande

Mina mål är att gå ut högskolan, klara av min utbildning och leva ett bra blivande samboliv

Mitt mål är att fortsätta utvecklas som människa. Att ge uttryck för mer och mer av min potential. Att utmana mig själv och vidga min komfortzon.

Mitt mål är att vara en så bra pappa till min lilla dotter som jag bara kan. Jag vill verkligen vara ett föredöme för henne… någon som är värd att se upp till.

Jag har som mål att någon gång inom en snar framtid lära mig italienska.

Jag vill spendera minst en månad i Rom för att riktigt hinna se och uppleva denna stad som är fullpackad med så mycket historia.

Jag skulle kunna fortsätta näst intill hur länge som helst, men detta är i alla fall några av mina mål.

Det jag lärt mig om målsättning är att målen ska vara så stora som man vill att de ska vara. Realistiska eller inte har ingen betydelse. Bestäm vad du vill ha och sätt mål därefter.

1953 trodde läkare och vetenskapsmän att det var helt omöjligt för en människa att springa en mile (ca 1,6 km) på mindre än fyra minuter. Vi har helt enkelt inte den muskelstruktur som krävs för att klara av det, trodde man då. 1954 satte en man vid namn Roger Bannister ett mål. Han sa "jag ska springa en mile på mindre än fyra minuter". Den 6 maj 1954 gjorde han det vetenskapen och läkarna sagt var omöjligt. Han sprang en mile på mindre än fyra minuter.

Bara 56 dagar senare gjorde John Landy samma sak. Han sprang en mile på mindre än fyra minuter.

I det här fallet är det uppenbart att någon var tvungen att sätta ett "omöjligt" mål för att spränga en mental blockering. Bara ett år efter Roger Bannisters bedrift hade fler än 100 (tror jag det var) löpare gjort samma bedrift.

Ta även en titt på detta exempel när det gäller att sätta mål. Det kan inte direkt påstås vara realistiskt att ta 7 guldmedaljer i ett OS, samtliga 7 guld sattes på världsrekordtid och dessutom inom nästan en tiondels sekund av den tid han lovat.

#3 Härliga mål! Jag läste franska i tre år men jag kan bara ytliga saker trots allt. Skulle gärna vilja lära mig något språk helt men jag kan bara engelska, resten verkar inte vilja fastna

Då man är så gammal som jag har man inte stora framtidsmål…det största är nog att få barnbarn, det ser jag fram emot. Försöka leva ett bra liv, tänka på mej själv och unna mej det jag kan..kanske resa en del också..

Blev nog rätt mycket ändå, även om jag också har en massa bakom mej!

Det som är viktigt är att man har delmål och tar det i etapper!

#5 Att tänka på sig själv är jätteviktigt och ett underbart mål.
#6 Det tror jag med, att man inte har för många och försöker stressa fram dem. Har man några små precis som du säger så går det nog lättare