Själv söker jag mig helst till skolan. Där vet jag att jag kan få vara ifred och jag vet att jag har personer jag kan vända mig till om jag skulle vilja. Min mentor kommer då i första hand om jag behöver prata. Kan prata om allt med honom och han lyssnar och ger mig tid till att få ur mig det jag vill. Han hjälper mig om jag vill. Det känns väldigt bra eftersom han inte är min undervisande lärare utan bara mentor. 

Annars söker jag mig gärna bara till mitt rum och skriver ner allt jag känner. :)

I första hand till min sambo. Annars har jag en väninna här på gatan, som jag känt sen andra klass. Vi har blitt som syskon och hjälper varandra, då det behövs. Jag är så glad, att hon finns..

Det blir min man som får ta alla smällar

Jag blir mer tystlåten och lågmäld när jag har ont t.ex.

Annars är jag oftast en ganska glad människa med ett jämt humör.

Jag söker mig till vänner och djur, mamma funkar med  annars är jag en person som helst håller allting för mig själv och har oerhört svårt för att berätta känslor och liknande.

Jag pratar med mina djur, hund och katter och min man som jag kan prata med om allt. Men jag har min mamma och min pappas fästmö som är supersuper extra mamma och stöd

Framförallt min sambo då det är han som känner mig mest : ) Annars är det mina djur :)

#2 Jodå! Ja det verkar vara en stark vänskap! :) Hoppas du berättat för henne hur glad du är att hon finns!

#3 Yes jag med, jag tar inte ofta det första steget till att prata med någon, jag är så rädd att jag slösar på deras dyrbara tid. Men jag har lärt mig att vissa verkligen vill hjälpa och sätter mig före andra saker. :)
Har själv ett ganska jämt humör nu för tiden är är för det mesta likt som du, en glad och sprallig person :)

¤4 Likt som så mycket annat kan ju det tränas bort om man vill! :)

4, 5 & 6: Djur har jag faktiskt inte tänkt på att man kan prata med , hehe dem skvallrar ju inte i alla fall :P

#7 Nja, det ligger oerhört mycket bakom!

#8 Det gjorde det även för mig kan jag säga! :) Men ger man sig f*n på det så kan man få bort lite av den spärren i alla fall! :)

#9 Inte för att låta taskig eller något liknande men jag har haft en väldigt hemsk uppväxt och barndom och det är inte något man ger sig fan på sådär  Jag vågar inte prata om den med någon och därför är det som det är just nu iallafall.

# 10

Du vet att jag lyssnar..om och när Du vill..

Jag söker mig till flaskan, naturen, trumman.

Pretty much i den ordningen.

#12 Flaskan kan vara bra för stunden men ganska förödande i längden. Många kan hantera detta och bara man är medveten om att den lilla lycka/välbefinnande man känner oftast är flyktig och falsk.

Naturen däremot kan säkerligen göra underverk och när du pratar om trumman så tänker jag musik vilket också är en lisa för själen

#10 TRO MIG, I have been ther too. :/

Vi är nog ganska många som har ett tungt "bagage" och det går att leva med detta och komma till ro även om det kan ta tid.

Alla dessa gamla jag intervjuar i mitt jobb…man får höra så många livshistorier att man baxnar…och man får en stor vördnad över livet och vad människor går igenom och orkar, och i vissa fall inte orkar

Jag brukar vända mig till min absolut bästa vän, hon hjälpte mig att komma ur min depression som mycket kom ur den dåliga självkänslan..

#15
Vad jobbar du med? :)
Ja många har otroligt tunga saker de bär på och som du säger, vissa måste ha enormt mycket tid att rehabilitera sig på. Men det går. :) Tyvärr orkar inte alla :/

#16
Så skönt att veta att man har någon där som man kan vända sig till! :)

#17 Jag jobbar i en forskargrupp som utför populationsstudier om fysisk och psykisk hälsa.

Vi följer upp olika åldersgrupper. Intervjuar och undersöker kroppsligt. De sista grupperna har varit 85 respektive 80 år. Vissa har medverkat i "våra studier" sedan de var 38 år.

Vi har frågor om livet i stort. Socialt nätverk, funktion, minnestester, kroppsunderökningar, frågor om historik, sjukdomar och ärftlighet. frågor om sömn, sexualitet, och mängder om den psykiska hälsan eller ohälsan.

De tillbringar mer eller minde en hel dag hos oss. De som inte orkar eller kan komma har möjlighet att få "hembesök".

#18 Vad spännande! :D

#19 Ja, det är så roligt att få träffa så många olika gamla människor från alla samhällsklasser med all sin erfarenhet och otroliga liv de levt.

I och med att det är just populationsstudier så är det en salig blandning. Vi har t.ex många som inte är födda i Sverige.

# 20

Du verkar ha ett intressant jobb, bumbleboo. Och visst är det härligt att få ta del av äldre människors liv..dom har verkligen nåt att berätta, och dom brukar gilla, att berätta..

#21 Ja, och hos oss är dom dessutom i medelpunkt hela dagen och får bara prata om sig själva.

Det kan t.om bli lite väl mycket ibland…

# 22

Jag blir så nyfiken var du jobbar..att äldre människor bara får prata om sej själva, att någon lyssnar..hör väl inte till vanligheter..även om jag önskar, att det skulle vara väldigt vanligt..

Göteborgs universitet. En forskargrupp inom neuropsykiatrin med samarbete med geriatrik och allmänmedicin.

# 24

En fråga till, bumbleboo..vilket är Ditt yrke ?

Forskningssköterska står det på dörren

Om man funderar på det här med ro så är det många som upplever att musik är det mest rofyllda.

Jag kan blir helt i trans ibland när det gäller viss musik.

Spännande..antar att du forskar en hel del då ?

Inte jag…vi samlar så att säga i hop materialet till de forskare som vill använda sig av det. Det blir som en stor "databank" där olika forkare kan titta på i princip vad som helst.

En del forskar i självmord, depressioner, genanalyser, demens, psykoser, fobier, sexualitet, hjärt/kärsjukdomar, stress. Listan kan göras hur lång som helst.

Du har verkligen ett intressant jobb, bumbleboo..du måste sitta på massor av kunskap..

Jobbet är intressant men kunskap vet jag inte…jag har fått förmånen att lyssna på många gamla kan man väl uttrycka det

Hur är det mer er andra.

Vilken typ av musik ger er mest ro?

#11 Tack så mycet Sisa.

Vilket spännande jobb du har Bumbleboo  Musik som ger mig ro.. jadu! Jag lyssnar nästan bara oavbrutet på metal, rock ..

# 32 

Jag älskar hårdrock

Förlåt men..jag avskyr hårdrock!

#35 Tänk så olika vi är…det finns nog inget som gör mig så upprymd i musikväg

#35 Jag gillar VISS hårdrock, inte all :D Vissa bara skriker medan andra sjunger (gillar bäst när dem sjunger) :D

Tur att inte alla är lika i allafall..undrar hur det skulle se ut då..

#38 Ingen rolig värld direkt!

Är nog min exman. Samt min särbo. Och så pappa.

I viss mån några kvinnliga kollegor på jobbet.