Konflikträdd
Hej. Jag vet inte om jag skriver i rätt forum men ja.. mitt problem kanske har med självkänslan/självförtroendet att göra? Jag vet inte ens om jag använder rätt begrepp.
Jag är iallafall väldigt rädd för att ta konflikter med människor som jag inte känner och som står över mig på något sätt. Tillexempel lärare, chefer, ibland föräldrar. Jag är så rädd för att göra fel och att andra ska tro att jag tror att jag kan göra som jag vill. Istället är jag den som lägger mig på rygg och låter tidigare nämnda klampa över mig.
Nyss skulle jag fråga chefen på praktikplatsen om jag kunde sluta tidigare idag för min pojkvän har en tid på ungdomsmottagningen och jag vill gärna följa med som stöd. Men jag kunde inte fråga och tillochmed när jag skriver om det så känner jag kinderna rodna och tårarna välla upp i ögonen. När jag tänkte på att fråga så slog mitt hjärta väldigt hårt och snabbt och jag kunde inte skriva ordentligt (smsade med min pojkvän), var nära till tårarna och ville gå och lägga mig.
Efteråt när det var för sent att fråga så kom skammen över att jag inte vågade och nu känner jag mig helt värdelös och vill inte vara med längre. Jag är samtidigt rädd för att någon ska märka att något är fel med mig. Jag tror att jag egentligen kunnat gå för jag kommer nog inte göra någonting mer idag än att sitta och slå ihjäl tid framför datorn.
Vad kan jag göra för att bli av med detta beteendet?
En grej som människor är att vi tänker för varandra. Men i själva verket vet vi inte vad andra tänker först förrän vi frågar.
Likadant är det att tänka ut hur andra ska reagera på våra frågor eller vårt beteende. Men sanningen är den att reaktionen på vår fråga eller vårt beteende får vi först när vi genomför vår fråga eller beteendet.
Så bäst är ju egentligen att prata med varandra. Tex. Om du nu hade frågat om du kunnat få gå tidigare och chefen hade sagt ja. Då hade allt varit bra.
Uppskattar att bli tilltalad "Kalendula" när man svarar mig på inlägg.
"If you kill all my demons, maybe all my angels will die to. If you kill all my angels, my demons will survive"
Tänk så här: Det värsta som kunde hända är att du fått ett "Nej."
Nu har du ändå så att säga fått ett nej genom att inte fråga eftersom du inte kan gå med din pojkvän.
Jag tror att sådana här saker får man träna upp. Jag har också varit väldigt konflikträdd förr när jag var yngre men långsamt lärt mig att det är inte så farligt.
De flesta människor är bra att prata med och det brukar lösa sig. De som ändå inte går att prata med och är oförskämda får man helt enkelt strunta i för de mår säkert sämst själva.
Så övning ger färdighet
/Maria
Jag tror att det gäller att ta första steget. När du väl inser att det inte är farligt att be om saker kommer det kännas lättare och lättare. Vad är du rädd ska hända? Att de ska tycka illa om dig? Eller att de inte ska respektera dig?
Som barn hade jag väldigt svårt att stå på mig. Jag kunde inte säga "nej" och jag kunde inte kräva saker (men gjorde däremot allt vad andra krävde av mig). Detta beteende håller inte i längden. Det är jätteviktigt att inte glömma bort sig själv och att inse att man faktiskt är exakt lika mycket värd som alla andra!
Du kan ju börja med enkla saker, prova säga emot folk lite lätt för att se vad som händer, hur de reagerar, osv. Och när det gäller saker som att fråga chefen om du kan gå med din pojkvän på ungdomsmottagningen, så gör inte så stor grej av det utan fråga bara lite i förbifarten att "är det förresten okej att jag går lite tidigare?" och blir svaret nej så återgår du till arbetet. Det är lätt att ta sådana saker personligt, men det är det inte. Om chefen säger nej är det antagligen för att du är en duktig anställd och h*n behöver dig i arbetet och det är ju positivt!
/Isa
Du har fått väldigt bra råd och tips av de som har skrivit och även jag måste hålla med dem. Jag tror att det fungerar bäst om man verkligen tar mod till sig och utmanar sina rädslor. Och tänka "vad är det värsta som kan hända?" Om man får ett nej ska man verkligen inte ta det personligt för det är inget personligt! Tro mig! Jag har också varit väldigt konflikträdd men jag har kämpat mig ur det för man kan inte gå genom livet och tillåta andra att trampa på en.
Hur har det gått för dig? 
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.
Starta ny diskussion