Det bästa med mig är att jag inte är perfekt, att jag har fel ibland och kan säga det. Samt min tilltro till mig själv och vem jag är. I stort kan jag säga att jag älskar mig själv på både gott och ont.

# 1

Precis så ska det vara..

Bra sagt. Att försöka vara perfekt är inte bara omöjligt utan även utmattande. När man duger så bra utan perfektion

Helt rätt!! Det är faktiskt svårt att ha tilltro till själv och verkligen fullt ut känna att det här klarar jag av!! (Tycker jag iallafall) Men det är något värt att kämpa för

Ingen är perfekt:) Alla är speciella, alla har sina speciella egenskaper och egenheter:) Man ska vara nöjd med den man är vilket inte alltid är lätt.

Jag har bra självförtroende för det mesta, men inte när det gäller relationer. Där känner jag att jag har brister, i min öppenhet, tydlighet och min förmåga att kommunicera på ett bra sätt. Och jag har haft jättesvårt både att tala om känslor, visa att jag har känslor, och även känna igen och acceptera känslor hos mig själv.

Jag har övat ända sedan jag blev vuxen men det är svårt att ta igen det man ligger efter med, och inte fått lära sig som barn…

Men jag försöker åtminstone, och det är jag stolt över!

Det är bra med en medelväg men hur många har det i sitt sinne?!

Kommer bara snabbt att tänka på boken "Tusen gånger starkare"(Läs den om ni inte har!) när jag läser ditt första inlägg Sisa.

-> Många tycker att de som inte syns måste ta klivet framåt men ibland borde kanske andra ta ett steg tillbaka som du säger och låta andra få synas också. :)