(Följande text är hämtad från internet, skriven av Chuck Gallozzi och efter bästa förmåga översatt till svenska.)

Vilken dåre som helst kan kritisera, och de flesta dårar gör det också.

Föreställ dig hur du knivhugger en vän i ett raseriutbrott. När kniven sjunker in i hans bröstkorg, flämtar din vän till av förvåning. Fullständigt förvirrad förvrids hans ansikte av extrem smärta. Han kollapsar på grund av blodförlust och chock. Lyckligtvis har någon ringt efter en ambulans, som snart är på plats och kör din vän till sjukhuset. Även fast han återhämtar sig är han märkt för livet av ett fult ärr.

Det är svårt att föreställa sig att göra något sådant, eller hur? Och om du verkligen hade gjort det är jag säker på att du aldrig skulle göra det igen efter att du sett vilken skada det gör. Ändå är det många av oss som, näst intill dagligen, knivhugger de vi älskar. Vi använder osynliga knivar som inte lämnar fysiska gapande sår efter sig. Det vapen vi använder kallas Kritik. Den skada vi gör är dock lika stor och lika verklig som om vi använt en riktig kniv.

Vår kritik river ner deras självkänsla. De känner sig oälskade och upplever själv-tvivel. Innan skadan hinner läka hugger vi igen och igen på samma ställe. Hur kan vi vara så elaka? Kanske luras vi av det faktum att vårt vapen, och våra offers sår, inte syns. Varför är vi så grymma? På grund av vår egen osäkerhet.

Hur kan vi bli bättre? Nästa gång du känner för att slakta någon med brännande ord, pausa ett ögonblick, och för ditt inre, föreställ dig att kniven blir synlig. När du väl inser att du håller på att orsaka skada är jag säker på att du stannar till.

Ibland är den skada vi orsakar så subtil att vi inte är medveten om den. Ett exempel är användandet av ordet "men". Till exempel, Johnny säger "titta mamma, jag fick MVG i svenska." Mamma svarar "Fantastiskt! Men du fick bara G i matte". Användandet av ordet "men" tar effektivt bort berömmet som kom före. Med det i sinnet, låt oss översätta ovannämnda konversation för att se vad slutsatsen blir. Johnny: "titta mamma, det går bra för mig i skolan". Mamma: "Nej, det gör det inte".

Jämför de möjliga slutsatserna av konversationen mellan Johnny och hans mamma. Vad skulle hänt om hans mamma hade sagt "Fantastiskt! Jag ska berätta för pappa hur smart och duktig du är. Fortsätt så". Hade inte det inspirerat Johnny att arbeta hårdare på matten för att kunna få mer beröm i framtiden? Istället känner Johnny att hans hårda arbete inte uppskattas på grund av att hans mamma sa "… Men du har bara G i matte". Det finns inte mycket till uppmuntran att jobba hårdare där, eller hur?

Vad bör du göra när du faller offer för kritik?

1. Använd kritiken som en lärofull erfarenhet.
 Det betyder, minns smärtan du känner och lova att inte göra likadant mot andra.

2. Kom ihåg att de (som kritiserar) använder osynliga vapen.
 De är inte medvetna om den smärta de orsakar, så förlåt dem.

3. Kom ihåg smärtan.
 Vad menar jag med det? Här kommer en förklaring från en person som är van vid kritik, Boy George. "När folk är elaka är det inte för att de hatar dig personligen. Det är troligtvis för att de är olyckliga över nåt inombords. Du måste komma ihåg att oftast när de skriker åt dig eller attackerar dig är det egentligen inte dig de är arga på, utan något inom dem som du inte vet om, som att någon varit elak mot dem, eller nåt de hoppades på inte gick  som det skulle, eller så har de gjort nåt de skäms över att ens tänka på, så de blir arg på dig mest för att distrahera dem från att tänka på det."

4. Kom ihåg att inte alla är lika intelligenta.
 Som John Wanamaker sa "Jag lärde mig för 30 år sedan att det är dumt att kritisera. Jag har nog med att komma över mina egna brister, utan att gnälla över det faktum att Gud inte sett till att distribuera jämt till alla, gåvan av intelligens."

5. Efter du blivit kritiserad, tacka dem för deras råd.
 Och lova att ta det de sagt under övervägande. Genom att tacka dem avväpnar du deras antagonism och avslutar diskussionen på ett fredligt sätt.

6. Betänk varifrån kritiken kommer.
 Den person som kritiserar dig kan kanske vara inkompetent, avundsjuk eller svartsjuk. Om det är så, efter du tackat dem för deras råd, borsta bara av dig.

7. Utvärdera kritiken.
 Även om kritiken förmodligen inte är objektiv kan det kanske ändå finnas korn av sanning i vad som sagts. Försök använda det som en möjlighet att växa. Kom ihåg att du inte är fullkomlig och att andra kanske kan se dina brister mer klart än du själv kan. Lär dig av dem närhelst du kan, men återgälda inte tjänsten genom att kritisera andra!

Slutligen vill jag bara säga, var tålmodig med andras fel och brister; de behöver ju vara tålmodig med dina.

Ha det gott!