Jag tror det tar lång tid att bygga upp någons självförtroende. Det känns som att vissa vuxna säger att "du duger som du är" och tror att det ska räcka, men oftast sitter problemet djupare än så.

Jag skulle vilja ha mer information från skolan, både hur man bygger upp sitt eget självförtroende och hur man stödjer andra. Det största problemet - tror jag - är rivaliteten bland oss ungdomar, och att gå till botten med det och prata mycket om det tror jag skulle hjälpa.

Sedan borde det kanske finnas kurser eller informationsträffar för föräldrar med barn som har dålig självkänsla eller för att förebygga att barnen utvecklar det, för jag tror att stöd och uppmuntran hemifrån är otroligt viktigt. Jag tycker också att man ska göra en storsatsning på att skärpa till media och alla dessa bilder av "hur man ska se ut" som vi pumpas fulla med varje dag.

Hm… går jag till mig själv så har det hjälpt ordentligt mycket att läsa böcker. Nu ska jag erkänna att mitt självförtroende och min självkänsla aldrig varit riktigt usel. Däremot har den behövt förbättras.

Från när jag blev ca 25 år gammal fram till idag har det bara gått framåt och det vill jag tacka just böckerna för. De böcker jag pratar om är sådana inom personlig utveckling. Vilka det är är en annan diskussion. Det finns så många att jag inte tänker gå in närmare på det här.

Ett stort första steg för mig var att inse att om jag vill förbättra min självkänsla så är det upp till mig att göra det. Jag kan inte gå omkring och vänta på att omgivningen ska agera. Huruvida det ska bli en förändring eller inte är helt upp till mig.

Utifrån det kan man sedan gå vidare på olika sätt. Mitt sätt är ett sätt, men det passar kanske inte för alla. Jag tror dock att om viljan finns så hittar man en lösning som passar en.

Så… för att svara på frågan. Jag har ingen aning om hur man gör för att nå ut till unga människor. Jag personligen hade inte varit mottaglig om jag inte hade fått leta själv.

#2 Jag håller med dig att det är genom egna erfarenheter man växer så att säga.

Ett annat bra sätt är att hyra in/anlita förebilder i skolorna som håller föredrag titt och tätt. Allt från musikidoler, idrottare, unga med handikapp och liknande. Att lära sig samtala om livet i största allmänhet och att göra det tillsammans med någon man som ung kanske "ser upp till" någon som är lite häftigare än den medelålders läraren

Bra tips ni alla har!

#1 Att få mer information i skolan är nog något som skulle hjälpa, iallafall ge en tankeställare. Undrar varför man inte har det redan nu? Det är ju 2011 nu och fortfarande är skolan fast i det "gamla-tänket". Oerhört tråkigt!

#2 Helt rätt i att man måste ta steget själv, att själv vilja ha viljan till att förändra/förbättra men om man inte har den - då kanske någon kan knuffa en i rätt riktning? Ingen kan ju göra arbetet åt en men kanske kan de få en i rätt riktning.

#3 Förebilder som föreläser tror jag också skulle bli en hit, vem kommer ens ta åt sig av vad en "gammal" lärare står och föreläser?

#4 Jag förstår vad du säger. Avsikten är såklart hur god som helst. Det är bara det att om man inte har viljan att förändra spelar det nog ingen roll hur mycket ens omgivning knuffar. Försök få en rökare att sluta röka genom att ge en "knuff" i rätt riktning.

Däremot tror jag på det där med föreläsningar av förebilder. Sen är det bara att hoppas att de som behöver det mest också sitter där och lyssnar.

#5 Nej det har du självklart rätt i, en rökare kan ju inte sluta enbart för att omgivningen ger knuffar.. Men jag tror att man kan få en tankeställare? Om någon säger t ex "Du borde verkligen ta tag i ditt rökande, det är inte alls bra." Då kanske den personen börjar tänka på det här och sedan själv bestämma sig för om den ska ta steget eller inte.

Det är lätt att lyssna på någon som står och föreläser, men hur lätt är det att verkligen ta det åt sig och göra något av det?