Nej, men nu är jag ju lite äldre och bryr mig inte lika mycket om hur andra tycker jag borde vara.

Vad jag kan komma på har jag inte heller något glapp mellan hur jag vill vara och hur andra tycker jag borde vara. Min mamma vill mitt bästa och vill att jag gör det som gör mig lycklig och att jag ska vara en bra individ, vilket jag själv även tycker att jag är. Men om en vän skulle tycka att jag eventuellt kunde bättra på en egenskap skulle jag absolut ha det i åtanke. Men om det inte gynnade mig själv skulle jag nog inte genomföra handlingen eftersom det i slutändan handlar om hur jag vill vara.

När jag var yngre så led jag nog av att glappet mellan den jag ville vara och den jag verkligen var. Inte vad andra tyckte att jag skulle vara utan det var min egen bild av hur jag borde vara.

Men som bumbleboo skriver, är jag så gammal nu så acceptansen av mitt jag är betydligt högre idag. Jag gillar mig idag, med fel och brister, bra och goda sidor!

Ingen är perfekt, tack och lov!

#3 Det är alltid lika roligt att få läsa om människor som accepterar och gillar sig själva!

Nej, jag känner inget glapp alls där. Tycker att dom båda möter varandra rätt bra. jag är den jag är o ingen som andra tycker att jag borde eller måste vara.

#5 Vad skönt! Det är så det borde vara

Det är väldigt lite jag bryr mig vad andra tycker :) Jag brukar t.ex ha på mig det jag tycker i alla fall, så jag har ett väldigt litet glapp =)

Jag har anpassat idealsjälen efter måstesjälen, det vill säga att jag är nöjd med den jag är, vill inte förändra mig eller låtsas vara någon jag inte är, men det finns saker jag skulle vilja bli bättre på.

Jag skulle behöva bli bättre på att kallprata - jag är hopplös på att mingla och prata om oviktiga saker, svårt att få nya vänner pga det. Pratar egentligen bara om jag har något att säga och vet aldrig vad jag ska säga till folk jag precis träffat.

#8 Blev lite full i skratt när jag läste; Jag skulle behöva bli bättre på att kallprata - jag är hopplös på att mingla och prata om oviktiga saker.

Jag är också otroligt dålig på det och tycker ofta att det är så otroligt svårt att prata om "inget".

Men någon sa en gång: Tänk så här, att den du pratar med är ett barn eller en gammal människa.

Ganska bra förslag för då drabbas man inte av någon slags prestationångest, modell vad ska jag säga.

Fast jag vet inte vad jag ska säga till barn och gamla heller. De är nästan svårare.

Jag tycker nästan det är lättare att kallprata, haha! Saker såsom att fråga hur gamla dem är, vad dem gör för något om dagarna, har de husdjur osvosv är ju ganska lätta frågor att ställa och leder ofta till långa samtal  Saker som handlar om den personen överhuvudtaget så pratar personen glatt på

#11 Det är ämnen jag vet att man kan tala om, men när jag väl står där och ska kallprata så är det som bortblåst.