Att komma till insikt
Hur vet man vem man är, egentligen? Hur har man koll på alla ens bra respektive dåliga sidor? Jag funderar mycket på vem jag verkligen är, egentligen. Inte den personen som olika människor får ta del av, utan den jag är, helt avskalad. Alla delar av mig själv. Men jag vet inte om jag är redo att skala av mig på det viset. Roten till alla dessa tankar är att jag mår ganska dåligt just nu pga en viss betydelsefull människa i mitt liv, en människa som just nu är väldigt arg på mig och som inte pratar särskilt mycket med mig av den anledningen. Det tär väldigt hårt på mig och jag försöker så hårt att göra som det var förut, utan resultat. Jag försöker att tänka på vad som gick fel och varför jag sa som jag gjorde, analyserar minsta lilla. Det som ständigt slår mig i ansiktet är att jag är en person som ofta säger/skriver saker utan att tänka mig för och då blir det så fel, och jag kan inget göra förutom att säga förlåt, som inte alltid räcker i alla fall..
Det gör mig så frustrerad, ledsen och nästan deprimerad att komma till dessa insikter om mig själv. Att jag är en sådan person som av misstag kan såra folk genom att jag inte tänker mig för innan jag pratar/skriver. Det gör ont. Att jag dessutom är väldigt envis av mig, har inget tålamod alls och har enormt svårt för att släppa taget och gå vidare, gör allting ännu värre. Hur ska man kunna arbeta med det? Jag vill inte släppa taget om den här personen, men det känns så hopplöst, som att jag inte kan fixa det.
Jag klamrar mig fast vid minsta lilla och vill inte släppa det, inte för allt i världen. Det är så svårt.
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.
Känner lite som du.
Medarbetare: Sällskapskaniner, Support.
![[Sisa]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Jag tror många människor känner som ni..inte alltid, men ibland. Kan förstå att det är svårt att släppa taget om man sårat någon man tycker om..men jag tror ändå det är det bästa. Att gå och grubbla och fundera gör ju inte saken bättre..
Mia..du har ju gjort vad du kunnat. Försök släppa taget en tid i allafall, så ska du se att det ordnar sej. Om du försöker sätta dej in i din väns situation..hur skulle du ha gjort..och varför skulle du göra så. Det kan kanske få dej att se på saken med andra ögon.
Ta hand om Dej..och hoppas allt ordnar sej. Kram.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Ibland kan något jag säger vara mer viktigt för den andra som den tar illa vid sig av. Försöker lära mig folks känsliga punkter när jag lär känna dem.
Sedan funderar jag också… Ibland kan jag vara sliten och det rinner över. Lär mig att alltmer mina gränser och vårda mig själv.
Jag kan helst plötsligt får möjlighet att bre ut mig och tar den. Övar för fullt att gå tillbaka till en mer balanserad period, där jag satter mer gränser och då fanns inte behovet.
Nu när jag är äldre och släpper taget om drömmar, har jag blivit avundsjuk i den fasen. Jobbar på att acceptera mitt liv.
Har sedan fått hörafrån flera håll att skriva ett "förlåt-brev" är en effektiv metod. Har provat själv med gott resultat.
Alla har vi skavanker… 
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#2 Sisa, du har så rätt. Att gå och grubbla gör inte saken bättre, det får mig bara att må ännu sämre. Jag är lite av en person som gärna plågar mig själv, verkar det som. Att ständigt tänka på det och även försöka prata med personen även om det inte blir som jag tänkt - då mår jag faktiskt sämre. Jag tror jag måste försöka få ett avslut på det här, antingen genom att vi blir vänner igen efter en tid som åtskilda eller om vi ska gå helt skilda vägar. Det är svårt, men jag måste ge det en chans. Tack Sisa, ta du hand om dig också! Kram
#3 Ja, det har du rätt i. Det jag sa till den här personen tycker inte jag var så dåligt eller hemskt, men uppenbarligen tyckte personen det eftersom den har varit arg på mig i en månad nu..
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
# 4 Tack själv Mia..för att Du delar med dej! 
Tycker inte du ska klandra dig själv alltför mycket, ibland faller ord bara ur en.. Men som Sisa sa, du har gjort din del och låt det ta en tid. Det ligger något i att tiden läker alla sår, eller iaf få saker och ting att inte fortsätta vara dramatiska.
Starta ny diskussion