Jag känner kärlek till mig själv.

Kanske är det för att jag är äldre (49 år) och sedan så har jag fått cancer. En elaktartad hjärntumör som opererades i januari.

Både åldern och att man har råkat ut för en sjukdom som sätter livet i fokus gör att man får andra tankar helt klart.

Numera så småsaker helt ovidkommande.

Jag säger ungefär som Bumbleboo..det är något man lär sej med tiden. Man får erfarenheter som gör att man inte bryr sej så mycket längre..livet blir inte bättre av att man går omkring och mår dåligt.

Bättre att älska sej själv för den person man är..trots alla fel och brister. Ingen människa är felfri!

Håller med er båda 2! Precis vad jag med tycker 

Ni är så kloka härinne

För mig så beror det på, oftast känner jag att jag duger som jag är och att jag tycker om mig själv. Men när det händer att jag gjort något fel eller sårat någon så är det inte lika självklart, men det är ju alltid något man får jobba på.