lever i drömmen
jag lever i någon slags dröm, det här är inte verklighet! det kan omöjligt vara det! en massa blandade känslor. i ena stunden så känns det så fantastiskt bra, som om jag svävar på moln, sedan sekunden efter så förvandlas allt till en mardröm! jag blir tokig av det här! ingen klarhet, bara en tjock oigenomtränglig dimma över allt! jag är kvar i dået medans jag omedvetet egentligen fortsätter vardagen. då och då lyckas jag få syn på en strimma ljus långt bort och jag försöker desperat tränga mig igenom dimman för att få kontroll på mig själv igen, för att finna sinnesfrid! men det enda som sker är att jag gång på gång faller tillbaka och när jag väl öppnar ögonen igen så är jag tillbaka där jag började… allt är bara väldigt komplicerat och jag finner som ingen lösning på det hela. problemet är att jag egentligen inte vill kliva ut och blotta mig själv i ljuset, utan att jag egentligen vill ha kvar lite av tryggheten i dimman. jag måste våga tappa fotfästet för någon sekund, men jag är ju så jäkla rädd att när jag väl landar så slår jag mig fördärvat!
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
Hej och välkommen hit!
Vet du vad? Du säger att du inte vill kliva ut och blotta dig själv i ljuset, att du vill ha kvar lite av tryggheten i dimman, men genom att vara så modig att skriva här på forumet hur du känner så har du släppt lite på tryggheten och visst känns det bra? Jag kan förstå dig till viss del, när man är trygg med något oavsett om det är något bra eller dåligt så är det lätt att klamra sig fast vid det och göra allt för att hålla fast vid det. Men du har redan tagit det första steget genom att berätta om det, nu gäller det att ta små babystet och hela tiden utmana dig själv till att våga och till sist ta större steg. Och att du känner att du slår dig fördärvat när du landar - gör absolut ingenting!! Kom ihåg att du FÅR känna rädsla, du FÅR misslyckas, du FÅR gråta - du får göra allt! Bara att du känner att du måste våga är ett stort steg framåt.
Fortsätt gärna skriva här så kan vi på sajten följa dig i dina framsteg och snedsteg och stötta, peppa dig till att fortsätta din resa. Stor kram!
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.
#0 Jag vet precis hur du känner, även om det kanske inte är av samma anledning. Men jag vet hur du känner, jag känner det också allt för ofta.
Jag håller med Mia, Man får göra allt det där och om då slår dig så gör det ju ingenting, den smärtan går över. Man kan alltid hitta trygghet i någonting annat, det gäller bara att hitta vad. Som Mia också säger, ditt första steg har du redan tagit och det kan krävas fler steg här inne på forumet för att kunna fortsätta med ett praktiskt steg! :)
<3
Sofie "EmoSuss" Gustafsson
http://emosuss.blogg.se - Fotoblogg
ALEA IACTA EST
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
det ser ut att börja ljusna! :)
Härligt! :) <3
Sofie "EmoSuss" Gustafsson
http://emosuss.blogg.se - Fotoblogg
ALEA IACTA EST
Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.
#3 Vad härligt att läsa! Hoppas det fortsätter att ljusna för dig 
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.