Såg bara inlägget i "senaste", brukar inte hänga här annars. Men relationer är en bra sajt för sådana frågor eller kvinnor. :)

Men så till din undran. Jag förstår dig FULLT ut. Ett nej är ett nej och även om han var full så borde han förstå att du inte ville. Jag skulle själv inte på några vilkor gå med på något sådant mot min vilja. Det gör så ont.
Jag förstår att du är besviken på honom, har ni pratat om det efteråt?

Nej, han försökte dagen efter men jag känner bara att jag inte vill ha något med honom att göra. Dels för att jag är så arg och besviken men också för att jag nog är rädd för att han ska tycka att jag överdriver eller liknande. Blir så arg på mig själv, efter det tycker jag att jag ska skita i vad han tycker. Skit skit skit.

Okej. Men om du känner så, så strunta i honom då. Eller om du bestämmer dig för att du ändå vill prata med honom igen så red ut det hela. Om han skulle säga att du överreagerar så är det ju bara att fåga honom om han skulle vilja ha en dildo där, trots att han försökt att säga nej. Om det är en bra kille så hoppas jag att han förstår att han gjorde fel.

Du får gärna skriva här inne!

Förstår precis hur du känner och du ska verkligen inte behöva umgås eller prata med honom om du inte vill. Ibland kan det vara skönt att kunna prata ut om det som har hänt, när allting har lugnat ner sig, men om du inte vill så ska du ju självklart inte göra det. Jag brukar tycka att det är skönt när man kan berätta hur man kände, men det är inte alla som tycker det.

Och jag tycker verkligen inte att du ska vara arg på dig själv eller känna dig äcklad för att du ville ha sex med honom. Det är honom du ska vara arg på och äcklad på, inte dig själv! Du ville ha sex och när han sedan gick för långt så sa du tydligt nej och visade det - det är han som borde skämmas för hans beteende. Stor kram!

Jag ska inte låtsas att jag förstår hur det känns för dig, men jag tror att ni behöver prata om det. Om du haft en bra relation till denna kille innan så borde det gå att prata med honom. Det är dock som Mia säger. Om du inte vill ska du inte göra det. Däremot tror jag att det kommer kännas som att en börda lättar från dina axlar efter du fått berätta för denna kille hur besviken du blev över det han gjorde. Hur det sedan går efter det har egentligen ingen betydelse. Det är för din skull du behöver få berätta det.

En sak håller jag inte med Mia om… jag tycker inte du ska känna dig äcklad över någon, varken dig själv eller någon annan. Det hjälper inte. Arg får man definitivt vara… ett tag. Tills det lugnat sig lite.

Att hålla fast vid dessa negativa känslor som vrede och äckel ändå är, kommer sakta men säkert äta dig inifrån. Du kommer må dåligt pga något någon annan gjort mot dig. Det är redan gjort och kan, tyvärr, aldrig göras ogjort.

En av de svåraste saker man kan lära sig i livet är att förlåta. Det gör man inte för den andra personens skull utan för sin egen skull. Att, trots allt, förlåta honom kommer göra det lättare för dig att gå vidare och komma över det som hänt.

Till sist… du har inte gjort nåt fel. Kom ihåg det!

Faan rent ut sagt.. Han hörde av sig igen och frågade vad han hade gjort fel och så vidare. Och eftersom jag inte vill ha något med honom att göra så sa jag det, sa som det är, att jag inte vill ha något med honom att göra, berättade vad som hänt och hur jag kände och känner. Han verkar inte ha kommit ihåg så mycket alls. Resultatet blev att han blev helt förstörd, skrev att han ville ta livet av sig och en massa annat. Klart jag tycker att han ska veta vad han gjort fel så att han inte gör om det och att han sårat mig men jag vill juh så klart inte att han ska ta livet av sig. Just den biten verkar ha lugnat ner sig nu men han är fortfarande helt förstörd och nu känns det nästan ännu värre än innan. Nu känner jag skuld över att han mår så dåligt, att jag fått honom att göra det.

Men jag vill juh inte bry mig om det!! HAN ska känna skuld och det gör han uppenbarligen också.. Men varför ska jag ta på mig den här skiten?

Plus att jag har berättat vad som hänt för en av mina bästa vänner som är sambo med en av hans bästa vänner och nu är jag skitorolig över att hon ska berätta det för honom. Tycker att han mår så himla dåligt nu är straff nog för honom och vill inte utsätta honom för att folk får veta. Varför bryr jag mig ens?!

Tänker åter igen att jag kanske överdriver och det gör allt bara värre, känns som att jag förstört hans liv.

Det är ju inte ditt fel att han gjorde som han gjorde. Det är väl inte mer än rätt att han mår lite dåligt av det. (Därmed inte sagt att han  borde tänka på att ta livet av sig).

Du blev våldtagen, du sa nej och han forsatte, det är våldtäckt.