Anledningen till att jag fått dåligt självförtorende är väll att folk säger saker tiill mig jämt. Jag tar illa upp, likaså mitt självförtroende.

får stndigt höra" gud va smal du är, äter du något?" Ja det gör jag faktiskt, äter nog mer än dig är mitt svar.

Klädaffärer har sagt till mig "finns lika fina kläder på barnavdelningen, kika där"

Har dåligt självförtroende för jag blir nekad jobb hela tiden och varit stort sett arbetslös sedan 2 år tillbaka :(

#1 Vad jobbigt det måste vara att hela tiden få höra att man ser smal ut! Har en kompis som har det likadant som dig och hon blir verkligen jätteledsen, vilket inte är så konstigt. Förstår inte alls varför folk anser att det är okej att säga att man ser smal ut.. Men bra att du vågar ge svar på tal iallafall!

#2 Förstår att det tär på ens självförtroende, det måste vara väldigt jobbigt att få höra nej så många gånger  Du får försöka intala dig att du är lika bra ändå och att det faktiskt är svårt att få jobb idag!

Jag har dåligt självförtroende därför att vissa människor som borde stå mig väldigt nära ofta slänger ur sig saker om mig och mitt utseende som egentligen är menat som skoj, men som ändå tär på mig. Jag tar åt mig även om de påpekar att det är på skoj, för egentligen känns det inte alls som att det är på skoj och det är ingen ursäkt för att slänga ur sig såna kommentarer.

#3 Ja jag intalar mig det hela tiden att det är väldigt många som är i samma sits som jag, har jobb inte direkt växer på träd. Men vissa dagar är man svagare än andra…
Jag tycker inte man skojar om någons utseende. Man vet inte om det talar sanning eller om dem "bara skojar" som dem säger.
Du har snygg kropp!:D

#4 Ja, jag förstår att vissa dagar så är man svagare, men det får man lov att vara! Man kan inte vara stark, glad och positiv jämt. Det är okej att visa sig svag då och då, man är ju faktiskt bara mänsklig. Du ska dock inte ha ditt värde i att du måste ha ett jobb för att må bra, du är bra som du är utan, att du faktiskt försöker skaffa jobb är ju positivt bara det!

Nej precis, jag tycker nästan det är värre när de "skojar" om ens personlighet eller egenskaper man har. Det är mest det jag råkar ut för för dem i min närhet. Haha men tack så mycket

#5 Nej precis. Bra ord Mia!:)
Tack för din uppmuntran :)

Anledning till att jag har dåligt självförtroende är nog för att jag vart mobbad från lekis till ca 6an. Jag ser andras lycka och höra och hjälpa men jag får själv väldigt sällan något extra i mitt liv som gör mig lycklig.

Det är alltid tråkigt och hemsk att höra om mobbing.har själv fått erfara att bli mobbad i skolan och det sätter sina spår.och precis som du säger man förväntar sig någonting extra ska hända som gör en lycklig.fokusera istället på dig själv och inte vad andra har.

Börja med att se istället på dom små ljuspunkterna i tillvaron i livet som gör en glad och nöjd.det kan vara vad som helst,t.ex.saker som du är intresserad av som får dig att växa som person och inser att jag kan och är duktig.

Det är just de att jag jämför mig med mina vänner osv jag kan inte bara låta bli. Just nu känns det som om jag inte har en enda ljus stund. När jag försöker så påmins jag alltid på någe vänster om hur mycket mer lycka andra har.

Livet är inte alltid så lekade lätt.om vi säger så här,du tror att andra är lyckligare än du.hur kan du vara så tvärsäker på det,har dom sagt det eller?.

Det är lätt när man är i den situationen du är att man flyttar fokus i från sig själv.vet att du kommer att hitta en väg ut en dag så ge inte upp.

#2 Sånt tär verkligen på självförtroendet, men sånt är livet. Nu har inte jag sökt jobb osv så jag kan inte riktigt säga att jag vet hur det känns. Men jag kan tänka mig att det är extremt jobbigt. Har du pratat med någon om det? Kanske skulle kännas bra att få prata ut oså? Med någon du litar på, för ibland så måste man prata om saker som är jobbigt, inte det lättaste men alltid värt ett försökt :) Hoppas att du får ett jobb snart! Vilket jag tror att du kommer att få :), något speciellt du vill jobba med?

#3 Uh, förstår dig verkligen. Hänt mig med. Och ibland undrar man, varför ska folk skämta om nåns utseende? Det finns inget skämtsamt om det, tråkigt att vissa inte förstår det, speciellt dom som står en nära. Ibland får man våga säga till, men man viker sig o tänker" det va nog bara idag"  Jag kommer ihåg att jag inte kunde säga tuggummi rätt, o en nära vän skratta åt mig bara 1 gång och det räckte. Sa ALDRIG tuggummi framför henne igen.

#11 Japp har jag gjort, pratat mycket med min sambo, då han med är arbetslös, dock går han utbildning nu, vi pepprar varandra så gott det går:)
Vill jobba med djur eller barn men är svårt att få det:)

Har alltid varit storleken större än mina vänner och ändå känt mig väldig osynlig. Har fått höra både det ena och det andra om min storlek, speciellt från killar som om möjligt endast kan se mig som en avlägsen vän. Det är extra jobbigt när man ser ens vänner ihop med deras pojkvänner eller liknande. Har nyss flyttat och även om jag har fått nya vänner känner jag mig ändå inte 100 % med i gänget, vi kan gå tre och prata men det är sällan de lyssnar på mig känns det som. Brukar oftast sitta med näsan i en bok så jag för stunden kan sluta känna mig så ensam. Så ensamheten är nog mitt största problem, och vikten vilket är orsaken till att jag inte vill festa, shoppa osv. vilket leder till att vännerna håller man inom skolan

#12 Vad jobbigt det låter! Du kanske kan försöka prata mer med de nya vännerna du har, för att se ifall de lyssnar då? Ställ frågor och se om de svarar dig? Det kanske bara är en känsla av att de inte lyssnar på dig så då kan du försöka tala mer med dem och ställa frågor, så märker du ifall de lyssnar  Böcker är en bra räddning, jag älskar att läsa böcker!

Har alltild haft dåligt självförtroende då jag alltid känner mig så stor, så ful och allmänt tjock… Så där är nog grunden för mitt självförtroende, lika med i botten.

#15 Har varit likadan som du,vägrat se mig själv i spegeln och tänk vad andra ska tycka om mig.lyssnade för mycket vad andra pratade om hur deras tillvaro var.sökte liksom bort mig ifrån mig själv,fantiserade att jag var någon annan person allt annat än mig själv.

Allt var en illution,en dröm när jag vaknade upp.började med att räkna fram vad man är bra och duktig på för det finns tro mig.arbetade med min självskänsla som var i botten och på den resan ledde fram till att jag en dag kunde se mig själv i spegeln och vara nöjd med mig själv.

Och om jag hade varit så ful som jag trodde då så skulle man inte ha haft några vänner att umgås med,men dom fanns där hela tiden fast jag såg dom inte då.

Jag har fått ett dåligt själförtroende pga utanförskap i princip hela grundskolan. Ingen ville vara med mig, vara bara en plågoanda för de som tvingades jobba med mig under grupparbeten.

Hade det också svårt på grund av ett antal lärare som minst två gånger i veckan i flera år tvingade mig att läsa och översätta engelska texter inför 10-40 personer, jag var alldra sämst i klassen på engelska. Vågade knappt gå till skolan på grund av det. Detta resulterade i att jag i dag har stora svårigheter med att tala inför folk och att jag hela tiden jämför mig med andra, jag ser inte det jag är bra på, bara det dåliga jag gör. Jag litar inte alls på min egen förmåga.

***

På senare år har det blivit bättre gällande  "utanförskapet" då jag alltid haft några vänner som jag alltid stått nära (har inte gått i samma klass som de), och för att jag bytt klass och startat på nytt några gånger.  :)

Tyvärr så har jag fortfarande stora problem med att tro på min egen förmåga… :(

#17 Vad hemskt av lärarna! Vissa människor borde verkligen inte få undervisa. Förstår att du har svårt för att tro på din egen förmåga, dock finns det många små tips och övningar man kan göra. Du kan starta en egen ny tråd ifall du vill ha lite tips och råd?