Jag skulle vilja ha samma stöd och hjälp som jag har givit andra människor i mitt liv. Och fast att jag alltid berättar så kommer aldrig den hjälpen och stödet jag är i behov av vare sig fysiskt eller känslomässigt.

Ibland skulle det kännas skönt för mig att få kunna lov att lämna över tummarna till någon annan. Jag har liksom gått genom livet och hållit i tummar och för min del skulle det vara skönt med avlastning. Jag vill inte släppa allt ur den bemärkelsen, men jag skulle bara vilja kunna vara liten och svag ibland och låta någon annan omsluta mig och ta hand om mig på samma sätt som jag tagit hand om andra. För det är tröttsamt att vara den ledande i relationer med. Det är som att ständigt uppfostra barn eller gamla hundar, att inte göra si eller så. Det är jobbigt att gång på gång berätta för nya person vem man är och vad man har gått igenom och hur jag vill bli behandlad. För att sedan upptäcka att jag inte kommer att få det jag vill ha eller behöver i alla fall. Jag har alltså pratat med människor i hela mitt liv om mig och mitt inre och mina behov utan att i alla fall få det jag behöver. Moment 22. Så jag är innerligt trött i min själ, jag har ingen energi alls. Jag är inte glad längre, utan in i norden trött.

Den här sommaren har inte varit rolig alls för mig med allt skit jag fått gå igenom, jag har bara hört att det har varit fint väder.

Vad tråkigt att du inte får det stöd och hjälp du behöver och vill ha. Jag är lite tvärtom, kan inte riktigt be min pojkvän om stöd eller hjälp i vissa saker, antar att jag är för stolt eller något annat som ligger bakom.

Många människor vill ju stå på sina egna ben i vissa saker, och andra vill det helt och hållet utan stöd och hjälp från omgivningen. Men jag tror också att människor är rädda för att be om hjälp för att dom ska bli avvisade med ett nej, jag kan eller vill inte hjälpa dig just nu.  *bara en tanke*

Ja men så är det säkert, jag känner mig lite illa till mods när människor eller min pojkvän säger nej till mig. Visst är det konstigt egentligen? Att man är rädd för att få ett nej eller att personen inte har lust att hjälpa en..

Nja, jag känner i så fall att jag frågar någon annan då, eller så får jag ju göra det själv. Å andra sidan vet jag inte riktigt hur det är att få hjälp, för jag får så sällan hjälp, eller så får jag vänta väldigt länge på hjälpen… Så en del tex tunga grejer kan man säga att jag skiter i, då får det vara.

För att få upp sin självkänsla så är det oftast mer stöd på det psykologiska planet man behöver.

Någon som peppar en till att våga, att man kan, att man duger osv.

Min man har alltid peppat mig genom livet när det varit något jag tvekat inför.

-Visst kan du det, brukar han säga och visst har han rätt.

Han hjälper mig däremot inte utan jag får klara upp situationerna själv

#5 tunga grejer skiter jag också i.. är en person som helst håller det för mig själv, trots att det inte alls är bra för en.

#6 Ibland behöver man få höra att man kan klara av något  Man kan ju inte alltid tro på sig själv! Iallafall inte jag..

Mitt namn är Jennifer och jag är en livserfaren individ på 16 år.

Jag har tidigare varit självdestruktiv, ensam, folkskygg, grovt nedtryckt av verkligheten och dess plågoandar som jag nu idag har lärt mig att leva med.

Nu idag får jag även mina svackor, men jag har bättre erfarenhet nu om att ta sig upp när man är nedgrävt.
Jag  brinner för att hjälpa andra individer till den ljusa sidan av livet, inse det vackra och peppa dem till max då jag vet att alla behöver självkänsla och känna sig bekräftade!

Jag lever efter en mening, som faktiskt är rätt underbar och fin.
"Lev enkelt, skratta ofta, älska djupt"
Om man följer de tre livsråden, överlever man allt!

Maila gärna!
Jag är öppen, trevlig och trivs enormt mycket här på iFokus!