Självkänsla iFokus

Självkänsla

Etikett: 16-övriga-känslor
Läst 1219 ggr
BuxXum
0

Hur ska jag göra?!

Jag vet inte hur jag ska göra. 

Det är så att jag har praktik på en skola i ett antal veckor, har blivit tilldelad en handledare som "tar hand om mig" och ska sätta betyg och så på mig. Det finns en annan anställd där som redan, nu efter två veckors tid lyckats få mig fruktansvärt trängd, skitledsen och förbannad på samma gång.

Hon vet vem jag är sen tidigare men jag känner henne inte. Bland de fösta dagarna när hon och jag var ensamma i fikarummet häver hon ur sig, helt utan det minsta spår av medkänsla: "Hur länge är det nu din pappa har varit död?" Jag blir narturligtvis fruktansvärt ledsen av att tänka på det och samtidigt förbannad för hennes ton. Men jag svarar snällt på frågan och gå snart därifrån. 

Den andra gången var när jag satt och åt min lunch i fikarummet(Jag äter enskillt på grund av mina ätstörningar som inte är helt borta) och hon vill bjuda mig på en kaka och jag tackar nej och säger lite skämtaktigt: "Jag är inte så mycket för sötsaker." varpå hon straxt frågar "Är det något slagt problem du har med mat?" Detta i en ton som helt saknar medkänsla också. Jag svarar ganska kort på frågorna hon ställer därefter och tar mig så snabbt som jag kan ut därifrån.

Borde jag ta upp med t.ex. min handledare hur jag känner eller ska jag bara låta det vara?
Handledaren är d.v.s. inte min lärare från skolan jag själv går på utan en "fröken" på skolan som jag har min praktik på. Borde jag kanske ta upp det med min egen lärare?
Hjälp, jag vet inte! :O :S

Sofie "EmoSuss" Gustafsson
http://emosuss.blogg.se - Fotoblogg

ALEA IACTA EST

Mia
0

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#1

Vilken okänslig en! Jag tycker absolut att du ska säga något, du ska inte tåla något sånt här! Du kan prova att prata med din handledare och se vad den säger, om den inte hjälper dig så hade jag gått vidare och pratat med den vanliga läraren.

/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.

BuxXum
0
#2

Okej! Tack!
Ja jag vill ju inte vara någon konfliktmakare eller så men jag hoppas inte jag framstår som det om jag tar upp det.

Sofie "EmoSuss" Gustafsson
http://emosuss.blogg.se - Fotoblogg

ALEA IACTA EST

ManU77
3

Inbäddat innehåll kan använda tredjepartscookies och spårningsskript.

#3

Du kommer förmodligen någon gång ibland genom hela livet stöta på klumpiga människor. Det är ofrånkomligt. Det finns då några sätt att hantera detta på, enligt mig.

En lösning är att konfrontera problemet. Det är nog den allra sämsta lösningen och den lösning jag själv allra minst skulle råda någon till. Risken med denna metod är att omgivningen kan få uppfattningen att man är en bråkstake. Dessutom är människor… ALLA människor… riktigt dåliga på att ta kritik. Det finns ett slags inneboende motstånd mot att bli kritiserad. Även om kritiken skulle vara befogad reagerar de allra flesta med att bli defensiva och försöka bortförklara det de gjort. "Men… så sa jag väl ändå inte" är en vanlig kommentar. "Men lilla gumman, det förstår du väl att jag inte menade något illa". Ja, det finns egentligen hur många exempel som helst.

Om du skulle må bättre av att prata om detta med din handledare skulle jag råda dig att göra det. Förhoppningsvis skulle denne reagera med att be om ursäkt. I värsta fall tycker handledaren att du är en otroligt känslig person och att du borde förstå att inget ont avsågs. I det fallet är du tillbaka på ruta ett. Värre, egentligen, eftersom du inte togs på allvar. Det är risken du tar om du tar upp detta. Är du villig att ta den risken så Go For It!

Det finns även en annan lösning. Du kan se till att få lite "skinn på näsan". Med det menar jag att egentligen kan ingen såra dig utan din tillåtelse. Det är de värden du lägger i det handledaren sagt som gör att dina känslor reagerar. Nu vill jag inte skuldbelägga dig och säga att det är ditt fel att du känner som du känner, men min erfarenhet i livet är att man kan välja att bortse från vad människor gör eller säger när de beter sig så klumpigt som din handledare tydligen gjort. Låt hennes ord rinna av dig som vatten på en gås. Om du medvetet övar dig på att inte ta åt dig kommer andra klumpiga människor du träffar genom livet inte ha samma påverkan på dig.

Hur du än gör… Lycka till!

BuxXum
0
#4

Sorry, men där kan jag inte hålla med om mycket… Tyvärr.

För det andra var det inte min handledare som var den klumpiga utan en annan anställd på skolan.

Pratade även med min handledare och hon häpnade vid detta jag berättade, hon tyckte det var oerhört klumpigt gjort av personen i fråga och tyckte det var bra att jag berättade det.

Sofie "EmoSuss" Gustafsson
http://emosuss.blogg.se - Fotoblogg

ALEA IACTA EST