Jag beklagar att du känner som du gör, jag vet precis vad det är du går igenom. Har själv vissa dagar rivit ut hela min garderob, bytt kläder 5-10 gånger, bara för att sedan slå mig själv i magen och gråta på sängen och vägra lämna huset.

Det är fruktansvärt och ett jävligt stort hinder.

Det att han inte rör vid dig eller kommer dig nära kan bero på att du skjuter bort honom med din negativitet om dig själv. Han blir rädd att komma dig nära. Det han säger kan mycket väl stämma att han tycker du är den vackraste kvinnan i världen, men du låter inte honom komma till dig och visa det. För han ser att du är nere, men vet inte att hans närhet kanske skulle hjälpa dig?

Det du behöver göra är att försöka trivas med dig själv, ja, lätt att skriva svårt att göra. Tro mig jag vet. Men ett steg på vägen är att inte krypa ner i mjukis dressen. Utan ta på dig kläder du trivs i och sedan fixadig som du vill. Som du tycker att DU passar i. Tänk som så, du ska inte fixa dig för någon förutom Dig själv. Du har ingen att BEHÖVA vara fin för, förutom dig själv, du ska må bra med dig Själv. Kvittar om dem där 20 personerna flörtar eller inte. Du är snyggast! Se dig i spegeln, peka ut de saker med dig själv som du trivs med. Skriv lappar och sätt på spegeln om varje liten positiv sak du ser hos dig. Inte bara utseendemässigt utan dig själv.

När du börjar må bra med dig själv så kommer nog din kille att våga närma sig dig, men först kanske du behöver prata med honom om dina problem om du inte redan gjort det och fråga honom varför han tar avstånd och be honom hjälpa dig med detta. Be honom göra en lista om vad han gillar med dig.

Det kommer ta tid, Rom byggdes ju inte på en dag och ett självförtroende tar tid att bygga upp, men det går.

Jag hoppas du kommer ur detta, för det är verkligen ingen rolig situation. Sköt om dig.

B+

- Be positive.

Tycker du har fått ett bra svar av Fellstaved. Har du provat att berätta för honom hur du känner? Du kanske kan visa honom det du har skrivit här för att han ska kunna förstå? Han kanske inte vet eller förstår att du vill ha hans närhet. Det här med att ha på sig mjukisbyxor och inte fixa till sig känner jag igen, det är svårt men du kanske kan försöka att klä på dig jeans eller något liknande och en skjorta/topp som du tycker är fin. Känner du att du har kläder som du tycker om och som du tycker är fina kanske det känns lite lättare att klä upp sig och göra sig iordning?

Tack till er båda…
Jag och han har haft många diskussioner om diverse som har med detta att göra.
Jag tycker vi har för lite sex, och jag blir deprimerad och självkritisk av det. För min hjärna får mig att tro att det är mig det är fel på och att det är mig han inte tänder på, därav sexbristen…

Våra diksussioner om det slutar bara med att han tycker att jag ska ha sex med andra iom att han inte räcker till…
För han tycker att han gör det han kan…. Han säger att jag är vacker och sexig osv osv… Men visar det inte, alltså tar inte på mig eller förför mig eller liknande…
För mig blir det som om jag skulle säga att jag äslakr honom, men inte visar det genom kramar, pussar och dylikt… Han verkar inte fatta sambandet, utan påstår att jag inte tror på honom bara för att han säger att han tycker som han gör…

#3 Vilken jobbig situation! Har du provat att säga till honom hur du skulle vilja ha det? Inte genom att anklaga honom utan hellre säga "Jag känner såhär och jag kan inte tro på dina ord om att jag är sexig när du inte visar det". Ibland kan man omedvetet anklaga sin partner när man diskuterar och då är det lätt hänt att partnern går i försvar och blir omottaglig. Om du redan har provat detta så kanske du skulle kunna jobba med dig själv och tänka positiva tankar? Lura din hjärna lite. Försöka att verkligen tro på det han säger, upprepa hans ord för dig själv såsom "han tycker jag är sexig" eller "han tycker jag är vacker". När man intalar sig det ofta så tror man på det till sist. (brukar hjälpa för en del, prova dig fram och se vad som händer)  En annan tanke jag har, vad händer när du tar på honom och kysser honom? Smeker han tillbaka eller är han passiv?

Hur går det för dig?

#5 Försöker mest att ignorera känslorna och tankarna… Går sådär, är mest off och mer apatisk. Men hellre det än helt hysteriskt ledsen och depp och bara gråta…

# 6

Tar mig friheten att formligen SLÄNGA mig in i denna tråd, hoppas att det är okej. Annars får ni väl strunta i att läsa

Jag känner igen mycket i det du säger och det finns mycket att säga om det - inte saker som egentligen specifikt handlar om dig, utan mer om hur människor fungerar! "Du är vad du äter" är en grej man efter Anna Skippers genomslag och tvprogramm känner till - men jag jobbar efter "Du är vad du tänker" allt sitter i huvudet, i känslan av din verklighet - inte din verklighet. Det enda du helt och fullt kan styra i ditt liv är hur du ska känna kring saker och ting, det är inte lätt, men man kan alltid välja känsla. Det gör att du genom dina tankar hr skapat din upplevelse av hur du är, ser ut och beter dig - det är därför din kille kan säga att du är finas av alla samtidigt som du tycker att du är ful och äcklig.

Att ignorera känslorna gör inte att de försvinner och det gör inte att din uppfattning av verkligheten kommer att förändras! Jag skulle råda dig att hitta någon att prata med om detta, och då menar jag någon utomstående, någon som kan hjälpa dig se på dig och ditt liv på ett annat sätt än vad du gör just nu. Så att du får redskap för hur du kan välja en känsla som är lite mer positiv, för att sedan välja en som är ett snäpp positivare ändå osv - tills du har nått den välbefinnade nivån du vill ha.

Det finns en hel del självhjälpsövningar man kan göra men det låter på dig som att du är så nere att du kanske inte kan ta till dig dem, eller ens leta upp dem. Men försök att hitta någon att bolla med, någon som kan leda dig upp för känslotrappan emot de glada känslorna!

Önskar dig all lycka, och har detta varit till hjälp så hjälper jag gärna mer…

Bra tips du hade!

#8 Alltid trevligt att kunna bidra! Man ska inte behöva må dåligt, men det är inte alltid lätt att vända när man väl är på väg ner. Jag vet, har både varit nere och jobbat mig upp igen. Lever nu ett underbart liv, men minns tiden som var.