För mycket
Just nu har jag höstlov och det är då man ska kunna koppla bort skolan och inte behöva tänka på det överhuvudtaget. Men för mig är lov lika med plugga ikapp allt jag ligger efter i!
Det är väldigt jobbigt och påfrestande för mig. Alla säger att jag är duktig i skolan och jag inte behöver oroa mig alls. Men det är bara det att hur jag lyckas få mina betyg det beror på att jag lägger all tid till skolan. Jag är sån som inte nöjer med G eller VG det ska vara MVG om jag ska bli nöjd men efter en skada så har jag fått nöja med med VG och några MVG i alla ämnen. Det får mig att må dåligt för jag vet att jag kan bättre men det är min kropp som säger nej. Jag har problem med min sömn del pga min skada men även för jag känner mig strässad i skolan. Jag har konsant huvudvärk, och nu har jag även fått väldigt ofta halsbränna troligen på väg att få magsår för jag känner mig strässad.
Skolan har anpassat en del för mig så det är okej att jag lämnar in arbeten senare och jag får hjälp med prov och får ta det muntligt om jag känner jag behöver.
Men det är just det att trots att skolan har anpassat sig känner jag mig strässad för jag vet inte hur jag ska klara allt jag måste göra arbeten på mina lov för att hinna med i samma takt. Jag pluggar 24/7 för att jag ska klara det. Jag tvingar mig själv att göra andra saker men då mår jag dåligt för jag inte pluggar.
Jag vet snart inte alls vad jag ska göra all den här oron det förstör mig verkligen. Jag är rädd att när jag börjar jobba och så så kommer ingen vilja anställa mig för jag har den här skadan.
Det är ofta jag känner varför ens fortsätta leva?
Under det här lover har jag fyra arbeten som jag ska bli klara med plus att jag har ett prov första dagen skolan börjar igen plus att jag läser körkortsteori på distans men det är det inte så brotom med.
Jag har funderat på att strycka några kurser då jag läser mer än vad jag behöver men det är bara det att det finns inget av det som jag vill sluta med.
Det här har gjort att min självkänsla som jag hade jobbat upp lite har sjunkigt ner till noll igen också.
Behövde skriva av mig lite… sorry om det är lite osamanhängade. Men hoppas någon kan komma med tips på hur jag ska göra.
Försök att aldrig ge upp hur svårt allt än är
Först och främst måste du hitta något som gör dej avslappnad. För du måste slappna av annars måste jag nog vara ärlig och säga att du kommer gå in i väggen. Stressen och magsre är tyvärr symptom på det.
Tips på avslappnande saker:
Planera hur du ska plugga. Gå en promenad mellan varven. Läsa en bok. Sätta dig på en tyst plats. gymma? Yoga?
Men jag tycker verkligen att du ska prata med någon, föräldrar? kurator? någon vän?
Du behöver hitta en balans som gör att du hinner med allt, och du får ditt MVG men du känner dig inte stressad.
Mvh Amanda
Är även medarbetare på Dokumentärer :)
Det är ju det att jag har planerat hur jag ska göra och allt men det är det att sen när jag väl sätter mig så går det bara inte jag skriver och skriver men jag blir inte nöjd och vill bara forsätta skriva men då vet jag att tiden blir förkort för något annat arbete.
Jag har nu hoppat av en kurs då jag läste 300poäng när jag bara behövde läsa 100poäng.
Jag prata idag med min mentor så han vet vad som höll på att hända under veckorna jag var på praktik. Men det finns inte mycket han kan göra han kan ju inte ta sig in i min hjärna och få mig att nöja mig med VG eller G.
Jag har försökt med det mesta när det gäller att koppla bort och slapna av men det går inte för mig jag blir bara mer strässad då får jag lägger tid på annat än att plugga.
Försök att aldrig ge upp hur svårt allt än är
Hur går det för dig?
Jag var som dig i gymnasiet, jag skulle ha MVG i allt och inget annat dög. Fick jag ett VG som slutbetyg så var jag så förbannad och nära till tårar. Ärligt talat vet jag inte riktigt hur jag kom över denna betygshetsen.. Kanske det gäller att verkligen intala sig själv att det räcker med att göra sitt bästa och att ett VG också är bra? Att man lurar hjärnan lite?
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.
Det med betygsnojan som jag har det tar knäcken på mig jag kan aldrig släppa skolan helt. Men det som är jobbigast är att jag vet att jag skulle klara allt mycket bättre och klara av att hänga med. Men tack vare skadan orkar jag inte plus att jag måste missa lektioner för jag ska till sjukhuset eller habiliteringen…. Så jag kan inte säga att det går bra för mig eller att det är bra för det blir det nog aldrig känns det som
Försök att aldrig ge upp hur svårt allt än är
Ska nu få prata med en psykolog om mina betyg krav hoppas de blir bättre av det!
Försök att aldrig ge upp hur svårt allt än är
#5 Vad skönt! Hur har det gått med psykologen? Känner du att det hjälper dig?
/ Mia, sajtvärd för Självkänsla och Psykologi.
Jag har inte träffat henne än de blir till våren det är för ont om tider just nu :(
Försök att aldrig ge upp hur svårt allt än är
Starta ny diskussion