Njae, inte än så länge. Haha. Jag blir bara tyst när jag blir tjurig/ilsken/arg/förbannad. Hehe men jag hoppas att det kommer någon gång i livet.

Ja det har hänt, men inte lia ofta nu, var värre när jag var 15-17 år:) hehe :Dtonårsfasoner kanske jag hade då?:P

Nej, jag håller allt inom mig själv för det mesta. Har svårt för att visa känslor, speciellt när jag är arg/förbannad.

Känner igen mig mycket i det Mia säger. Blir lätt irriterad, men nästan aldrig arg. Är nog den enda tonåringen i min umgängeskrets som aldrig skriker på min mamma

#4 Vi är de "perfekta" tonåringarna.. haha

#5 Exakt

En del skriver att dom har svårt för att visa känslor. Då undrar jag lite ändå. Vad är det vi talar om för känslor då? Är det illska, att bli ledsen alltså alla negativa känslor. För någonstans så verkar det som att människor som har svårt för att visa sina känslor ändå kan visa sina glada och positiva känslor. För det är ju med känslor

Som svar på TS fråga. Jag kan bli vansinnigt irriterad och förbannad. Men, jag har tålamod och skriker o gapar inte. Men jag kan säga ifrån ordentligt. Speciellt om människor tar sig friheten att kränka mig utan orsak. Men då har det gått långt. Och självklart så visar jag mina positiva glada känslor med.

Berättar gärna vad jag tycker och tänker, bra eller dåligt. Sån är jag.

Däremot kunde jag i ungdomen få raseriutbrott, men det var bara för att jag tyckte att jag i den stunden inte blev förstådd i mina känslor.

#7 Jag har svårt för att visa både negativa och positiva känslor, men det beror också på vilken situation det är eller vilka människor jag har omkring mig.

#8 Håller fullkomligt med när det gäller situationer.

Just nu är jag ganska känslosam och pendlar upp och ner men t.ex på jobbet så håller jag en viss profil. Vi är ju en stor arbetsgrupp och det kanske är skillnad om man bara är ett par få.

Ingen annan kan ju rå för eller hjälpa att jag är instabil och det får man respektera. De allra närmaste arbetskamratera vet hur jag har det.

Hemma har jag inga problem med att vara mig själv till 100%

Jag har förövrigt en ganska kort stubin och kan bli rasande men det rinner lika snabbt av mig.

#7 För mig är det både och, jag är väldigt reserverad av mig. Men jag har ändå mycket svårare att visa negativa känslor än positiva. Sedan sipprar det väl ut lite känslor även om man försöker dölja dem, har aldrig träffat på någon människa som varit helt neutral hela tiden

Har svårt för ilska. Kan inte visa min egen och blir bara förvirrad av den. Arga människor gör mig rädd, deprimerad och till ett nervvrak som måste börja "krypa kring saker" för att bemöta den ilskna de första gångarna. Att ens ha något som heter ilska är förbjudet för mig, känns det som. Och att visa den är inget alternativ.

Inom familjen känns det också förbjudet och jobbigt. Är jag arg så är jag "bara trött" och inget mer. Möjligtvist så skyller de på en hel del saker och vart jag kan få min "trötthet" ifrån.

Känner helt klart igen mig jag blir OFTA så arg att kag tappar kontrollen över mig själv har tom puttat lärare av stolar haha ;) jag kan inte kontrollera min ilska riktigt men jag kan bli irriterad på småbsaker såbjag går ju oh laddar ohvdåbsprängs man tillslut. Jag fårbofta ta skit för saker av lärare m.m så ;)

Jag ett hiskeligt kort temperament och blir ilsk direkt så ja jag har nog gormat och skrikit när jag varit arg.