29 år 30 i augusti. Sitter och tittar på Facebook på gamla klasskompisar som h har gift sig och skaffat barn. Själv har jag en liten gosig hund som jag älskar.

För två år sedan fick jag diagnosen ADD/ASPERGER och innan det hade jag varit arbetslös hur j….la länge som helst och killar har lyst med sin frånvaro i sex år. Visst efter min diagnos fick jag praktik på Del-Ta produktion liknande samhall efter några månader fick jag en kommunanställning och eftersom jag innan hade varit arbetslös så hade jag samlat på mig en massa skulder så då började fogden sätta en löneutmätning på mig.

Förra fredagen gick kommunanställningen ut och nu har jag praktik igen. Har kommit i gång med att träna på Friskis och Svettis försöker två helst tre gånger i veckan och det känns ganska bra och så är jag ute med min hund och går långrundor… tänkt börja med bugg till hösten så man har lite mer att göra…. men det är på kvällarna då hunden har gått sin långrunda och jag inte har något att göra som jag går ut på ballkongen med mitt nyinköpta paket röd level och sätter mig på marken och börja röka och innan jag vet ordet av det så har jag rökt upp hela paketet och det är dags att gå ut med hunden igen och gå och lägga mig….

Jag söker jobb men jag får inga svar… har varit på Del-Ta produktion i snart två år och vill ut därifrån… träffa nya människor som tycker att ett jobb är ett jobb… positiva människor som både kan prata och jobba samtidigt… för jag sitter med många människor som är i FAS 3 och som har blivit dit tvingade och då blir det ju inte bra. Jag vill att det ska vara min tur nu… min tur att få det där jobbet så jag kan tjäna lite extra pengar…kunna unna mig lite mer än det nödvändiga… träffa en kille… skaffa barn… ja ni vet.

Och jag känner att jag fyller snart 30 och skulle ha haft mer av livet men jag har även haft tre förhållande där jag levt med en man som misshandlade mig en var otrogen och en var datamissbrukare…

Jag själv tror att kommer jag ut från jobbet och alla negativa människor så blir det bättre och kanske att man har saker att se fram emot som ett nytt jobb och en ny tatuering i oktober… är det någon annan 29 årig tjej som känner att livet går för fort men du själv sitter still? Om du känner igen dig hur fick du bort känslan?

Edit: Jag fixade till ditt inlägg så det är lättare att läsa och hänga med i det du skriver. Emilia